Huset Elliot

Idag var det jaktprov i Skellefteå, sista chansen för säsongen för Ila att visa vad hon går för efter den snöpliga nollan och sedan 3:an i Kalix. Med den här gången var också Stina och lilla Lysa. Debut för båda i jaktprovssammanhang, dessutom med startnummer ett. Lysa fixade landmarkeringen fint, om än med en liten sväng förbi kastaren för att stolt visa upp sitt byte. På fältet lyste rutinen igenom först och hon började lite tvekande men spottade upp sig och fick in samtliga vilt - två änder, två kråkor och en duva. Så återstod två enkelmarkeringar på vatten. Det momentet var svårt, hunden skulle simma ganska långt, genom två omgångar näckrosor och runda en mosse. Bakom den hade anden fallit, dolt för den simmande hunden. Lysa drogs mot mossen, gick upp på den och fick syn på båten och kastaren. Där låste hon helt och tog sig inte vidare. Med hjälp och stöd fick hon ändå avsluta med en bärgad apport. Arbetet belönades med ett tredje pris. Det var en bra start med många fina bitar, speciellt samarbetet med Stina och lugnet vid foten.

 

Ila fixade landmarkeringen i en rasande fart. Snabbt fick hon in tre vilt på fältet men sedan började hon jobba i bredd mer än i djup. Jag misstänker att hon fick vittring på duvan och blev tveksam och därför undvek den. Av någon anledning verkar hon tro att hon inte får ta nya viltslag. Vi fick gå vidare till vattenarbetet som hon löste fint, med mer rutin än Lysa simmade hon runt och fick med sig båda markeringarna hem. Arbetet belönades med ett andrapris och det känner jag mig nöjd med. Vi får se om det blir några fler starter eller om hon får jaga sjöfågel med husse nu.

 

Tidigare i veckan har Stina och Lysa debuterat i fortsättningsklass i rallylydnad och det med bravur. Två rundor med 99 poäng vardera och klassvinst i båda. Ingen dålig säsong för en liten hund på 19 månader.

 

Förra helgen startade vi på jaktprov igen, Ila och jag, den här gången i Kalix. Pigge följde med som moraliskt stöd. Återigen gick vi som andra ekipage. Vi knallade iväg mot provrutan, hittade en skylt som det stod hundstopp på och stannade där. Jag tyckte att det var nog så långt från provrutan, man hörde inte ett ljud, men jag tänkte att vinden kanske låg åt andra hållet. Plötsligt dyker en man fram ur skogen och ropar på oss. Vi står vid fel hundstopp! Gissar att den skylt vi hittat var till öppen klass efter lunch, men det visste ju inte vi. Nu fick vi pinna på framåt, Ila och jag. Vi fick en kort väntan vid nästa skylt men uppenbarligen inte tillräckligt för att hon skulle gå ner i varv utan hon pep mer eller mindre konstant. Transport, pip, pip. Väntan, pip, pip. Passivitet, pip, pip. Arbetsmässigt låg hon på ett första pris, sa domaren efteråt, men ljuden drog ner oss till en trea. Surt, sa räven. Hon är ju het i allt hon gör, det är mycket arbetslust i den lilla hunden och det gäller att få ihop det. Det lyckades jag då inte med i Kalix, tyvärr.

 

Märta är duktig. Hon är arbetsvillig, hon också, men känns aningen mer balanserad än sin mor. Det var också tanken med kombinationen, jag hoppas att det håller i sig och att jag lyckas förvalta det. Rolig och påhittig är hon också, lillskruttan. Idag har hon gjort sitt livs första närsök och det löste hon fint.

 

Det är glest mellan inläggen men det betyder inte att inget händer. Jennie och Karin (Huset Elliots Bombarda Maxima) har hunnit få två titlar, både RLD N och RLD F, och därtill med finfina rundor. De har också gjort både bph och FBR. Fantastiskt duktiga tjejer!

 

 Kullsyster Lysa (Huset Elliots Lumos Maxima) med matte Stina har också startat rallylydnad i nybörjarklassen och tagit två kvalificerade resultat med 99 respektive 100 poäng. En bra debut!