Huset Elliot

Maya höglöper nu och det är full cirkus här hemma. Idefix inleder varje morgon med att berätta hur gärna han skulle vilja ha en date med den sköna trefärgade. Detta gör han högt och ljudligt medan den ljuva själv sitter på andra sidan grinden och leker fresterska. Stackars Morris, som var dum nog att prova lyckan redan den gångna helgen och då fick sig rejält på moppe, är nu mer intresserad av att få mat i förtid och låter sig därför gasas igång av Idefix ljud. Således drar de varandra med helt skilda mål i sikte men det verkar de inte inse. Lustigt nog är Morris tämligen ointresserad av Maya, antar att hennes snäsning har avprogrammerat honom. Måste vara så med Idefix och labbarna också, antar jag. Fascinerande...

 

Igår var här cirkus av ett helt annat slag. Vi hade en elektriker här, dels för att koppla in el till gäststuga och hönshus och dels för att fixa jordade uttag i mitt blivande arbetsrum. Killen som kom var så klart pälsdjursallergiker, vi har sex hundar och en katt... Nåväl, han började jobba ute, jag tog ut hundar och satte mig sedan framför datorn för att göra mitt jobb. Vid halv elva tjoar det i ytterdörren, då har hans polare dykt upp och det är dags för inomhusjobbet. Polaren måste antingen besvärats av nedsatt hörsel alternativt ha svalt en megafon, hans ljudnivå var enorm. Ganska raskt rök ju strömmen till routern men jag var förvarnad om detta så jag avslutade mitt arbete och gick ner för att stryka julgardiner istället. Nu visade det sig att ritningarna till vårt hus stämde illa (vem är förvånad?) överens med verkligheten, det blev ett fasa skruvande i säkringar och kollande - och inte minst gapande då från den här kompisen. Just som strykjärnet blev varmt så rök strömmen i det rummet. Ut i köket istället för att göra en sats limpor. Degen hann precis bli klar och jag satte mig med en tallrik fil och flingor när köket blev strömlöst... Visserligen kom den tillbaka igen men blinkandet gjorde att jag gav upp alla planer på att göra nytta och satte mig i soffan för att sticka, bara för att inse att garnet var slut och mer fanns att hämta i mitt arbetsrum... 

 

Som om inte det räckte så skulle kisse prompt vara inne. Han som aldrig annars vill vara runt främlingar men i den allergiske killen satt det tydligen en kattmagnet. Jag fångar in kisse och stoppar honom i badrummet, bara för att höra hur medhjälparen släpper ut honom fem minuter senare. Kisse infångas igen och jag stoppar honom i sovrummet, fem minuter senare är han ute. Nytt försök med samma resultat. Då gav jag upp även det och stängde in honom med mig och Maya i tv-rummet där vi alla satt och gjorde ingenting. Och jo, jag hade kunnat gå ut med hundar men med höglöpande tik hemma och en elektriker som far runt och öppnar överallt, nja... Så där satt vi i en halvtimme minst och gjorde precis ingenting. Om ni visste hur tröttande det är. I synnerhet då som man hör varenda ord av det samtal som pågår på våningen ovanför. Nåväl, nu har jag jordade uttag och det går kablar kors och tvärs över tomten som vi får gräva ner till våren. Varde ström!

 

I ett hus på ytterslingan i byn har det flyttat in en jämthund i en hundgård. Vilket oväsen! Var gång jag kommer med hundarna i skogen så måste den leva rövare. Några hus bort står en annan hundgårdshund och ibland skäller de på varandra konstant. Kan inte låta bli att lida med grannarna och fascineras över att man inte får ha en galande tupp i villaområden, även om den är instängd vissa tider. Vad är skillnaden, liksom? 

 

En liten glad nyhet till sist. Majken, H. E Mini-May, har tagit sitt tvåårsintyg (hjärta) och det var så klart utan anmärkning. Något annat var heller inte väntat men det är ändå vansinnigt kul att få det på pränt. Brorsan Morris får vänta med sitt till våren, då ska jag ta flera intyg i en klump, tänkte jag.