Valpträff!

Igår hade vi en liten valpträff med Mayas senaste små telningar. Tre av fyra kom, Doris inräknad. Tyvärr var väl inte vädret riktigt på vår sida så efter en stunds busande utomhus gick vi in i köket. Underbart att se de tre små trollen igen, även om de vuxit en hel del sedan sist. Morris, som brukar vara ganska svårflörtad när det gäller andra hundar, var genast med på noterna och busade med sina småsyskon. Och Doris, som normalt är en ganska försiktig liten fröken, var lite av herre (eller kanske dam) på täppan och hyvlade av bröderna rätt ordentligt. 
 
Som alltid fascineras jag också av hur de växer och utvecklas. Med de fläckiga tycker jag nästan att det är svårare än med de svarta att se hur de ska arta sig, kanske för att jag har kortare erfarenhet av rasen som uppfödare men också för att det är så mycket mer som verkar hända med de här små - betten, navelbråck, stenar som inte vill komma på plats osv. Hobbe, som var en ganska rejäl och smått korpulent kille i valphagen, ser inte alls ut att bli någon stor kille nu utan var i paritet med syster som ju på den tiden var mycket mindre än han. Och Hugo, som då var den minste killen i kullen, hade växt om dem båda med råge. Det som däremot var sig likt var Hugos fantastiska muskelkontroll. När Morris så småningom ledsnade på leken och som vanligt sökte sin tillflykt till kökssoffan, studsade Hugo elegant upp bredvid honom. Vet inte vem som var mest förvånad, Morris eller Hugo - eller vi tvåbenta. Doris har försökt med samma manöver men blir stående med frambenen i soffan och bakbenen fånigt jämfotaskuttande utan minsta framgång. Men Hugo kunde!
 
Roligt att se var också Hobbes fina följsamhet och kontaktsökande. Där ligger Doris och jag i lä, Hobbe har kommit mycket längre med lydnadsträningen och är otroligt duktig. Nästan så att jag får sätta fart med Morris om jag inte ska bli omkörd...
 
Självklart gjorde vi också några tappra försök till gruppbilder men det var sannerligen inte lätt. Här är väl mitt mest lyckade försök:
 
Hugo lyckades vrida på huvudet just när jag knäppte så han är den suddiga hunden. Doris närmast i bild med sin vitare kind vänd mot kameran. Hobbe ovanför henne följd av Maya och Morris. Hobbes matte Elin håller i en efterlängtad godbit, därav allas uppmärksamma (och hungriga!) miner.
 
Vid läggdags igår tyckte jag så synd om Maya och Idefix som är vana att vara med i Stinas rum, så de fick följa med upp tillsammans med Doris. Idefix sover i sin bur på golvet så han störde ingen och Maya ligger verkligen blickstilla, djupt nerborrad i täcket. Men Doris var lite uppspelt över att ha mamma i sängen och har vandrat en del. Mitt i natten kom även kisse och ville ha plats. Då var det inte utan att det såg skönt ut på husses sänghalva där han tronade alldeles ensam... ;)
 

Morgonbestyr och helgträning

Sjuk liten matte betyder att hundarnas morgonbestyr helt föll på mig. Efter att ha tagit sex hundar på 3,5 km promenad igår, mestadels i koppel, kände jag mig inte riktigt manad för uppgiften idag utan valde att dela upp gänget och gå 1,5 km med respektive gruppering. Inledde med mina egna fyra. Fascinerande att studera deras morgonbestyr. Doris kan ju ännu inte knipa utan fixar undan det hela allt eftersom behov uppstår vilket kan vara nästan var som helst och när som helst. Morris är ju den lägste gossen i rang och det märks på manligheten, eller bristen på sådan. Han kissar länge och väl på ett och samma (alltid samma, inte helt väldoftande) träd, ibland händer det att han inte ens lyfter på benet. Melvin har återgått till sina vanor innan kastreringen och skvätter runt ungefär som vanligt. Han dundrar också långt in i skogen för att uträtta nr två, något som de fläckiga gör alldeles vid stigen. De hinner istället sällan avsluta det de påbörjat utan gör det sista i steget, varpå matte så gott som alltid får använda påsen. 
 
Visa förtjänar ett eget avsnitt. Hela sitt liv har hon avskytt motion för motionens skull samt att uträtta behov i koppel. Konditionsträning av Visa har alltid varit ett bekymmer och har fått ske meddelst jaktträning i stor utsträckning. Att jogga eller springa bredvid cykeln anser hon vara larv. Numera lullar hon på någonstans i mattes bakhasor, nöjd med att ingen längre kommer på att släpa ut henne på springturer. Och behoven uträttas löst och ledigt. Sista kvällsturen tycker hon att vi kan rationalisera bort, motvilligt släpar hon sig ur hundsängen och vägrar sedan envist att lämna mattes sida med den påföljd att vi ofta kommer in utan att Visa har gjort just något. Det bekymrar henne föga, hon måste ha en blåsa som är smått enorm!
 
Stinas lilla Maya har egna idéer. Innan vi har hunnit gå femtio meter har hon hunnit uträtta allt, ibland gånger två dessutom. Resten av rundan ägnar hon åt det som är viktigt, nämligen födosökande. Kottar och pinnar är fibrer, gräs är sallad och de verkliga delikatesserna, dem vill jag inte ens skriva om. Det betyder att Maya sällan går lös i mitt sällskap, hon leder hela gänget på dåligheter. Idefix har en helt annan approach, han måste hitta Stället för att kunna uträtta nummer två. Och Stället ligger som regel minst en kilometer från hemmet och är helst också beläget på en något upphöjd plats. En gång satte han sig tvärs över en liten granplanta, med den påföljd att när han var klar och lämnade granen, reste den sig och hade fått ett litet brunt pynt hängande på en av de översta grenarna. Mer upphöjt än så kan det knappast bli :)
 
Åter till helgen. Igår hade vi cavalierträff i Luleå. Klubbens lokal Pluto var bokad och vi var sex hundar som träffades för att träna lydnad, fika och prata. Det är mysigt att träna med andra cavalierer, inget skällande och inga morrningar även om någon hade lite svårt för att låta bli att hälsa på kompisarna om de kom för nära. Morris var duktig men på slutet märktes det att hjärncellen därinne gick i spinn och han orkade inte riktigt hålla ihop huvudet. Men jag är väldigt nöjd med den lille killen, han har en fantastisk vilja att vara till lags och jobbar på i fint tempo. Det enda är hans skutt mot mitt ben, jag måste jobba hårdare på att få bort dem. Igår var det värre än någonsin, hemma tycker jag att han håller sig bättre på backen. Jag måste göra upp en plan för det där om vi ska kunna ta oss ut och tävla. 

Orkanvindar över Bälinge

Igår svepte en orkan fram över Bälinge, en liten, trefärgad orkan vid namn Hugo. Vilken kille! Maken till orädd och framåt liten kille får man leta länge efter. Kastade sig fram mot de svarta med ett "tjena, tjena, ska vi leka? Visst är vi kompisar?". Nu är jag inte så säker på att vare sig Visa eller Melvin kände sig som sådana kompisar men överrumplade blev de onekligen. Lite missbelåten över att matte lämnade honom hann han vara innan han kastade sig över syrran. Sedan härjade de i säkert två timmar innan jag desperat tog fram valphagen för att få dem att sova en stund. Den hoppade Hugo helt sonika ur... Jag fascineras både av fysiken och över tilltron till den egna förmågan, Doris fegade och stod kvar i hagen med snopen min. Men när jag fick fram ett tak till valphagen så somnade de. En stund... Doris var i alla fall väldigt nöjd med dagen när brorsan hade åkt och syntes bara till när det vankades mat eller kisspaus. Jag anar att det var samma sak med Hugo. Men jag älskar valpar som han, med stor aptit på livet och helt utan blygsel. Vilken hund att jobba med! Det är det som är så fantastiskt med cavalierer, så mycket hund i så liten kropp. Så söta och ändå så robusta. Underbara små varelser!
 
Hugo med bus i blick
 
Inte helt nöjd med att sitta stilla framför kameran för att förevigas.
 
Försök till ståbild med familjens yngste som fotograf.
 
Morris tog det säkra för det osäkra och satte sig i soffan en stund när lillebror dök upp. Det blev så livligt, hälsar han.
 
Över till labbarna. Lördagen den 28 september kl 11.00 planerar jag jaktträning i Bälinge. Vi samlas vid militärvägarna för att träna dirigeringar tillsammans. Ta gärna med fika och något att sitta på och hör av er till mig så att jag vet hur många vi blir. 
 
Nu i helgen ska vi till Övik, Stina och jag. Det är förstås agilitytävlingar, jag är med som chaffis och allmän hantlangare. Nästa år hoppas jag att hon har körkort och fixar resorna själv. Fast den här gången har jag erbjudit mig att köra, vi ska bo på hotell i Umeå och passa på att hälsa på Vicke. Det ser jag verkligen fram emot! Och så hoppas jag på en fin avslutning på agilitysäsongen för både Maya och Morris. 
 
 
 
 
 

Danskurs?

Rumsrenhetsträningen känns lite som att dansa jenka, eller som när Magnus och Brasse dansade tango. Ni vet, "ibland så går det framåt å en två å tre fyr, ibland så går det bakåt"...Igår gick det framåt och jag trodde stolt att liten Doris hade knäckt koden. Idag gick det bakåt, inte bara ett skutt utan ungefär en, två, tre å fyr. Suck... Nåväl, vi kämpar vidare. Men jag kan konstatera att Morris är one of a kind på många sätt, pinkeriet är en. Den killen gjorde inte många pölar inne, fort som attan lärde han sig att skälla vid grinden när det var dags. Så gillar han Frolic också...
 
Imorgon ska vi vara hundvakt till brorsan Hugo på dagen medan matte är i skolan. Det ska bli lite kul. Hoppas att Morris är storbroderligt vänlig och leker med båda sina småsyskon. 
 
Måste göra lite reklam för brorsorna på Instagram också. Ni hittar Hugo här: http://instagram.com/p/eVH2m8wRvJ/ och Hobbe här: http://instagram.com/hobbethetricolor Galet söta är de båda två.

Händelserik helg

I helgen har det varit agilitytävlingar i Boden. Det blev Mayas andra tävling efter mammaledigheten. Nu är den lilla damen sannerligen på g, vilken helg de har haft! Pallplats i tre lopp av fyra är inte så illa. Nollat hopplopp på lördagen, blott 26 hundradelar från den så hett eftertraktade uppflyttningspinnen (få startande i klass 2 small gjorde att det bara blev en pinne). Noll hinderfel i agilityloppet men ett litet tidsfel i agilityloppet gav en tredje plats, här delades det ut två pinnar men bara en hund var nollad (tidsfel även på tvåan, många diskningar). På söndagen smällde de till med nollat lopp i agilityklassen och den här gången blev det en uppflyttningspinne, deras första i klass 2. Sedan en snöplig vägran i hopploppet vilket gav en femte plats. Men Stina är nog mer än nöjd med helgen och förhoppningarna steg inför nästa helg i Kalix. Hoppas, hoppas att det fortsätter gå så här bra, det skulle vara så kul för dem om de tog sig upp i klass 3.
 
Nedan några fartfyllda bilder från helgens tävlingar tagna av klubbkompisen Cecilia Nilsson.
 
 
 
 
Även lille Morris fick vara med i helgen, tävlingsdebut alla kategorier för hans del. Bara hoppklass än dock, han är inte helt säker på alla balanshinder än. Han var lycklig över att vara med på en plats där det hände så mycket, klarade mätningen galant men när det blev hans tur att gå ut på banan på lördagen så blev det STORT. Han tog några hinder, tappade fokus och kollade publiken och sprang förbi några, kom tillbaka och tog några igen innan det blev dags att åter kolla omgivningarna. Det blev med andra ord en diskning. Tilläggas bör kanske att killen inte varit med på en enda gemensam träning i agility så steget var ganska stort för honom. Men redan på söndagen hade han bättre grepp om läget. En vägran och 5 komma nånting i tidsfel (bland annat hade han varit ganska långsam i säcken) räckte ändå till en femte plats bland 24 startande. Nu blir det gemensam träning på onsdag och tävlingar i Kalix igen till helgen. Mattes prins är en underbar kille, så lojal, följsam och bussig.
 
Festligt med Morris är dock hans tveksamhet till allt nytt. Det inbegriper bokstavligen ALLT, inklusive mat. Stina brukar köra med korv som belöning på tävling men se, det föll inte killen alls i smaken. Frolic ska man ha, sa han. Så det fick bli Frolic då. Om Morris fick bestämma så skulle allt följa samma mönster, alltid. 
 
Visa fortsätter att vara tjock. Hon lurar likt gammelgäddan i vassen och roffar snabbt åt sig det hon kan i obevakade ögonblick. Nu har vi precis bytt lightfoder igen så får vi se om detta ger något resultat på tantens midjeomfång. Stina vann i alla fall tre små påsar (2 kg styck) högenergifoder i helgen så det ger jag lite av till Melvin, som trots kastrering är på den tunna sidan istället. Så märkligt det kan vara!
 
Skulle också vilja skriva att vi har gjort framsteg med rumsrenheten, Doris och jag. Men varje gång jag tänker tanken så kommer ett bakslag så jag skriver inget... ;)
 
 

Klar förbättring!

Vi hann inte mer än röntga ryggen på Idefix så såg man en tydlig förbättring. Nu använder han svansen bättre och skriker inte när han gör "nummer två". Skönt!
 
Doris håller inte bara matte igång utan även några av husets övriga djur. Hustomtehönan Gertrud får motion med Doris hack i häl, samma sak med katten Pysen. Fast jag tror faktiskt att pysslingen gillar henne. Morris har alltid haft en viss respekt för kisse och det har Doris också men hon är klart mer närgången än vad Morris någonsin vågat vara. Hon är en frisk fläkt, den lilla! Men vi är lite avundsjuka på ägarna till brorsorna som rapporterat sovmorgnar till halv åtta och liknande. Här går reveljen klockan sex! Idag gick vi ut och kissade och gick sedan tillbaka till sängen och efter en stunds bitande i mina fingrar somnade hon faktiskt om till halv åtta. Så kanske...
 
Vaddå då, får man inte jaga höna? Eller katt? Och inte kissa på grannens gräsmatta heller???
 
Tänkte jag skulle lägga in några bilder från vår resa till London också. Älskar verkligen den staden! Ja, hela landet om jag ska vara ärlig. Här kommer en liten bildkavalkad.
 
Notting Hill
 
Pubmat i strålande sol
 
På musikal, "Lejonkungen". Fantastisk upplevelse!
 
Covent Garden
 
Noel Coward Theatre. Här såg vi Daniel Radcliffe i "The Cripple of Inishmaan", en makalöst bra pjäs och en lika bra skådespelarinsats. För att inte tala om kaoset utanför sceningången efter föreställningen... Stina var en halvmeter ifrån en autograf, då vände han in igen. :(
 
Konstverk på Tate Modern. Ja, det är en kaja och en kråka med en pil igenom sig. Jag funderar nu febrilt på vad jag ska skapa av innehållet i min viltfrys...
 
Lite resultat också som jag alldeles har glömt att rapportera. Katarina och Jota har tävlat lägre klass spår och blivit godkända trots att de avstod några moment i lydnaden. Uppfödaren är som alltid stolt och glad över sina duktiga valpköpare.
 
 
 
 
 
 

Husets meste hypokondriker

Idefix har vattensvans. Trolig orsak är lite för mycket juckande i samband med parning. Det är bara att inse att gossen börjar bli äldre och inte kan försöka para brudar flera dagar i rad. Fortsättningsvis får vi be om ett litet progesteronprov innan så att vi vet att tiden är rätt, eftersom han själv gör väligt liten skillnad numera. Vid dagens återbesök lyckades han visa upp sina hypokondrikertalanger och fick hela ryggen röntgad. Men det visade ingenting utan killen har en envis muskelinflammation. Metacam och vila är vad som gäller. 
 
Doris är en frisk fläkt, springer runt som en vessla i skogen. Morris har veknat, de två leker numera tidvis ganska vilt i köket (och i resten av huset om de får chansen). Det går också tämligen ljudligt till, jag är glad att inte alla husets hundar leker på samma sätt. Hon är duktig, den lilla, kommer som ett skott på inkallning och börjar fatta vad matte vill när hon använder sig av order "kissa". Min kicka!
 
Hennes allra bästa egenskap är nog trots allt mysigheten. Husse är bortrest och då vet ju alla vad som händer... Doris har sovit med mig i sängen i två nätter nu och ligger så stilla, så stilla mellan huvudkuddarna med huvudet på min axel eller i min halsgrop. Oändligt mysigt är det. 
 
Morris beter sig fortfarande lite som en svartsjuk storebror, plockar ifrån henne alla tuggben, klämmer ner sig i hennes lilla hundsäng osv. Idag har prinsen fått lite egentid med matte, vi har tränat rallylydnad. Det känns inte helt hopplöst, tvärtom. Men jag måste få honom att fatta att man ska befinna sig på fyra ben när man är en hund. Jag har tolkat reglerna så att man som förare inte får vidröra hunden under tävling. Men vad gäller för det omvända? ;) Sjutton vet om vi kommer att ha några poäng kvar när vi är i mål...
 
Stina och jag var i London några dagar i förra veckan. Underbar stad! Ur ett hundperspektiv kan jag inte låta bli att fascineras över alla dessa hundar som springer lösa i parkerna utan minsta gruff eller olydnad, i alla fall inte vad vi har sett. De följer sin ägare, nära eller på avstånd, utan att visa minsta intresse för alla andra parkbesökare. En enda hund såg vi som hade löpt lite amok och det var en jaktspringer som ägnade sig åt fågeljakt och verkade ha hunnit ganska långt från matte/husse, i alla fall såg vi ingen som aspirerade på den titeln...

Ny champion och flytt

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag har fantastiskt duktiga valpköpare! Nu är det Linnéa och Chili, Huset Elliots Chi, som varit i farten och tagit sitt tredje första pris i öppen klass viltspår och kan därmed titulera sig SEVCh. Stort grattis till den prestationen, inte illa i den värme vi har haft häruppe på sistone. Dessutom tävlade de lydnadsklass 2 ett par dagar innan och var snubblande nära ett första pris med snöpliga 159,5 poäng. Been there, done that så jag vet känslan. Men jag är otroligt stolt över er, tjejer, ni är så duktiga! Bilden nedan har jag helt fräckt snott av Linnea, du får slå mig om du misstycker ;o)
 
 
Här hemma lägger sig lugnet nu. Två valpar har flyttat hemifrån, Hobbe åkte i lördags och Sigge nu i förmiddag. Sigge är nog fortfarande på väg men Hobbe har hunnit landa i sin nya familj och alla rapporter låter bra. Cool liten kille. När man ser dem åka iväg så hugger det lite i mattehjärtat, de ser så små ut när de nu ska börja sina nya liv. Men det är dags, det har märkts tydligt de sista dagarna. På bilden alla tre innan Sigge åkte, lite trötta i värmen efter att ha busat järnet.
 
 
 
Innan de åkt har vi försökt att fota dem på bordet. Ha! De var helt galna, speciellt de båda gossarna vi provade med idag (Sigge och Hugo). De har hoppat, studsat, sprattlat och gjort ungefär allt utom att stå still. Hobbe gick inte heller bra, han lyfte hela tiden tassar och grävde för att komma åt godisen. Så inga fina ståbilder men förhoppningsvis lite huvudbilder så småningom. Hela händelsen bekräftar väl det vi redan visste, det är ett livat och lattjo litet gäng. Jag ser fram emot att få följa deras fortsatta resa genom livet i sina nya familjer som alla känts helt rätt i hjärtat. Då är det inte så tungt att skicka iväg dem.
 
Morris tycker att syskonen borde åka fortast möjligt, helst redan igår. Han förstår inte alls var som är så speciellt med dem och vill inte gärna umgås utan sitter i kökssoffan och morrar. Surputten! Han är ungefär lika glad som en storebror runt 2 år som får småsyskon - och precis så är det ju!
 
 
Så lite gnäll. Konstaterade att min egen rasklubb har ändrat giltighetstiden för hjärtintyg från 8 till 12 månader. Naturligtvis bra för plånboken och enklare för alla uppfödare men gagnar det rasen med en försämring av hälsoprogrammet på 50%? Jag skulle vilja veta bakgrunden till detta och har efterlyst densamma, det vore ju fantastiskt om vi faktiskt har fått ett så mycket bättre hälsoläge men jag tvivlar. Få se om jag får något svar...
 
Mer gnäll, nu lokalt riktat. Dels är jag besviken på alla utställningsarrangörer som jag har mailat och erbjudit mina och Stinas tjänster. EN har svarat! Och så sägs det att det är brist på ringsekreterare... Nu har vi anmält till utställning istället men då kommer nästa smäll - domarändring! Man flyttar rasen från en rasspecialist till en retrieverdomare. Hur tänker man då??? Vi har inte hundvakt den aktuella helgen så just nu känns det mer lockande att stanna hemma. Vi får se hur vi gör, det är ju agilitytävlingar i Luleå samma helg.
 
Nu ska jag gå ner och pussa på småttingarna och bli på lite bättre humör igen. Bättre lyckopiller finns inte!
 
 

Klara för flytt!

Underbart är kort. Idag har småttingarna besiktigats, vaccinerats och fått sitt chip i nacken (inte utan protester). De har också blivit hälsade på, kramade och pussade av personal på Djursjukhuset så jag tror nog att man kan säga att de har fått en rejäl OK-stämpel bak i rumpan. De är ett otroligt härligt gäng och vi kommer att sakna dem här hemma, även om jag inte ska sticka under stol med att det ska bli skönt med lite mer egentid också. 
 
Läste en insändare i tidningen Hundsport där någon tyckte att valpar likt kattungar skulle vara kvar hos uppfödaren till 12 veckors ålder. Funderar över om skribenten haft en valpkull någon gång... Blir det aktuellt så lägger jag ner verksamheten omedelbart. Ingen som inte haft valpar kan ha en aning om vilket jobb det är den sista veckan! De är klara med köket, klara med utehagen. Hallen har de sett, de andra hundarna likaså. De vill ha nya utmaningar men hur ordnar man det med ett helt gäng? Vi har gått lite i koppel med dem ute på vägen en och en. Igår slängde jag in ALLA hundar i bilen och släppte dem i skogen en stund tillsammans. De små tyckte att det var en toppenidé, själv räknade jag in dem precis hela tiden och var helt slut när vi kom hem igen. Det märks tydligt nu att de behöver nya utmaningar som jag inte kan ge dem. Visst, de kommer säkert att vara små och olyckliga när de flyttar men de behöver det. Det är dags nu. 
 
Så här den sista dagen innan den första flyttar så tänker jag alltid att "nu väntar sista natten med gänget". Det ligger ett litet vemod över dagen, man vet att de aldrig mer kommer att ses tillsammans alla fyra igen. Inget de kommer att fundera särdeles mycket över och inte jag heller sedan, men just den här dagen ger mig alltid en liten klump i magen. I morgon kommer det att kännas annorlunda, det är en underbar känsla att se glädje och förväntan i nya valpköpares ögon. 
 
Några som också kommer att bli glada över flytten är mina båda gossar Morris och Melvin. Båda är skeptiska till de små och i synnerhet Morris tycker att de tar alldeles för mycket tid från honom. Kanske kan det bli ordning på träningen igen när de försvinner, hälsar han.
 
Ledsamma nyheter också. Huset Elliots Mynta Myradotter har blivit himlahund, drygt tio år gammal. Det hela gick mycket fort, hon fick plötsligt svårt att röra sig på höger sida och ett besök på Strömsholm visade att hon fått en hjärntumör. Jag vill säga tack till Tommy och Lena som tagit så val hand om Jazza under de här åren.
 
Till sist en länk till en liten film från gårdagens vända i skogen:
 
https://www.dropbox.com/s/4sw3un5lucjhupt/2013-07-25%2011.54.02.mp4

Fullt ös och näst intill medvetslös

Dagarna går i 120 knutar nu. I fredags kväll var valparna helt exemplariska, somnade vid 20.30 och vaknade vid 6.40 igår av att vi gick upp. Kan det bli bättre? Sämre kan det i alla fall bli, idag vaknade de 4.30 av att Morris skällde. :( Morris är lite uppspelt, Visa höglöper och plötsligt har han kommit på att detta med brudar, det är minsann inte så dumt. Det berättade han då kl 4.30 med hög stämma. Behöver jag säga att jag är lite less och att hans stenar hänger fasligt löst, i synnerhet som han ändå bara har en synlig..?
 
Idag har de åkt bil för första gången. Liiite läskigt tyckte de allt att det var men de hämtade sig ganska fort. Jag trodde att upplevelsen skulle få dem att sova resten av kvällen men där fick jag tji. De har kört ett pass nu på kvällen men NU är det nog nattat. Så hoppas vi på sovmorgon i morgon. ;o)
 
Lite bilder har det blivit idag också. Det ska ju bli sämre väder framöver så det gäller att passa på. Fast de är svårfotograferade, de sitter liksom aldrig still. Värst är nog Hugo, den gossen tycker väldigt mycket om att springa.
 
Här är mattes lilla pärla, Doris.
 
Hobbe i ett grodperspektiv.
 
Sigge har fått Hugo (tror jag) på rygg.
 
Idefix har haft dambesök ikväll. Vi prövade redan igår men då gick det inte alls, den lilla damen var ganska svårflörtad och fräste så fort han försökte kliva på. Idag var det ett lite annat ljud i skällan, killen fixade till det snabbt och geschwint och bruttan sa inte ett pip. Vi kör en gång till på tisdag och sedan är det bara att hålla tummarna. Kul att se att gossen har lite rutin på det här nu och vet hur man gör. Kul också att han inte låter sig störas av matte längre utan att jag kan få vara där och känna att han prickar rätt. I början klev han ju av om jag pillrade, då blev tiken min. Men inte längre. Kanske det hänger ihop med att han inte lyssnar just på mig i övrigt heller längre... ;o)
 
Imorgon kl 18-20 kör vi prova på-kväll i rallylydnad här i Bälinge. Om det finns någon valpköpare där ute som vill haka på så hör av er fortast möjligt. Det är till självkostnadspris (vi har bokat instruktör) och kostnaden ligger på under 100 kr/person.
 
 
 

Många besökare idag

Idag har vi haft många besökare, först var BrittMarie här en sväng och på eftermiddagen kom Marianne. Idefix blev helt galen när Marianne kom, tydligen förknippar han henne med gobrudar för han smet iväg och försökte lifta med henne till brudarna i Norrfjärden. Knäppa lilla hund! Kul i alla fall med besökare, det uppskattar både jag och småtrollen. De har fått vara ute en del idag, hoppas det betyder att de sover gott och länge i morgon bitti. Två morgnar på raken nu med uppstigning vid 6, hoppas på en tredje. Och vill de sova längre är det OK, det med.
 
Stina och jag fotade hundar för ett par veckor sedan, eller rättare sagt - vi fotade de fläckiga gossarna. Sedan har bilderna suttit fast i hennes kamera ett litet tag men idag kom de loss. Här är först ett par på Idefix:
 
 
 
Han är rätt söt, lill-gubben. Lite uppspelt nu när Visa höglöper, första gången någonsin som han faktiskt bryr sig om det. Inte så att han är jobbig men han raggar lite om vi går på promenad. I helgen ska han eventuellt få dambesök, anar att han kommer att ragga då med. Idefix gillar ju brudar... ;o)
 
Så en bild på min lille prins Morris:
 
 Jag tycker att han har kommit sig otroligt de sista månaderna, inte minst pälsmässigt. Lite synd att han inte kan ställas ut, han ser inte så tokig ut. Fast själv är han nog lika så glad, han är ingen vän av pälsvård utan skulle helst gå omkring som en enda tova och aldrig komma nära en kam eller karda. Klotången är däremot helt OK. Han är en ljuvlig gosse, min lille prins, så otroligt behaglig att ha omkring sig.
 
Det är dåligt med hundträning nu men jag försöker i alla fall träna lite under våra rundor. Tycker att Morris fotgående har varit lite si och så men nu börjar det äntligen lossna. Han har trängt så kosmiskt innan men nu verkar poletten trilla ner. Då tar vi tag i läggande från stående samt i ställande. Få se om vi får ihop lydnadsettan i år eller hur det går. Inpsirerades av Yvonne och Milton i Skellefteå som lyckats strålande (grattis om du läser detta), ska bara försöka hitta tid och inspiration i allt valppyssel. För cavalierer kan, även om de är små.
 
Är lite bekymrad över Visa, tycker inte att hon är sig helt lik utan segare än vanligt och tycker mig känna något som känns som en knöl i hennes ena spene. Ska ringa i morgon och se om jag kan få en tid på djurkliniken. Inte jordens bästa tid för veterinärbesök så här mitt i vikarietider men det kan inte hjälpas. Min pärla ska inte må dåligt. Visserligen löper hon nu men jag tror inte att det är därför hon segar som hon gör.
 
Killarna har kommit hem från sin resa till mor- och farföräldrar i södern. Det är otroligt gott att ha familjen samlad igen och så kul att höra dem berätta om hur de har haft det. Stina sliter med sommarcaféet, imorgon får hon lite hjälp av bröderna och det kan hon nog behöva. 
 
Var ute med hundarna en sväng idag, som vanligt tillsammans med katten. Då slog det mig att jag är lite som Bodils minicirkus! Visserligen har jag ingen papegoja men jag har en galen liten höna som tar sig ut stup i ett och följer med mig på tomten. Kan jag lära henne att gå med på promenaderna så borde succén vara given... ;o)
 
 
 

Raya hämtad

Vilken dag och än är den inte slut! Har åkt till Byske för att hämta hem liten Raya, vidare till Skellefteå för att ta progesteronprov eftersom Raya visat väldigt intresse för sin kastrerade kompis idag och så tillbaka till Luleå. Progesteronprovet var dock lågt så än är det inte dags, vi tar ett nytt på fredag. 
 
Raya är en cool tjej, hoppade in i min bil och svansade med mig på Skellefteås gator som om vi hängt ihop hela livet. Vänligt viftande inne på kliniken trots att hon aldrig varit där. En ful liten blandras lät illa och då morrade hon och gav onda ögat men med all rätt. Lite läskigt var det höj- och sänkbara bordet men då höll jag lite i henne, hon lade huvudet på min axel och bestämde att det var OK. Så fort hon var nere från bordet så satte hon igång att utforska deras hyllor, skrymslen och vrår. Jag upplever henne som cool och väldigt nyfiken, väldigt lättsam att ha runt sig och väldigt lyhörd. Väldigt lik sin mamma Visa faktiskt. Det syns på bilden här också, tagen i en tafflig vinkel så hon ser väldigt spindelbent ut. Ska försöka ta hjälp av Stina så att jag kan få till lite bättre bilder.
 
 
Här hemma blev hennes svarta släktingar överlyckliga över besöket och kastade sig över henne så då var hon lite liten ett tag men det är ju bara klokt. Sedan fick jag för mig att ta ett släktfoto och det gick ju himla bra...
 
 
Nu är det bara att invänta resan mot Finland. Ser så fram emot den här kombinationen, får med den in massor med bra dualhundar i stamtavlan. Vad sägs om farfar FinUch Upwards Goodwill Gunnar, med 2:a ökl jakt och 2:a elitklass lydnad, farfarsfar NordUCh mm Cassatas Fantom Ferdinand med 1:a ökl jakt, farfarsmor FinUch SUCh FinVCh FinJCh Upwards Amanda som i sin tur är efter multich Biggas Ynga, farmorsfar FinUCh Palabra's Keep On Movin' med 1:a nkl jakt m.fl? Det känns otroligt spännande, hoppas nu bara att resa och parning går bra också när det väl är dags.
 
Här hemma fick småttingarna komma ut på gräsmattan en stund idag när det var så himla varmt. Vi körde en liten picknick:
 
 
 
 
 

Småttingarna äter och växer

De små trefärgade knytten är ett fantastiskt litet gäng, jag är mäkta stolt över dem. Inte bara har de fått vältecknade huvuden alla fyra, precis som jag önskade. De är också ett frejdigt och glatt litet gäng som hittills varit väldigt okomplicerade och väldigt aktiva för sin lilla ålder, åtminstone jämfört med förra gänget vi hade (som dock bara var två till antalet). De här står redan och äter ur gemensam skål tre gånger om dagen, tre och en halv vecka gamla. De äter med en glupande aptit dessutom, förutom när någon av de båda stora pojkarna får för sig att busa lite och måste avvika. De som förut var mest matfixerade, har nu blivit mest busfixerade. Det är kanske inte rätt att kalla dem för de stora gossarna längre men de lär gå under det epitetet så länge de bor hos oss. 
 
Lilla Doris, som först var ganska skeptisk till detta med fast föda, har nu ändrat strategi och är först fram och sist därifrån. Mat är gott, hälsar hon. Maya grymtar utanför grinden och tycker att de ska lämna lite rester. Idag hann hon klämma i sig delar av Morris kvällsmat också när matte inte hängde med i svängarna. Det går åt energi när man ska föda fyra stora små valpar.
 
Underbart är också att vara inne hos valparna och ha dem klättrandes över benen, försiktigt bitande i fingrarna eller att bli alldeles överöst av blöta slickar över hela ansiktet. De är otroligt kärvänliga och alldeles, alldeles underbara.
 
Ofta är jag för sent ute när jag försöker filma deras busperioder, den varar sällan så länge att jag hinner hämta mobilen. Men igår fick jag i alla fall till en liten film när den ljusaste hanen och Doris busade med varandra, medan de andra två var trötta och agerade publik. Riktiga mördarhundar vi har i Bälinge... Klicka på länken nedan så får ni också njuta av dem. Och vill ni se dem live så är det bara att höra av sig, nu tar vi emot besökare när vi hinner och orkar. 
 
https://www.dropbox.com/s/6ti9dh05k7ab2ii/2013-06-21%2011.12.03.mp4

Tiden flyger fram

Tänk, imorgon blir småttingarna tre veckor! Otroligt så fort det går. Nu börjar de bli alltmer lika små hundar, de korta stunder de är vakna. De reagerar på omvärldens ljud, de ser varandra och gör tafatta försök att busa och smaka på varandra. Hittills inga gälla skrik av smärta när något syskon biter i örat, det finns ju inga tänder att nypa med.
 
Igår var det dags för den första avmaskningen. Med labbarna är den relativt enkel, man stoppar maskmedlet i lite rå köttfärs och sedan aktar man fingrarna. Inte lika lättsamt med de här som helst vill äta mammamat och inget annat. Med en klar minnesbild av hur svårt det var sist hade jag nu köpt Welpan som är flytande och doseras med pipett. Men vem i allsin da'r kom på att färga den knallskär??? När jag var klar hade alla fyra valpar rosa pussmunnar och det var rosa lite här och var, inte minst på mig. Nåväl, nu är det gjort, förhoppningsvis går det lite enklare nästa gång.
 
Igår introducerade vi också fast föda för första gången, eftersom de är stora och rejäla så tänker jag mig att mamma Maya kan behöva lite avlastning. Killarna var genast med på noterna, speciellt den ljusaste gossen som glatt sög i sig RC Starter Mousse från mina fingrar. Lilla Doris var däremot skeptisk - varför ska man äta sådan smet, undar hon? I morse var det dags igen, killarna smakade glatt medan Doris nöjde sig med att slicka lite på mitt finger. Nåväl, det var ett framsteg gentemot gårdagen så jag har hopp.
 
Funderar alltmer på om Doris är ett bra namn när man har en storebror som heter Morris. Kanske Dolly passar bättre? Får fundera lite på det. Hoppas ju att hon ska bli lika klockren på inkallningarna som brorsan och då gäller det för matte att vara tydlig. Doris... Dolly... måste smaka lite på dem.
 
Så här såg det lilla gänget ut igår morse när de sov i sin pool. De började bli ganska trångbodda. Dessutom vaknade jag av mysko ljud vid 5-snåret på morgonen, en liten gosse hade tagitsig över kanten och knallade omkring på golvet på darriga ben. Jag hade sett hur han kikat över kanten flera gånger men trodde inte han skulle kunna ta sig över. Ha! Därmed blev det dags att byta upp sig till en större variant - mer plats och framför allt högre kanter. Fast då får ju mamman lite svårt att ta sig över istället så vi får hjälpa till. 
 
Den ljuse hanen, så otroligt fint tecknad. Fast de har underbara huvuden allihop, jämnt och regelbundet tecknade. Jag är ju lite fixerad vid sådant och är därför så himla nöjd över utfallet.
 
Stina fick med sin en dagisbacill hem från sitt sommarjobb på dagis och var hemma från jobbet på torsdagen med snuva och huvudvärk. Sedan blev det mammans tur och hon fick mer än lite snuva och ont i huvudet. Är inne på tredje dagen med feber och är så less, så less. Mitt immunförsvar är under all kritik, tycker jag. Uppenbarligen är man inte immun mot dagisbaciller trots att man haft tre barn på dagis, även om det visserligen var några år sedan nu så borde det gälla. Det borde också vara lag på dåligt väder när man är sjuk, det är som ett hån med solsken och fågelsång utanför fönstret. Blä!
 
 

En händelserik helg

Vilken helg det har varit! Fyra resultat trillade in efter varandra, jag har sannerligen energiska valpköpare! Hela tre stycken Huset Elliotar var på utställning i söndags, när hände det senast? Vimsa fick excellent och blev BIR-veteran, Sudden fick Very good och det fick även Jota på sin debut i Härnösand. Det finns säkert massvis med uppfödare som inte är nöjda med Very good men dit hör inte jag. Jag gillar inte riktigt rasens exteriöra utveckling sedan det kopplade championatet försvann, jag tycker mig se en allt tydligare trend mot tyngre och grövre hundar. Är man då på den lilla sidan och kan få ett Very good så tycker jag att det är alldeles lysande. En rastypisk hund med en frisk och funktionell kropp och en hejdundrande arbetsvilja, det kan väl inte bli mycket bättre?
 
Linnéa och Chili var iväg och viltspårade igår. Det gick galant, de fick en etta i öppen klassen och behöver nu "bara" en till för det hägrande championatet. Målmedvetna, duktiga tjejer, de kommer att fixa titeln innan sommaren är slut. 
 
Här hemma var det en stor sensation på lördagen när ett litet öga plirade oseende emot oss från valplådan. Nu närmar sig en rolig - och jobbig - tid!
 
Hallå världen!
 
Maya har tagit stygnen idag och allt såg bra ut. Natten har varit minst sagt orolig, jag har kanske sovit tre timmar på sin höjd och Maya har varit väldigt flåsig så jag bad dem kolla henne också. Men allt verkade bra, de misstänkte lite orolig mage i kombination med ett juver som kanske varit lite spänt. Och det kan nog stämma, just nu ligger doften av hundprutt tung över valprummet. Alltid lika underbar - eller inte... :(
 
 

En vecka idag!

Tiden flyger verkligen fram, småttingarna är en vecka gamla idag. Det firar de med att alla ha passerat halvkilosgränsen med god marginal och alla utom tiken har dubblat sin födelsevikt. Hon lär göra det nu under natten, lilla Dynamit-Doris. De är så otroligt fina att det är svårt att inte sitta där och bara titta på dem. Valpar är så gosiga när de sover, plötsligt spritter det till i ett litet ben eller så sträcker de på sig. Och så de underbara rosa små tassarna... Men jag måste nog ta ett snack med Maya om detta med barnfetma. ;o)
 
 
 
Har haft trevligt besök av Annika från Haparanda och hennes lilla tjej idag. Så mysigt att sitta och prata hund på förmiddagen, betydligt roligare än att tvätta fönster som var min ursprungsplan. Tack för att ni kom förbi!
 
Filmade labbarna nu ikväll, Visa skuttade runt med en pinne och var så lycklig, så lycklig. Men min vana trogen så fipplade jag med knapparna på mobilen och rörde ihop paus med inspelning. Så allt som kom med var min gälla stämma, en massa gräs och en hundrumpa. Inte riktigt det mästerverk jag hade tänkt mig.
 
Vi har haft en svalare dag idag, skönt som omväxling tycker både Maya och jag. Det enda jag skulle vilja få slut på nu är hennes envisa idé om att tygburen är ett bra ställe för henne och de små. I ett obevakat ögonblick vill hon gärna tassa dit och stöka. Jag anar att hon förbereder flytt och funderar starkt på att införskaffa en grind till arbetsrummet.
 
 

Fler glada nyheter!

Nu har resultaten kommit för skanningen av både vår Idefix och Mayas pappa Mattis. Och båda är SM 1a, det som förr kallades för A. Kliniken ringde nyss upp mig och berättade att detta var det bästa resultat de hittills hade skannat där, dessutom de äldsta hundar de hittills hade skannat. Det känns fantastiskt kul, inte minst med tanke på de små knytten som nu ligger i valplådan. All respekt till Lena, kennel Gråsidingens, som fött upp våra cavalierer, och till Anja, kennel Apricot, som fött upp deras föräldrar, far- och morföräldrar mm. Ett fantastiskt avelsarbete skördar fantastiska resultat och jag är så tacksam över att äga både Idefix och Maya. Nu önskar jag att vår lille gosse kan hinna sprida sina friska gener lite till innan han faller för åldersstrecket. Inte för att han själv funderar på någon ålder, han håller igång ungefär som förr. Hans dagliga simturer i älven gör att hans päls nu är alldeles burrig och han liknar nästan en pudelkorsning. Kanske inget som brudarna faller för men så blir det när man har mycket päls på kroppen.
 
Valparna går nu under beteckningen ogräsen, de växer nämligen som just ogräs. De två stora killarna har ökat över 100 gram i vikt redan, de andra två strax under så uppenbarligen finns det gott om mat. Jag håller noga koll på vågen och också på att Maya kissar ordentligt. Vi hade 31 grader varmt på framsidan igår så det är otroligt varmt, det gäller att få i henne vätska. Det är något sjukt över att det är varmare i Nottbotten än på Mallorca. I maj!!!
 
För att försöka göra det svalare bytte jag också ut valplådan igår. Nu bor de i en uppblåsbar barnpool med ett lakan över. Dels blir det mer plats och sedan gör förhoppningsvis lakanet att det blir lite svalare. Det blir också mjukt och gosigt, Maya verkar nöjd med arrangemanget och har hittills inte visat något mer intresse för en ev. flytt till tygburen i Stinas rum. Det är jag tacksam för.
 
Måste så klart bjuda på en bild från idag också. Det syns att det är varmt, de behöver inte ligga i en hög för att hålla värmen.
 

Jobbigt med högsommarvärme

Valptik i 30-gradig sommarvärme är ingen höjdare. Maya flåsar så att jag ibland får för mig att hon har feber och måste kolla. Men så är det tack och lov inte. Däremot är det säkert inte svalare att ligga i en valplåda med fyra småttingar som kryper nära, nära, när termometern samtidigt visar 24 grader på husets skuggsida och närmare 30 på framsidan. I Norrbotten - i maj!!! Hur mår det med klimatet egentligen..?
 
Maya tycker inte att vatten är någon jättehit så för att få i henne vätska serverar matten A-fil. Det slinker förstås ner. Blöter maten också och serverar den i små portioner ganska ofta istället för färre och stora, tänker mig att det blir lättare att smälta och gör lite mindre ont nu när hon är snittad. Maya själv tycker nog att det vore bättre med stora portioner och ungefär lika ofta men matte vill att vi ska klara magen också. Det har vi gjort hittills, den fungerar hur fint som helst.
 
Mattes arrangemang med valplåda i arbetsrummet är inte heller helt uppskattad. Ibland smyger Majsan in i Stinas rum och stöker runt i tygburen som står där. Jag har mina aningar om att hon planerar en valpflytt i ett obevakat ögonblick - därför blir det inga obevakade ögonblick för den lilla damen! Matte håller sitt vakande öga över gänget i lådan och de få stunder jag måste avvika (även vi tvåbenta måste uträtta behov eller dricka i värmen), ja då stängs dörren till rummet. Vill inte springa runt och leta valpar i huset.
 
Husse var ombedd att köpa en uppblåsbar barnpool igår, jag har sett på nätet hur andra använder dem som valplåda och tänkte att det kunde vara fiffigt, nuvarande lösning kommer inte att fungera särdeles länge för fyra stora valpar. Husse kom hem med en pool som var 61 cm i diameter... Den var visserligen söt, i rosa och med  Musse Pigg på kanterna, men den rymde knappast ens en utsträckt Maya. Idag ska matte göra ett nytt försök när Stina kommit hem och kan vakta valpar. 
 
Till sist lite bilder från morgonen. 
 
Varierande stilar vid frukostbordet.
 
Det är viktigt att sova på maten.
 
Ibland vill man liksom vara lite privat.
 
Syskonkärlek

Skanningsresultat!

Nu har vi fått resultaten från Idefix MR-skanning! Han är klassad "A" - ingen synlig syrinx och inga dilaterade ventriklar, detta vid en ålder av 8 år och 3 månader. Om man dessutom tillägger att hans mamma, hans pappa och alla hans fem syskon har hjärta ua efter fyllda sju år så måste man väl ändå säga att han är ett synnerligen gott avelsresultat!? Vi är så glada över att få äga denna gosse och känner stor tacksamhet mot uppfödare Lena på kennel Gråsidingen samt Anja på kennel Apricot som gjort förarbetet, dvs fött upp hans föräldrar. Vi är också glada över att resultatet blev så bra med tanke på de valpar han är pappa till. Alltid roligt att veta att föräldradjuren är friska. Nu hoppas vi få njuta av vår gosse i många, många år till.
 
  
 
Själv tar han det hela med ro. Han hade sin höjdarstund igår när han inledde årets badsäsong med ett rejält dopp i älven. Det är livskvalitet om ni frågar honom. 

Äter, sover och växer

Det råder ett stilla lugn över valplådan. De små äter, sover och växer och verkar förnöjda med tillvaron. De är starka och livsdugliga, kommer de lite längre från mamma och syskonen så är de som små målsökande projektiler och är snabbt tillbaka. De riktigt häver sig upp på frambenen och tar sig fram, fascinerande att kunna orientera så trots att man varken ser eller hör. Jag som inte ens kan orientera om jag får en karta i handen...
 
Det vi inte riktigt gillar, Maya och jag, är värmen. Igår flåsade hon något alldeles kopiöst, jag kollade tempen stup i kvarten men nej. Vårt sovrum blir väldigt varmt, speciellt fram på dagen, så idag har vi flyttat till gäst-/arbetsrummet istället. Maya är lite skeptisk till det arrangemanget, det var tidigare Vickes rum och då var inga hundar välkomna dit så ska vi verkligen vara där nu..? Jag får därför agera sällskapsdam så gott som hela tiden och känner mig nästan som en barnmorska på riktigt. Nu brukar jag väl ändå hålla ganska mycket koll de första dagarna men kanske blir det lite extra nu tills hon har vant sig vid nymodigheterna. 
 
Fascinerande med valpar, så små och hjälplösa nu men om åtta veckor så kommer de att vara små ligister. Vem kan tro det om de här små liven?
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0