Huset Elliot

Jag är så himla glad och stolt över husets pojkar! Nu är Tutan riktigt i höglöp, hon till och med funderar över om hon ska ställa upp sig för killarna eller inte. Ändå är de kolugna inne! Inte så mycket som ett pip hörs det från dem! Melvin är liiite sugen ute på promenaderna men säger matte till så går han direkt. Fantastiska pojkar, båda två! <3

Fick en rolig rapport igår också, från Liillemor på kennel Laipo's. Laipo's Caramia Caramel, från Idefix första kull, utställningsdebuterade i Skellefteå den gångna helgen, fick 1:a i juniorklass, stod 3:a i konkurrensen med HP. Inte så pjåkig debut! Grattis säger vi häruppe i norr!

De två yngsta barnen är fortfarande hemma från skolan, Stina med feber och huvudvärk och Ludde med en hisklig hosta. Rör han sig det minsta så hostar han och natten var hemsk. Men förhoppningsvis ger det sig snart.

PM till lydnadstävlingen i Älvsbyn kom idag. Brr, plötsligt känns det att det är allvar!

Glädjande nyheter från Idefixens fjälla, alla valparna är nu tingade! Roligt är att de hamnar här i närheten alla tre, båda tikarna blir kvar i sta'n (en stannar ju hemma hos mamma Mini) och killen flyttar till en by utanför Piteå. Det ökar ju chanserna att vi kan få se dem någon gång och det känns lite skoj. Innan de flyttar ut så ska vi åka och kika på dem en gång till och ta lite nya bilder.

Melvin och jag har varit hos Maria på Djursjukhuset idag. Killen har ju en mysko varböld på läppen som inte riktigt vill ge med sig, så jag bokade tid för att kolla upp den igen. Det blev ingen ny antibiotika som jag trodde, det blev - ingenting! Jo, order till matte att inte pilla så mycket på den och om den blir större och besvärar honom så ska han få cortison i några dagar. Men det enda som besvärar den killen är väl just mattes pillande... Djursjukhuset gillar han inte heller, han är en Mycket Liten Kille när han får gå in på rummet. Men det var ändå ett fall framåt jämfört med förra gången. Jag tror att vi ska be om att få prya där, Melvin och jag. Vi missade ju lite socialiseringsträning när han var valp, kanske kan vi ta igen det nu.

Annars är han helt ljuvlig, den hunden! Tutan är nu i höglöp och luktar så gott, så gott. Både Melvin och Idefix vill gärna nosa och tugga lite i luften. Men de är helt otroligt coola båda två. Ingen piper det minsta inne, båda äter som vanligt och i morse var jag ute med alla fem och gick morgonrunda. Visst, det skulle aldrig gå om Tutan var intresserad av någon av dem, men det är hon verkligen INTE, och visst, de är lite mer stressade än vanligt, men det fungerar. Lite extra pinkande blir det under rundorna, men de gör det utomhus så det är helt OK. Har ju hört om hanar som pinkar revir inne när de har löptik, det skulle jag aldrig tolerera och det vet gossarna. De är små prinsar, båda två!

Måste börja träna platsliggning med andra hundar med Melvin, känns som om vi måste ta tag i det med. I morgon måste jag jobba och förmodligen på onsdag också. Men om någon ska ut till klubben på onsdag kväll eller någon annan dag på dagen så får ni gärna höra av er. Vi behöver träningskompisar!

Nu är nog Tutan i höglöp för Idefix försökte kliva på henne så fort han fick chansen idag. Det hela såg lite kul ut, eftersom hon inte har en tanke på att ställa upp sig för honom eller hjälpa honom på traven det minsta, så hon stod och väntade på att få gå ut medan han stod där bak och försökte få ett grepp. Man såg ett huvud som stack upp ovanför ryggen men mer än så var det inte. Hur är det man säger - "den som gapar efter mycket..." Det var nog lite i mesta laget för lill-killen. Men Tutan får bo i tvättstugan nu, vi tar inga riskar.

Melvin är sanslöst duktig, jag kan ta ut alla tre labbarna i skogen lösa och det går hur bra som helst. Han vill gärna nosa, slicka och kan nog tänka sig mer än så, men då säger matte nej och då tittar han på mig och så går han undan. Underbar kille! Det är lätt att ha tikar och hanar tillsammans med sådana gossar i huset.

Idag har vi tittat på utställningar i Finland, Stina och jag. Hon är sugen på att ställa ut fläckisarna och jag kanske, kanske prövar med Visa. Någon trodde ju att hon skulle kunna gå bättre i Finland, så jag kanske ska pröva. Men bara kanske, utställningar är inte riktigt min grej. Och så är det ju detta med tidsskillnaden... ;o)

Melvin, Visa och jag har varit ute på klubben och tränat lydnad idag. Melvin går från klarhet till klarhet. Vi har haft problem med hoppet, han har hoppat så märkligt och jag trodde först att det berodde på armbågen. Men förmodligen har han helt enkelt inte kunnat koordinera de där långa benen, för idag gjorde han momentet hur bra som helst. Jag lät honom hoppa sin mankhöjd eller kanske lite högre idag och det gick galant. Det enda moment som fattas för oss nu är ställande under gång och så måste vi jobba på platsliggningen. Hoppas kunna lura ut någon till klubben och träna platsliggning med oss någon dag för det behöver vi. Så måste jag ta tag i framförgåendet också om vi ska kunna köra bruks. Kul att det är på g, man blir taggad då.

Taggad var också Visa, hon är närmast galen nu. Hon kör bikinisäsong redan, det är som om hon blir mer och mer speedad desto mindre päls hon har kvar. Ibland vill hon för mycket, hon går före kommandot eller gör plötsligt egna tolkningar i hopp om att vara extra duktig. Idag tränade vi inkallning med ställande. Jag jobbar mycket med raka inkallningar för att belöna farten. Därför blev jag lite förvånad när hon plötsligt stannade på inkallningen. Hmmm... Står jag för länge med henne lös i utgångsposition så lägger hon sig, i hopp om att det kanske är platsliggning på gång. Just detta att hon ska försöka räkna ut och gå före gillar jag inte riktigt, men det är bara att jobba på. Fjärret gick kalas idag, hoppet likaså. Sedan tränade vi snabba, raka lägganden också på slutet och det gick bra. Min lilla pärla!

Vigdis ringde i morse också, hon hade varit på valputställning med lilla Vimsa-dottern Agnes och vunnit valpklass I. Ingen mördande konkurrens, hon var ensam, men kritiken var fin. Skoj! Agnes hade också skött sig fint i ringen, vilket man inte kan säga om mamma Vimsa de få gånger hon har ställts ut. Hon avskyr utställningar och ser otroligt uttråkad ut. Men Agnes verkar vara mer road, hoppas det håller i sig. Grattis Vigdis!

Cissi ringde också och berättade att Ny är hur pigg som helst igen. Så skönt! Pratade med Lena igår också och fick höra att hon upplevt en liknande händelse, så det är inte så ovanligt som jag först trodde. Det är alltid skönt att höra sådant, då känner man sig lugnad. Jag gläder mig så ofantligt åt att lilla Ny är på benen igen och hoppas att hon tänker hålla sig pigg och frisk länge nu.

Underbara bilder på Jota på Facebook och underbara bilder på Tassa i min mailbox, ska bara försöka komma ihåg att föra över någon hit. Det är så kul att få bilder på de små! Jag ska också försöka komma ihåg att fota Melvin, eller att be Pigge fota honom med den nya kameran. Bilder på Tikka fick jag också från Thomas i veckan och hon ser otroligt söt ut. Jag lägger in en här så får ni se själva.

Usch, vi är alldeles omskakade här i Bälinge efter de sista dagarnas händelser. Jag var ute och tränade lydnad med både Melvin och Visa i förrgår och var så himla nöjd över hur bra de gick. Satte mig för att uppdatera bloggen när telefonen ringer. Det är Cissi, Nys matte. Det har hänt en olycka, säger hon, och berättar hur de varit ute med Ny, kallat in henne och gett henne en godis och ser hur hon sväljer och genast börjar dregla och se alldeles konstig ut, ögonen rullar och hon kollapsar. De får åka i ilfart till djursjukhuset, Ny är dålig och har svårt att andas. Väl inne röntgas hon och har fått vätska i lungorna, så kallat lungödem. Läggs i syrgas och får vätskedrivande och är riktigt, riktigt dålig. Jag tror inte att vare sig Nys ägare eller jag sover särskilt mycket den natten, jag såg det ena mardrömsscenariot efter det andra framför mig.

Nästa morgon får jag veta att Ny är piggare och är uppe och går. Syrgasen är borta men hon får fortfarande vätskedrivande. Och i eftermiddag ringer Mats - Ny har fått komma hem! Lite sliten är hon förstås efter två dygn på djursjukhuset men inte sämre än att hon kunde busa lite. Den enda förklaring till kollapsen som man kan hitta är att godisen eller något annat fastnat i strupvägen och att trycket blev så hårt så att lungorna vätskefylldes. Man har inte sett något i lungorna och menar att hon ska bli helt återställd efter detta. Det hoppas jag innerligt! Jag hoppas att hon har gjort sitt hos veterinären för en lång tid framöver nu och att hon och husse ska kunna ha en massa kul tillsammans.

Sådana här gånger undrar man över varför man är uppfödare. Det gör så vansinnigt ont i magen och hjärtat när hundarna blir dåliga, speciellt när de inte hunnit med så mycket av livet, och jag lider så med ägarna. Men trots allt överväger ju glädjeämnena med hundarna och alla nya och gamla vänner. Jag påminns också om hur viktigt det är att verkligen försöka föda upp friska hundar. Man kan aldrig förutse allt, men man kan göra sitt bästa för att minska riskerna.

Någon mer lydnadsträning med de svarta har det inte blivit, jag har inte orkat samla ihop hjärnan till det. Men jag konstaterade i förrgår att Melvins problem med läggande under gång nog mest beror på mig. Jag har försökt vara övertydlig med handtecken och då studsar han efter min hand. I förrgår tog jag bort alla viftande händer och körde bara kommando och då pladaskade han ner direkt i backen. Sedan hamnar han kanske lite framför mina fötter ibland, men han tar i alla fall inte två jämfota skutt före. Vårt stora problem tror jag är platsliggningen, där ligger han med armbågarna i och hals som en giraff, redo att rusa upp så fort han får signal. Nu har jag börjat pröva att provocera och jag kan väl säga att vi har en del kvar...

Ikväll njuter vi av att vi har våra hundar hemma och skickar en tanke till Mats och Cissi som fått hem lilla Ny. Vilken tur att ni reagerade så snabbt! Ni är fantastiska!

Idag har black and tantiken Mindra på kennel Tizitas (www.tizitas.se) varit på ultraljud och jodå, hon är dräktig. Skoj! Spännande ska det också bli, ingen vet vilka färger det är på bebisarna i Mindras mage. Stina hoppas att där ska finnas en rubyhane. :) Det gör inte jag, då kommer det att bli tjat och vi har redan hundar så att det räcker i huset. Men jag ser fram emot valpningen med spänning och tror att det kommer att bli riktigt trevliga valpar. Om lite knappt en månad vet vi vad det blev!

Rara är också de valpar han har med SE AgCH Cinema, "Mini" kallad. Lille Columbo letar efter en egen matte eller husse, se mer info på min hemsida under valpar. Både Mini och Idefix är väldigt arbetsglada och roliga Cavalierer, Mini är en racerhund på agilitybanan och Idefix är ju följsamheten själv på lydnadsplanen.

Ludde och jag tog en skogspromenad idag för att kolla läget för skogens myror. Det var inte många vakna än. Visa och Melvin for runt som galningar med olika pinnar. Man kan nästan tro att Visa kör något träningsprogram nu, "Kom i form efter valpningen" eller något liknande. Hon studsar fram i skogen och de båda har så skoj så. Men när vi cyklade ikväll var hon inte lika rask. Cykelturer på väg har aldrig varit hennes grej och det visar hon tydligt. Lika rask som hon är i skogen, lika långsam blir hon på vägen. Kommer dessutom kopplet på, ser hon ut som en mycket gammal och trött labrador. Suck...

Tutan löper sedan ungefär en vecka tillbaka. Jag har ju varit lite orolig, både över uteblivet löp och över Tutans överdrivna hull. Maria tyckte att jag skulle slopa cortisonet och si, det tog någon dryg vecka så kom löpet! Tusen tack för hjälpen, Maria, du är guld värd!

Idag åkte jag ut till klubben för att träna lydnad med Agneta och Tyra. De ska tävla trean till helgen och ville ha hjälp med att kommenderas. Vi har ju ett tag kvar till vår tävling så vi behöver mest skaka av oss dammet ;o) Visa gick så där, hon strular med fjärret och jag fattar inte riktigt varför. Hoppet gick också så där, tycker hon att jag väntar för länge med återhoppet så går hon själv. Morr... Men jag märker att hon går bättre när jag belönar med kamplek, så jag får se till att göra det. Godis är så där. Problemet är att Melvin blir övergasad om jag belönar med lek och kamp, där är godis alldeles lagom. Matte måste påminna sig om vilken hund hon tränar och ställa om sig.

Ute på klubben träffade vi på lilla Ny. Så stor hon såg ut! Och så söt!!! Jag tror att man blir lite hemmablind när man har valpar, man tycker att de ser högst ordinära ut här hemma. Så träffar man dem igen och blir alldeles stolt och lite kär. Mina valpar! OK, Visa och Pikis då, men jag har ju pysslat om dem. Lilla Ny var en tuffing, fick jag höra. Men hon var också duktig, jag såg hur hon kom pilande som ett skott så fort matte kallade. Kanske för att det vankades korv... ;o)

Rapporter från Jota i Sundsvall säger att det också är en liten tuffing som äter på schäfrar, i alla fall husets ena. ;o) Tänk att Visa som är så vänlig har kunnat få sådana rivjärn till barn! Måste vara den nya miljön... ;o)

Melvin är rolig att träna med, han går in för uppgiften med liv och lust. Han var också med på klubben och Agneta hjälpte mig med en tandvisning. Den köpte han utan protester, det känns att han är väldigt trygg i miljön där ute. Men vi är inte riktigt tävlingsklara än. Det märktes ikväll, jag körde grabbarna till basketträning i Avan och tog med hundarna. Först gick vi en sväng och sedan körde jag ett lydnadspass till. Visa fortsatte att strula med fjärret :( men Melvin studsade på och var riktigt duktig. Jag körde en platsliggning och bestämde mig för att provocera med störning. Då satte han sig upp! Men efter ett par försök fick jag honom att ligga kvar. Bara att jobba vidare på det. Tror kanske att jag ska försöka träna in att han lägger ner hakan, jag tror att det skulle kännas bra. Det känns också som en bra sak att klicka in på gossen. Men han är kul att köra med, han är så otroligt positiv och älskar verkligen att jobba. Det gör Visa med, men hon känns lite ojämn efter valparna. Nåja, kan ammande människomammor få gröt i hjärnan så måste väl detsamma kunna gälla hundmammor...

Blenheimgossen efter Idefix och Mini på bilden nedan är ännu otingad. Han blir fem veckor på onsdag. En söt liten kille med en fin spot. Vid intresse, kontakta Anette Nordmark på [email protected] för mer information.

Idag har vi fått rapporter från både Ebba med Raya och Ragnhild med Tassa. Allt går bara bra för dem också. Om ni visste hur det gläder mig! Nu önskar jag alla valpköpare lycka till med de små och ser fram emot era rapporter och bilder. Och så småningom, när det har töat fram lite mer ute i skogen, ska vi se om vi inte kan försöka ses och träna lite några av oss.

Melvin och Visa har haft lilla julafton i köket idag. De har lekt med alla valpleksaker, burit på dem, haft dragkamp med dem och verkat ha hur kul som helst. Melvin är också nöjd över att åter kunna ligga på mina fötter när jag äter frukost. Min lille prins!

Stina och jag har haft lite valpabstinens idag, så vi åkte iväg och tittade på Idefix och Minis valpar, 3 1/2 vecka gamla. Otroligt söta små varelser! Lite bilder kommer här!


Här syns de alla tre. Hanvalpen i mitten är ännu otingad. :)


De båda tikvalparna. En stannar hos mamma Mini, den andra är tingad.


Flickorna busar.


En bild på den lille killen.

Ikväll var det dags för basketträning för Ludde igen. Jag tog med hundarna till Avan för att först gå en promenad och sedan träna lite lydnad medan jag väntade. Melvin var helt i gasen, som vanligt, och tyckte att det var jättekul att träna. Vi jobbar på med läggande under gång nu. Jag försöker få farbror att förstå att man inte ska ta två jämfotahopp innan man lägger sig ner med ett pladask. Han kan landa precis var som helst, helt beroende på var de där första skutten för honom någonstans! Jag har aldrig varit med om något liknande... Nu har jag backat bandet och försöker få till lägganden direkt och rakt, för att se om det hjälper.

Visa var också laddad och viftade förstås massvis på svansen. Jag tyckte att hon hade lite låg tyngdpunkt på det fria följet men hon tassade med fantastiskt bra. Så insåg jag - hon tror att det är läggande under gång! Hon var liksom beredd att lägga sig hela tiden, därav den låga hållningen! Bortsett från det gick det bra, vi körde raka inkallningar och inkallning med ställande och det fungerade (liiite lång stoppsträcka kanske men hyfsat OK ändå) och så körde vi fjärr (kalas!). Fria följet gick bra och faktiskt både ställande och läggande också. Nu ska vi testa lite rutan också och se hur det går, förhoppningsvis minns hon även det så att vi kan ge oss i kast med den där eländiga lydnadstvåan igen. Och då ska matte inte klanta till det!!!

Tutan fick också träna. Det var kanske ingen av hennes bättre framträdanden, det märks ganska tydligt nu att det som driver Tutan inte längre är viljan att träna utan viljan att få godis. Det är stressigt, det är ofokuserat och går mest ut på en sak - GODIS!!! Men hon fick i alla fall vara med, det är ju huvudsaken för henne numera.

Idag har Pi flyttat hem till Ebba och David i Byske och blivit en Raya, medan Tau har flyttat till Ragnhild och Lasse i Björsbyn och blivit en Tassa. Det känns jättebra med alla nya valpköpare, men det blev väldigt tyst och konstigt här hemma. Vi har kvar den där känslan av att ha valpar i köket, när någon i familjen lever om vill jag tysta dem och be dem att inte väcka valparna. Vi stänger grinden till köket ideligen, vi tittar efter kisspölar på golvet osv. Men framförallt upplever nog alla i familjen att det är otroligt tyst.

De stora hundarna njuter av att ha fri tillgång till köket igen. Melvin har legat vid mina fötter vid köksbordet och har också burit omkring på alla valpleksaker, en i taget. Det tycker han nog är det allra bästa - alla nya leksaker! Jag tror snart att han har använt en del av dem mer än vad de små gjorde. Min store, lille pojke! <3

När nu de små har flyttat ut är det kul med rapporter om hur det går för dem i sina nya liv. Idag kom det rapporter från både Mats och Linnea och det verkar gå finemang för både Ny och Chili i sina nya hem. I morgon blir det spännande att höra hur det går för Raya och Tassa. Förhoppningsvis så överlever även de flytten... ;)

Stina och jag känner ju lite valpsug nu, så i morgon har vi planer på att åka och hälsa på Idefix små "agilityvalpar" på Björkskatan. De är nu snart 4 veckor, det ska bli spännande att se dem "live". Sedan ska jag gå igenom alla bilder på de egna valparna och skicka ut till valpköparna, så att ni får bilder att spara på er egen valp från de första åtta veckorna. Efter det blir det er tur att skicka bilder till mig... ;)

Ikväll har i alla fall familjen varit och käkat på ThaiThai. Vi har inte varit där innan men det var både mysigt och gott, så dit ska vi gå fler gånger. Tanken var att det skulle bli efterrätt också, måste ju bjussa ordentligt nu när alla varit så bussiga och hjälpt mig med valparna. Men barnen ville hellre köpa med Ben & Jerry's hem så då gjorde vi det. Det var inte dumt alls! :)

Idag har nästa valp åkt, lilla Chi (ska kallas Chili) har åkt hem till Linnea och Erik i Överkalix. Också hon såg ganska liten ut i bilen när de åkte iväg. Vi önskar er lycka till nu med ert liv tillsammans och hoppas att ni ska få det riktigt roligt tillsammans!

Kvar hemma är då Pi (Raya) och Tau (Tassa), som båda flyttar i morgon. Sedan blir det tomt... Jag har lovat bjuda familjen på restaurang i morgon som tack för att de har hjälpt mig med de små. Efter mycket övervägande föll valet på ThaiThai, i hård konkurrens med en mexikansk restaurang. Så dit styr vi stegen i morgon.

Det är så vansinnigt spännande att höra hur det går för de små i sina nya hem. Helst skulle jag vilja vara en liten snabb fluga som kunde sitta på väggen och spionera. Jag skulle vilja sitta på väggen nere hos Katarina i Sundsvall när Jota väcker henne glatt kl 3.30 på morgonen och vill leka. Och jag skulle vilja sitta på väggen i Mörön och kika på Ny i Mörön när hon sover med husse i soffan. Och nu skulle jag vilja vara en liten, liten fluga i Överkalix också och se hur Chili upptäcker sitt nya hem. Men det går ju inte så jag får försöka tåla mig tills jag får rapporter istället. Inte så lätt när man är nyfiken!

Flickorna här hemma måste ju också få lite skoj, så idag tog jag på dem koppel och halsband och gick på promenad. Inte så långt, vi gick över vägen bakom huset, så lyfte jag dem över snövallen och så fick de springa lösa i skogen. Det var skoj! Tassa gillar inte halsbandet, hon lade sig och rullade frenetiskt i snön och det tog ett tag innan jag förstod att det var ett sätt att försöka få av sig halsbandet. Lilla skrälle! Men när de glömde bort det där äckliga halsbandet så hade de hur kul som helst. Nu blir det sista natten i köket för dem också, i morgon flyttar de och därmed har vår tionde kull fått nya hem allihop. Jag tror och hoppas att detta är valpar som ni kommer att få se mer av framöver!

Så har ännu en valp lämnat oss. Denna gång är det lilla Ny som har flyttat till familjen Thurfjell i Mörön. Henne känner jag mig dock ganska säker på att få träffa på ofta, dels eftersom hon bor nära och dels eftersom vi är klubbkompisar på Luleå BK. Lycka till med den lilla, Mats! Hoppas att ni får många roliga år tillsammans. Jag ser med spänning fram emot att höra hur första natten har gått.

I Facebook har Jotas matte lagt ut en alldeles ljuvlig liten film på hur Jota apporterar sin röda valpdummy alldeles klockrent utomhus. Full fart ut med stora valpskutt, full fart tillbaka med dummy i munnen och rätt in till matte. Man blir alldeles rörd i hjärtat när man ser sådant! Tänk, igår flyttade hon hela vägen till Matfors och idag apporterar hon som ingenting tillsammans med sin "nya" matte. Vad ska det bli av den lilla...

Gänget här hemma känns lite vilset. Även om alla valparna nu tar ut svängarna allt mer på egen hand, är det ju två initiativtagare som nu har flyttat ut. Nu får andra kliva fram och axla den rollen. I morgon flyttar lilla Chi till Linnea i Överkalix och sedan är det bara två kvar, som båda far på lördag. Vad tomt det kommer att bli! Men de vuxna hundarna njuter. Visa börjar bli mer och mer taggad, nu börjar det bli dags att ta tag i träningen med både henne och Melvin. Visa och jag måste fixa undan den där retfulla lydnadstvåan som vi missade i höstas tack vare mattes slarv. Och så är jag liiite sugen på att testa lägre spår också, det var så himla kul med appellen. Vi får se vad det blir.

Idag har lilla Jota flyttat hem till Katarina i Matfors. De första rapporterna säger att resan gick galant, Jota sov sig igenom större delen av vägen. Nu är hon i full färd med att utforska sina nya revir. Jag blir alltid lika fascinerad över hur naturligt de kliver in i sina nya liv. Sedan tror jag inte att det gör saken sämre med en längre resa, då blir de tvungna att "bonda" med sin nya ägare.

Lill-husse snyftade en skvätt när Jota åkte. Hon har varit en av hans favoriter, alltid svansviftande, glad och påhittig. Fast känner jag lill-husse rätt så kommer han att snyfta lite över varje valp som åker, men fem minuter senare vara lika glad igen. Han är en djurvänlig själ, lille Ludde och han har tillbringat mycket tid med dessa valpar. Därför är jag ganska säker på att de kommer att tycka om barn, alla fem. Och katter...

Systrarna här hemma har varit ovanligt stillsamma efter det att Jota for. Det påverkar flocken när en medlem försvinner, det är tydligt. Pigge misstänker att de vilar sig i form inför ett grymt nattpass, jag hoppas innerligt att han har fel... Nu ikväll har de i alla fall härjat på en stund. Jag gjorde misstaget att lägga mig på mage på köksgolvet för att umgås lite med dem, men jag kom fort upp igen när någon tog en munfull av mitt hår och drog för fulla munnar. Jag fick en aning om hur det kan kännas att bli skalperad och det var inte skönt!

Melvin har umgåtts lite med systrarna i köket ikväll, fast egentligen tror jag att det mest var för att få vara nära mig. Han är för snäll, den gossen! De hoppar efter hans huvud och öron, de nosar på snoppen och försöker nog testa att dia och han bara står där och viftar på svansen. Hade jag varit han hade jag nog tappat tålamodet med dem, men han är bara glad. Fast han var ganska snabb med att lämna köket också när han fick chansen, så helt kul var det nog inte med småsyskonen ändå.

Hemsidan uppdateras inte så ofta nuförtiden, jag hinner helt enkelt inte. När valparna har åkt ska det förhoppningsvis bli mer ordning. Men under tiden får jag istället passa på att använda bloggen flitigare. Därför tänkte jag här också berätta att Idefix senaste valpkull idag blir tre veckor. De är då u. SE AGCh Cinema och e. LPI Gråsidingens Idefix. Båda föräldrarna har förstås alla intyg ua och bra hälsobakgrund. Det är tre valpar, två tikar och en hane, alla blenheim. En valp kan ev. fortfararande tingas, kontakta Anette Nordmark på [email protected] för mer information. Bild på föräldrarna syns här nedan.


Mini till vänster och Idefix till höger, lite närmare i bild.

Nu har vi nedräkning i Bälinge! I övermorgon är det dags för besiktning av de små och dagarna efter så far de, en efter en. Det kommer att bli tyst, det är lite vemodigt men samtidigt är jag glad för var dag som går nu och alla fem är samlade inför natten. Jag ska ge ett litet exempel så att ni förstår vad jag menar.

Jag försöker nu att ta ut dem när jag hinner med för att de ska få vara ute i det fina vädret och framförallt få känna på att uträtta behoven utomhus. För några dagar sedan höll de sig så fint runt mina fötter, men nu! Lilla Ny springer på skaren och har allvarliga planer på att ta sig över till grannen och kolla hur de har det där. Jota är helt fascinerad av Luddes utgrävningar i snön och vill gärna gömma sig där. Idag for fyra valpar iväg ut mot garageinfarten, medan den femte pilade åt rakt motsatt håll. Vad gör en stackars uppfödare då? Klonar sig? Nej, skriker i panik på tonårssonen som snällt kommer kutande och räddar situationen. Idag händer också det mindre roliga att tre valpar kutar iväg men återbördas, tror jag, tills jag upptäcker att det bara är två. En valp saknas! Panik uppstår, vi visslar och ropar men nej, fyra valpar kan räknas in. Jag inser ju att de inte kan uppslukas av underjorden men VAR är nr 5??? Jo, bakom pulkorna i cykelskjulet, visade det sig. Där hade liten Jota smugit in och kikade lite på vad som fanns där. I morgon ska delar av tomten spärras av med kompostgaller och vi ska vara minst två som släpper ut dem. Två personer på fem valpar, det borde gå i ett par dagar till. Pust...

Vi fortsätter att träna inför flytten. Jag vill att alla ska ha prövat att gå på lite olika underlag, så jag försöker ta dem på en liten koppelpromenad ut på vägen. Där får de gå på asfalt och gräskant. Mest spännande är ändå snövallen, där kan man klättra upp och ner. Om det då inte vore för det förb... halsbandet som kliar så infernaliskt! Med jämna mellanrum så måste de stanna och klia, men annars så skubbar de på allt vad de små benen klarar. Ganska gulligt, charmfaktorn är gigantisk.

Vi har också tränat lite apportering med varierande framgång. Några tar dummyn och bär den som den solklaraste sak i vägen, någon annan är på gång men upptäcker då något annat spännande och vips, är dummyn glömd. Nåväl, alla uppvisar en rejäl portion föremålsintresse så här långt och något annat var knappast väntat med de föräldrarna.

Visa fortsätter med sin fria uppfostran, inga tendenser till gränsdragning där. Tur då att Melvin och fläckisarna finns! Nu drar väl Melvin inga jättegränser utan är ganska tolerant, men de får i alla fall lära sig att alla svarta hundar inte bjuder på mat. Fläckisarna lär dem att veta hut... ;o) Men de gör det på ett bra sätt och de leker mer än gärna med dem. Nu är de lika stora som Maya ungefär men de visar henne en helt annan respekt nu. Det har hon klarat av bra, lill-bruden!

Melvin gav mig en dansk skalle idag, eller i alla fall en labbeskalle. Jag böjde mig ner för att knyta kängorna inför kvällsrundan, något som för honom är signal till lite umgänge med matte. Så han stoppar in sitt huvud under mitt och kastar upp det - rakt på min näsa! Smidig som en järnspis, som alltid! Blodvite uppstår men tack och lov upphörde det snabbt. Skrutthund! Tur för honom att han är så söt... Han längtar nog också efter att valparna ska flytta, även om han gillar sina småsystrar (finns inte mycket han inte gillar, skulle vara veterinärer och paraplyn). Men nästa vecka ska det bli mer ordning på träningen och det ser både han och jag fram emot. Och Visa! Hon är pigg som en lärka nu, hänget under magen drar sig uppåt så sakteliga och musklerna återvänder i bakstället. Snart ska vi komma igång med att slipa formen inför säsongen 2011. Mattes prinsessa!

Idag har valparna haft en höjdardag! Vi har haft strålande solsken och flera plusgrader, så de har fått gå ut för att uträtta behoven och det har gått alldeles lysande. Enda haken är möjligen att några väldigt fort kände sig väldigt trygga i utevärlden och satte igång att undersöka omgivningarna. Soptunnorna drog och utanför dem kommer ju vägen... Åt andra hållet kunde man springa mot den spännande lekstugan. Matte hade fullt sjå att hålla koll på fem små lakritstroll bland snödrivorna! Men - alla har nu kissat ute flera gånger och vet att det går hur bra som helst!

En riktig höjdade var det att leka med storebror Melvin ute. Först var han ju lite spänd när den sedvanliga undersökningen av tingeltanglet under magen skulle till. Men sedan var han en jättebussig brorsa, han lade sig ner på marken och lekte, han småsprang och var bara jätterar mot dem. Fast så fick han för sig att visa vilken supersnabb, supercool kille han är och då hängde de väl inte riktigt med... Jag försökte att filma det hela, få se om jag kan få till något nytt underverk i bästa Bergman-stil. ;)

Vicke har haft en tjejkompis här och de myste med valparna. De är otroligt sociala och tycker att besökare är skoj. Det gör Melvin också, han kör som vanligt sitt partytrick. Nej, inte äta skor utan dra fingerkrok...

Vi körde kompisen hem och tog då med alla valparna bak i hundburen. Jag delade av den så att den inte skulle vara så stor och bäddade mjukt med tidningar och fäll. Förberedde mina medresenärer på att både ljud och diverse dofter skulle kunna uppstå. Vad hände? Just ingenting. Någon klagade en liten stund, men väl framme vid Selet så sov alla valpar gott där bak i bilen och gjorde så hela vägen hem igen. Bilåkning är en baggis, hälsar de. Fast de har sovit ganska mycket ikväll så lite tog det nog ändå.

Hundarna fick tuggben idag. Min korkade lille gubbe svalde hela sitt... Det kom upp senare ikväll :(. Jag har lite svårt att förstå hur i hela friden han lyckades svälja det, men i hans värld är tydligen ingenting omöjligt. Han fick lite Intestinal ikväll för säkerhets skull. För lite, om ni frågar honom.

Nu vaknade terroristerna, dags för ännu ett torkpass i köket! Inte många kvar nu... =)

Idag är valparna sju veckor, otroligt vad fort tiden går! Ännu mer galet känns det att de flyttar hemifrån om en vecka. Till en viss del längtar man, det ska bli skönt att få tillbaka allt i sina vanliga gängor igen och ha tid över till annat än valpmat, kisstorkning mm. Men som vi kommer att sakna dem! De är ett alldeles lagom, alldeles ljuvligt litet gäng!

Jag har nu börjat förbereda dem för livet på egen hand. Vi har åkt lite bil, en och en i lill-husses knä. Några tyckte att det var lite långtråkigt att sitta stilla så där och försökte tugga på säkerhetsbälte och annat de kom över, någon klagade högljutt och någon tyckte att det hela var lite småläskigt. Vi har också börjat gå ut ibland när de vaknar så att de får kissa ute. Konstigt med det där kalla under tassarna, men lite spännande också. Och det går att äta!

Idag har de också fått komma upp på övervåningen en och en för att utforska nya delar av världen på egen hand. Häruppe finns en lång trasmatta med fransar, jag tror inte att det undgick någon av dem. Mattfransar är hur kul som helst! Så valpköpare, röj undan alla mattor med fransar om ni vill ha dem kvar!

De pilade runt häruppe och verkade tycka att det var ganska lattjo med mattor, väskor på barnens rum, en vattenskål i Stinas rum, en galen katt som försökte få igång dem. Och så Ludde, allas favorit! Det är också kul att se hur de pinnar iväg och använder näsan noggrant i sitt undersökande.

Maya har lekt med dem i köket idag. Lekarna börjar bli ganska vilda, hon springer före i full sula och de jagar efter. Maya älskar sådana lekar, matte är väl lite mer tveksam. Blir de våldsamma mot henne, sätter hon sig genast i respekt, man ser tydligt att det är en lek på Mayas villkor. Det är bra, de ska lära sig att visa respekt för äldre hundar. Melvin tycker också att de är roliga men föredrar att träffa dem en och en, de myllrar så när de blir många. Och så vill de väldigt gärna kolla lite ingående på hans snopp och det tycker han är liiite obehagligt.

Kattunneln i köket är en höjdare, ända tills någon kissar i den så att den måste sköljas och stå på tork. Annars kan man göra det mesta med den - hänga på den, bita i den, sova i den, dra omkring på den och jo för all del, man kan också springa rakt igenom den. Nedan följer några bilder från morgonens tunnellek.

Man kan leka alla i tunneln...


...man kan ligga i tunneln och kika ut (Tau)...


...man kan försöka dra i tunneln (Chi)...


...eller så försöker man äta upp den! (Jota)

Nu ska vi försöka få fram lite påsksaker och rusta oss för en eventuell invasion av påskkärringar under eftermiddagen. Jag önskar er alla en riktigt GOD och GLAD PÅSK!