Vidare hälsofunderingar

Vi fortsätter att vara sjuka. Igår trillade Stina också dit och Pigge känner sig inte heller helt hundra. Den där golvslipen som vi har hyrt och hade stora planer för får inte jobba riktigt så mycket som det var tänkt... Är det inte typiskt? Hundarna tycker att livet är trist, ändå tycker jag att de ska vara tacksamma över att de har en lillhusse som står på benen och tar ut dem på kortare rundor i alla fall. Men den här bilden på Doris visar nog ungefär vad hon tycker om livet just nu...
 
 
Jag har precis fått glada nyheter. Idefix kull på kennel Milljas har nyss blivit ett år fyllda. Två av dem har nu kollat ögon och knän, båda är ua. Det slår mig då att hans statistik faktiskt ser riktigt fin ut. Några avkommor är bosatta i grannländerna (Finland respektive Norge) så dem har jag ingen koll på och alla knäintyg har inte rapporterats till mig. Men av dem som finns i Sverige har jag hört av nio stycken som kollat patella och alla är ua. Jag vet att åtta stycken är ögonlysta, alla ua, och sju stycken har kollat hjärtat, alla ua. Av dessa sju är det två som har tagit fyraårsintyg. Så det ser bra ut så här långt, ännu ett skäl till varför det är bättre att använda en frisk, ädlre hane i avel än en ung hane som ännu inte hunnit bevisa sina kvalitéer.
 
Egentligen gäller ju detsamma tikar och jag tycker även här att man inte ska ha för bråttom. Nu kommer jag själv att gå ifrån mina principer och para Doris så fort det är möjligt, förutsatt att hon får sitt hjärtintyg vid fyllda två, förstås. Förklaringen är enkel, jag vill kunna använda Idefix på henne och eftersom han är tio och ett halvt så vågar jag inte vänta. Å andra sidan är Doris pappa hjärtfrisk efter sju, Doris mamma fick sitt lilla blåsljud just före sju men morfar var utan blåsljud till tio års ålder. Doris morfar och pappa är också skannade fria (pappa A enligt det gamla systemet, morfar 1A precis som Idefix, dvs även de A enligt det tidigare systemet och det vid en högre ålder). Doris själv har en väldigt bra skallform med en lång skalle och en låg panna. Jag tänker mig att detta blir mitt hälsobidrag till rasen. Förhoppningsvis.
 
 
Ännu en bild på mina små fläckiga, bara för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om dem just nu. Ovanpå allt sjukelände så är hela huset upp och ner, vardagsrummet tömt på möbler och hundarna hänvisade till enbart köket. Förstår ni då hur trist livet faktiskt är!? ;o)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0