Som små russin...
den än vad jag har upplevt i våra senaste kullar, vilket ytterligare stärker min uppfattning om att det är ett kavat och framåt litet gäng som bor i köket. (Bloggar från mobilen, ursäkta att det ser lite galet ut)Roliga nyheter är också att Idefix blev pappa igår till hela fem valpar, tre tikar och två hanar, pigga och vältecknade. Mamma Saga är en sund tik som raskt klämde ur sig de fem små och sköter dem exemplariskt. Sund bakgrund på båda föräldrarna, detta är en kull som glädjer mig något alldeles oerhört. Mer info på www.milljas.se
Påsken är över
Påsken är över och vardagslunken har sänkt sig över Bälinge igen. Äldste sonen har varit hemma i en dryg vecka men igår var han tvungen att återvända till Umeå. Jag trivs så gott med alla barnen hemma och tycker att det känns så tomt när han åker iväg. Undrans om man någonsin vänjer sig?
I söndags var det dags för Melvin att flytta. Också det var en vemodig dag, även om jag så länge har sökt efter en bättre lösning för honom så känns det ledsamt när de ska flytta ifrån mig. Sista hundpromenaden med hela gänget, sista kramen, sista... Även husets båda söner var ledsna och grät när han hade åkt. Han har varit en fantastisk kompis till dem och är ju en underbar familjehund på alla sätt och vis men det räcker inte när man lever i kennel. Man måste trivas med det livet också och det har han tyvärr gillat allt sämre. Nu bor han på prov hos Marianne med familj i Norrfjärden, får allt ljus på sig och en massa kärlek från hela familjen och jag ser på de bilder som jag har fått att han trivs som fisken i vattnet. Tänk er själva att vara Melvin, slippa trängas med de andra hundarna utan få fri tillgång till två tonårshussar och dessutom få följa med sin matte på jobbet om dagarna, Det kan inte bli bättre! Jag önskar dem verkligen lycka till och hoppas att de ska få många roliga år framöver - och att vi ska få vara hundvakt när så behövs.
Sista rundan fick han och Visa härja och busa med en leksak i skogen. Det gjorde de så att Visa blev halt efteråt, det märks att hon är äldre nu och jag gissar nästan att hon har fått lite artros fram. Lite Rimadyl i några dagar så är hon på g igen, nu finns ju ingen att härja med på ett tag så nu går det lugnare till.
De fläckiga tror jag också saknar sin svarte kompis lite. Morris har ju alltid sovit med Melvin och Doris har följt honom som en skugga och försökt att hänga med på hans upptåg. Det är nog tur för flocken att det blir en svart liten fröken kvar här hemma som kan hålla dem igång. Stina spanar för fullt på dem och en favorit har börjat utkristallisera sig. Det verkar som om tiken med lila på nacken ska bli Stinas Lilla Bus.
Igår hade vi finbesök av valparnas "farmor", Temppus uppfödare Anna-Liisa. Det var otroligt roligt att ses igen och att få hjälp att ställa upp valparna på bordet. Där fick jag en hel del tips, hon hade verkligen den rätta knycken och valparna stod snyggt uppställda framför kameran. De ser inte så pjåkiga ut, tycker jag. Här följer ett axplock.
Den större hanen.
Stinas favorit.
Den lilla tiken med rött på rumpan, av barnen kallad Monstret.
Igår fick Doris komma och vara en stund med valparna. Som hon har längtat... Både hon och Maya har stirrat längtansfullt på grinden till köket och varit redao att ta över ruljansen därute. Och igår fick då Doris agera storasyster. Det tyckte både hon och valparna var riktigt skoj och Doris protesterade högljutt när jag skiljde dem åt efter ett tag. Det blev lite välan livat ibland, kanske, de små hängde inte riktigt med i alla svängarna än. Men om några dagar får hon nog passa sig...
Nu är köket invaderat!
Igår eftermiddag var det dags för småtrollen att invadera köksgolvet. Och det gjorde de verkligen! "Äntligen" såg de ut att säga där de for omkring på golvet. Det är sannerligen ett livat litet gäng, det är inte mycket som stoppar dem. De tar för sig av golvet, de bär omkring på leksaker, de smakar på tår och hälsenor och - de läcker som såll! Och tänk, fyra veckor gamla så är de redan på det klara med att de är små apportörer.
Energin tar slut ganska så plötsligt men de håller igång i närmare en timme. LIte länge kan matten tycka men det tycker nog inte de. Trygga som de är så somnar de lite här och var, inte nödvändigtvis i grupp. En och annan har som vanligt lite svårare att komma till ro, det finns någon sådan i varje kull.
Raya börjar vara måttligt road av dem nu och framstår mer som en plikttrogen mamma. Hon blir så lycklig över alla besökare som kommer nu, hon viftar på hela sig och "pratar" högljutt. Finge hon bestämma så skulle de nog bara titta på henne och inte bry sig om de små.
Vi tar nu emot besökare allt vad vi hinner och orkar. Jag vill dock be er att höra av er och avtala en tid innan besöket och att respektera den tiden. Det är mycket nu och jag vill försöka hinna med familjen och lite annat mellan varven. Att sitta och vänta på någon känns som förspilld tid, då hade jag kanske hunnit dra igång en tvättmaskin eller stryka en tröja. Hoppas att ni har förståelse för detta.
Några av småttingarna har fått träffa sina nya familjer under veckan, även om det ännu inte är klart vem som ska till vem. I tisdags var Mats och Katarina här och kikade, gamla valpköpare som kommer tillbaka, något som glädjer mig oerhört. Och på eftermiddagen hade vi besök av William och Nora med föräldrar som ska ha en av de små brudarna. Kul med så intresserade och pålästa besökare! Igår var Frida här och idag väntar vi på Linnea med familj. Det rullar på i ett.
I söndags var Rebecca och Hugo här och tränade inför vårens utställning. Doris behövde också träna, både på att stå och på att gå. Den lilla skatan vill gå passgång och hon gör det snabbt! Men i stående är hon riktigt fin.
Ganska söt att se på är hon också.
Brorsan Hugo håller också på att bli en stilig kille.
Glada nyheter på fläckisfronten är att det nu är klart att det blir valpar efter Idefix hos Marielle på kennel Milljas. Otroligt roligt att Idefix, snart 9 1/2 år gammal, fortfarande är fertil! Om ungefär två veckor vet vi vad som bor i fina Sagas mage. Letar ni en alert och livlig cavalier efter friska, långlivade linjer så kan jag varmt rekommendera den här kullen.
Kloklippning mm
Jag har också anmält hundar till utställning. Det känns som en mindre evighet sedan sist. Däremot ska jag inte ställa själv, det är samma helg som jag levererar valpar. Stina ska åka och agera handler. Spännande! Roliga nyheter är också att det verkar bli valpar efter Idefix om några veckor. Det glädjer mig oerhört, det känns så kul att han fortfarande är fertil och att han får bidra med sin goda hälsa. Mer info kommer när de är födda. Om någon letar labbevalp så vill jag tipsa om min goda vän Vigdis, kennel Vimsans, som väntar valpar i påsk. Till sist ett filmtips. Dokumentären De dansande andarnas skog, gjord av min syssling. Se den! Alla tingade
Man kan tro att inget händer här, i själva verket rullar livet på i 120 knutar. Jag har läst en distanskurs i problemlösning (matematik) under våren som jag just blivit godkänd i och det glädjer mig något oerhört. Kul att räkna lite matte igen, det var ett tag sedan.
Mamma hund har haft lite bekymmer med magen, hon har varit lös av och till och velat gå ut om nätterna så jag börjar vara sliten. Sliten är även plånboken av ett antal förpackningar Prokolin, Diarsanyl och Canikur. Så fick jag tipset Fortiflora, något som givetvis inte fanns att uppbringa i Luleå utan som fick beställas från Apotekets hemsida. Burken kom igår och voilà, idag är magen fin efter bara två doser! Rekommenderas varmt, med andra ord, klart bättre än allt annat vi provat.
Alla valpar är nu tingade, det känns jättebra i magen och jag glädjer mig så åt att få både nya och gamla valpköpare med i Huset Elliot-familjen. Just att tidigare valpköpare väljer att köpa hund nummer två av mig gör mig riktigt glad, då vet jag att de känt sig nöjda med sin fyrbenta kamrat och bättre betyg än så kan jag knappast få. Roligt är att många har intresse av att träna och meritera sin hund, jag hoppas att ni ska sporra varandra till stordåd. En liten tik blir kvar här hemma och ska bli Stinas nya kompis, hon längtar massor och hänger över valplådekanten en stund varje dag för att studera dem. Hennes hundar börjar ju vara pensionärer, även om ingen har sagt det till dem, och det börjar därför vara dags för en ny om man som hon vill fortsätta träna och tävla. Det ska bli spännande att följa deras framfart framöver, så klart.
Så här såg det ut i lådan för ett par dagar sedan. Det är fascinerande vilken skillnad det är mellan raserna, i samma ålder har våra cavaliervalpar ännu legat som platta paddor medan labbarna jobbar hårt på att komma upp på benen och vinglar sig iväg ut mot tidningarna för att uträtta sina behov trots att de ännu är både blinda och döva. Ögonen har spruckit upp nu men än ser de just inget. Rara är de, som små runda sammetsbollar.
Underbart soliga dagar har vi här och jag njuter av att kunna gå med hundarna på isen. Några bilder har det blivit.
Retsamma kråkor på isen väckte jaktlusten hos Doris. Sådana gånger är man glad att ha en väl fungerande inkallning.
Med muta (godisbit i handen) kan man få de fläckiga att sitta stilla och se uppmärksamma ut en liten stund. Vägen till hundens hjärta går i alla fall delvis via magen. ;o)
Undrar om någon annan hundras blir lika fånigt lycklig över en repstump som en labbe? Det här repet är med på alla promenader för att Melvin ska ha något att bära på och inte tugga pinnar eller snöklumpar. Som bonus kan man också få med mamma Visa på lite dragkamp.
Melvin har haft besök av sin nya familj och det kändes jättebra. Det är ledsamt att han ska flytta, just nu fungerar allt bra och jag får en klump i magen när jag tänker på att han inte ska vara min mer. Men jag vet att det kommer komma nya stunder när livet blir jobbigt för honom, som när valparna kommer ut på golvet eller när Idefix eventuellt ska få besök av en löptik här framöver. Då blir Melvin stressad, han grejar inte riktigt förändringar i flocken och är ingen kennelhund. Nu ska han få en egen matte som han får följa på jobbet och hussar i olika ålder som han kan busa med. Bättre liv än så kan gossen knappast få. Det är han värd, min svarte prins.
Snön smälter undan så sakteliga och mina trädgårdsarbetare har varit ute och jobbat litegrann. Dess värre så lämnar de en hel del spår efter sig så nu får de nöja sig med att vara innanför staket, något de inte är helt nöjda med. De är ganska rara där de pysslar på.
Kökssoffan har fått ny klädsel, matte köpte tyget och husse fixade.Melvin har testat och godkänt det hela. Vi tycker dock att sovställningen ser en smula obekväm ut.
Slutligen en bild på solkatten Morris, tagen dagen innan soffan fick nya kläder. Bra att kunna ha sitt eget öra som solskydd, som Kalle så finurligt konstaterade.
