Besvikelse
Sitter framför datorn, hostar och snorar och känner mig allmänt less. Har ju börjat vikariera inom skolan, förra veckan var jag på kommunens mysigaste skola och träffade kommunens finaste skolbarn (mina egna undantagna, så klart, de är ju bäst i världen). Tanken var att jag skulle dit några dagar i nästa vecka också men vad händer? Jo, jag drar på mig en eländesförkylning! Hela fredagseftermiddagen sov jag bort, vaknade och kände mig hyfsad igår så jag tog ut hundar en kort sväng. Tacken för det blev snuva och näsblod. Sov hela eftermiddagen igen men på kvällen började rösten svaja. I natt vaknade jag och upptäckte en blodfläck på täcket så tydligen har jag blött näsblod även i sömnen. Provade att gå en ännu kortare sväng idag men kom hem sjöblöt i svett och naturligtvis med näsblod. Nu har jag sovit bort även denna eftermiddag och inser att det inte blir något jobbat imorgon i alla fall. Otroligt surt.
Morris och jag skulle tävla lydnad nästa helg, var det tänkt. Jag har velat och velat om hur jag ska göra, vi har inte fått till ställandet och jag upplever att han snurrar till det, ibland gör han klockrena ställanden på läggandet och sätter sig när jag kommenderar stå. Det känns som om vi kanske behöver mer tid. Nåväl, nu behöver jag inte fundera mer. Igår lyckades han bli kvar i köket medan jag sov och där har han antingen halkat när han hoppat från kökssoffan eller fått en vild liten labbefröken över sig för han verkar ha lite ont i ryggen. Så nu blir det vila och Metacam i några dagar och ingen tävling.
Störst besvikelse är nog ändå det faktum att den parning jag gått och glatt mig åt hela året fryser inne. Idefix skulle få finfrämmande från England. Det har ju varit några uppfödare som hört av sig och varit intresserade men det har väl känts mer eller mindre seriöst och någon tyckte i princip att jag skulle stå för hela det dyra kalaset för att få äran att ha valpar i England, som sedan skulle öppna dörrar så att jag skulle tälja guld. Jo, tjena! Nå, den här gången kändes det seriöst och jag vill tro att det hade blivit av om inte det förbaskade rederiet hade lagt ner en färjelinje. Med det blev resvägen alltför lång, flyg faller på den orimliga kostnaden för att ta in en hund i England. Jag har också blivit tillfrågan om jag kan tänka mig att leasa ut honom men det faller naturligtvis bort. En kille som levt som ett plåster med sin matte i snart tio år kan man väl inte skicka till främlingar i England?!?
Båda pojkarna efter en cykeltur, innan mattes förkylning brakade loss på allvar.
Idefix hoppas att hans matte snart ska komma hem men hon har varit på Hundungdoms repskapsmöte i Lund hela helgen så han har väntat förgäves. En mer trogen kille får man leta länge efter. Här syns också hans fina skallform. Nu är det också konstaterat av forskare att skallformen har betydelse för sjukdomen SM. En lång och flat skalle ska det vara, inte en hög, kort och kupolformad. Det är ingen slump att Idefix har fått så bra skanningsresultat, synd bara att ytterst få uppfödare lägger någon vikt vid det.
Doris, den lilla skatan, löper. Min förhoppning var att det skulle dröja ytterligare en månad eller två, då skulle det finnas en chans att jag hann para henne med Idefix just som hon blivit två. Nu gissar jag att hon löper i mars nästa gång och då har hon inte hunnit bli två. Och frågan är väl om Idefix fortfarande är fertil vid nästa löp, eller om jag vill ha vintervalpar..?
För några veckor sedan var Stina och jag och hälsade på Idefix-dottern Olga hos Marianne och Pekka på Vivistugans kennel. Vilken liten raket hon är! Hel orädd far hon fram, Visa var med och genast satt det en liten cavalierfröken i svansen och drog. Helt underbar i temperamentet, öppen, fartfylld och orädd. Hela kullen verkar likadan, jag är så omåttligt glad över dem.
Lilla Olga i Stinas famn.
Annars njuter vi av fina höstdagar. Visa är pigg som en mört igen efter att ha varit seg under löpet. Men nu knallar hon före på stigen och det är ibland svårt att hinna med henne. Morris, som jag annars har upplevt som lite hormonell, är helt ointresserad av systers löp trots att hon nu är inne på dag 16-17. Jag hörde Carin Lindhe Forsberg på ett föredrag om fertilitet mm för många år sedan, där hon menade att hundar känner att de är släkt och undviker inavel i det längsta. Det har jag noterat på labbarna men trodde kanske inte att de fläckiga hade samma egenskaper men fel fick jag. Och med det visar de ju också hur otroligt osunt det är med inavel när till och med hundarna själva helst vill undvika det!
Kommentarer
Trackback
