Årets jaktprovsstart :)
Så var årets enda jaktprovsstart avklarad! Hade ju tänkt satsa på lydnad och appellspår i år men så trasslar spåret så jag insåg att det inte skulle hinnas med. Och så har jag ju ändå tränat en del jakt, så vi anmälde oss hastigt och lustigt till rörligt prov i Skellefteå. Eller, jag anmälde, Melvin hakar glatt på. Idag var det dags, samling kl 12.30 för nybörjarklass.
Det började inte bra. Marie gjorde en total tankevurpa, jag skyller det på att jag så gott som dagligen jobbar med engelska texter. Samling halv ett blev till halv över ett i min värld, så jag satsade på att vara där i god tid till kl ett. Vid Antnäs någonstans insåg jag mitt misstag... Det gick lite fort tidvis, kan jag väl erkänna, men jag hann fram i tid till provgenomgången i alla fall.
Provet var rakt och snällt. Det inleddes med en landmarkering på kråka. Därefter förflyttade man sig nedför en slänt mot vattnet där det kastades två enkla, ganska korta markeringar med and (kricka, tror jag kanske att det var, den var ganska liten). När det var avklarat så vände man sig 90 grader, gick några steg och skickade hunden ut på fältet, som var ganska långt och smalt. Där fanns det 6-7 vilt.
Totalt var det fem hundar till start, fyra medelålders flattar och så vi som startade som nr 4. Jag värmde upp Melvin med lite fotgående och minnesmarkeringar. Killen kändes förstås gasad (det är ju Melvin vi pratar om!) men ändå i hand. Så gick vi mot hundstoppet. När det blev vår tur så kopplade jag loss och plötsligt verkade Melvin inte riktigt komma ihåg innebörden av ordet "fot". Han gjorde en halvdan insats där, kan man väl säga. Rent jaktligt gjorde han däremot en väldigt stark insats, snabba upptag och inlevereringar, bra fart och ett stort viltsug. Domarens kommentar efteråt löd: "Du har mycket att köra med där". Det kan väl stämma ganska bra. :)
Mest nöjd är jag ändå med passiviteten, det var ju där vi rök nedåt i prislistan ifjol och det är det som har hängt som ett spöke över mig sedan dess. Nu lade jag honom ner, visade honom att det inte var lönt att tramsa mer och killen låg coolt och knäpptyst medan den andra hunden gjorde sin landmarkering. Inte ens ett pyttepip kom ur hans mun!
Den sammanfattande kritiken lyder: "En alert och arbetsvillig hund med bra fart och apporteringsglädje". Med det fick vi också ett första pris. Behöver jag säga att jag är mycket nöjd med min lille prins idag?
Det började inte bra. Marie gjorde en total tankevurpa, jag skyller det på att jag så gott som dagligen jobbar med engelska texter. Samling halv ett blev till halv över ett i min värld, så jag satsade på att vara där i god tid till kl ett. Vid Antnäs någonstans insåg jag mitt misstag... Det gick lite fort tidvis, kan jag väl erkänna, men jag hann fram i tid till provgenomgången i alla fall.
Provet var rakt och snällt. Det inleddes med en landmarkering på kråka. Därefter förflyttade man sig nedför en slänt mot vattnet där det kastades två enkla, ganska korta markeringar med and (kricka, tror jag kanske att det var, den var ganska liten). När det var avklarat så vände man sig 90 grader, gick några steg och skickade hunden ut på fältet, som var ganska långt och smalt. Där fanns det 6-7 vilt.
Totalt var det fem hundar till start, fyra medelålders flattar och så vi som startade som nr 4. Jag värmde upp Melvin med lite fotgående och minnesmarkeringar. Killen kändes förstås gasad (det är ju Melvin vi pratar om!) men ändå i hand. Så gick vi mot hundstoppet. När det blev vår tur så kopplade jag loss och plötsligt verkade Melvin inte riktigt komma ihåg innebörden av ordet "fot". Han gjorde en halvdan insats där, kan man väl säga. Rent jaktligt gjorde han däremot en väldigt stark insats, snabba upptag och inlevereringar, bra fart och ett stort viltsug. Domarens kommentar efteråt löd: "Du har mycket att köra med där". Det kan väl stämma ganska bra. :)
Mest nöjd är jag ändå med passiviteten, det var ju där vi rök nedåt i prislistan ifjol och det är det som har hängt som ett spöke över mig sedan dess. Nu lade jag honom ner, visade honom att det inte var lönt att tramsa mer och killen låg coolt och knäpptyst medan den andra hunden gjorde sin landmarkering. Inte ens ett pyttepip kom ur hans mun!
Den sammanfattande kritiken lyder: "En alert och arbetsvillig hund med bra fart och apporteringsglädje". Med det fick vi också ett första pris. Behöver jag säga att jag är mycket nöjd med min lille prins idag?
Outtröttlig?
Melvin är en kille med outsinlig energi, verkar det som. I lördags fick han följa med på agilitytävling på Piteå BK, Stina tävlade och vi var supportrar. Eftersom mitt intresse för agility är minst sagt måttligt, tog vi oss en timslång promenad längs de fina stigar som finns ute vid Piteås brukshundklubb. Killen sprang lös större delen av tiden och hade det urkul, släpade omkring på mindre träd, nosade, höll koll på matte. Full fart framåt! Vi kikade på Stinas lopp, träffade trevliga mellanpudeln Hilda som han fick studsa runt lite med, tränade lydnad och så fick han ligga i bilen. Borde vara trött när vi kom hem tänkte jag (det var nämligen jag) men icke! Ut på en promenad med brudarna och sedan avslutades dagen med en joggingtur med husse. Tänk om man hade hälften av den svartes energi, vad mycket man skulle orka då!
Stina och Maya diskade 3 av 4 lopp i helgen men var felfria igår i hoppklass 2 och slutade 2:a, 1,5 sek efter vinnaren. En enda pinne delades ut, det hade behövts en futtig startande till för att Maya också skulle få en pinne. Ibland är marginalerna inte på rätt sida, men de vet åtminstone att de har kapacitet för klassen. Nu funderar vi på om Maysan närmar sig löp, det är mycket nosande och tidvis svårt med fokuseringen. Det brukar kunna vara det när hormonerna far omkring i kroppen.
På torsdag smäller det! Då drar Melvin och jag ner till Skellefteå för att starta jaktprov. Jag fick Pm igår och fjärilarna virvlar omkring i magen bara jag tittar på det. Men samtidigt är jag så vansinnigt taggad på att se hur gossen ska gå i år, nu när han har landat lite. Jag hoppas att vi i alla fall ska förbättra fjolårets tredje pris.
En som inte hade turen på sin sida igår var Vigdis med Vimsa i Norge. De startade öppen klass på ett jaktprov på hemmaplan. Vattendirigeringen räknade Vimsa ut var den låg, det var ju bekanta marker, så hon valde landvägen. När hon sedan strulade med den andra markeringen på dubbelmarkeringen på vatten och inte lyckades få in den fast hon var i rätt område, då valde domaren att bryta dem. Otroligt snöpligt och en smula irriterande, eftersom andra hundar med samma problem fått fortsätta provet. På 30-talet startande hundar delades inte ett enda första pris ut! Jag tycker att det låter skandalöst, det är inte rimligt att drygt 30 hundar är så dåliga. Ett enda andra pris blev det och så några 3:or. Bästa labrador blev Sudden-dottern Hårkollens Kanutten med ett 3:e pris. Grattis till Björg och Kanutten för den prestationen, men tragiskt att proven verkar vara ojämna i kvalitet och bedömning även detta år.
Avslutar med några bilder på Idefix valpar med SE UCh Apricot Indiana-Rose, nu fem veckor gamla. Det är en otroligt jämn och fin kull, så fantastiskt söta. Än finns det ett par hanvalpar kvar att tinga, så tveka inte om du funderar på att skaffa dig en cavalier!
Stina och Maya diskade 3 av 4 lopp i helgen men var felfria igår i hoppklass 2 och slutade 2:a, 1,5 sek efter vinnaren. En enda pinne delades ut, det hade behövts en futtig startande till för att Maya också skulle få en pinne. Ibland är marginalerna inte på rätt sida, men de vet åtminstone att de har kapacitet för klassen. Nu funderar vi på om Maysan närmar sig löp, det är mycket nosande och tidvis svårt med fokuseringen. Det brukar kunna vara det när hormonerna far omkring i kroppen.
På torsdag smäller det! Då drar Melvin och jag ner till Skellefteå för att starta jaktprov. Jag fick Pm igår och fjärilarna virvlar omkring i magen bara jag tittar på det. Men samtidigt är jag så vansinnigt taggad på att se hur gossen ska gå i år, nu när han har landat lite. Jag hoppas att vi i alla fall ska förbättra fjolårets tredje pris.
En som inte hade turen på sin sida igår var Vigdis med Vimsa i Norge. De startade öppen klass på ett jaktprov på hemmaplan. Vattendirigeringen räknade Vimsa ut var den låg, det var ju bekanta marker, så hon valde landvägen. När hon sedan strulade med den andra markeringen på dubbelmarkeringen på vatten och inte lyckades få in den fast hon var i rätt område, då valde domaren att bryta dem. Otroligt snöpligt och en smula irriterande, eftersom andra hundar med samma problem fått fortsätta provet. På 30-talet startande hundar delades inte ett enda första pris ut! Jag tycker att det låter skandalöst, det är inte rimligt att drygt 30 hundar är så dåliga. Ett enda andra pris blev det och så några 3:or. Bästa labrador blev Sudden-dottern Hårkollens Kanutten med ett 3:e pris. Grattis till Björg och Kanutten för den prestationen, men tragiskt att proven verkar vara ojämna i kvalitet och bedömning även detta år.
Avslutar med några bilder på Idefix valpar med SE UCh Apricot Indiana-Rose, nu fem veckor gamla. Det är en otroligt jämn och fin kull, så fantastiskt söta. Än finns det ett par hanvalpar kvar att tinga, så tveka inte om du funderar på att skaffa dig en cavalier!
Crufts 2011 - here we come!
Idag har jag bokat flyg och hotell för Stina och mig. I mars 2011 drar vi ånyo till Birmingham och världens största hundutställning - Crufts! Dels för att titta på hundar men också för att shoppa, både på den stora mässan där och i själva Birmingham. Jag ska se om jag kan marknadsföra mina översättartjänster lite och så ska vi förstås kolla på alla fantastiska uppvisningar i lydnad, agility mm. Labbarna missar vi, men det gör ärligt talat inte så jättemycket. Men cavalierer ska vi kolla på. I år har vi lite bättre koll också, både på hur allt fungerar och på hur vi vill ha det. Därför bokade vi hotell i centrala Birmingham denna gång. Det var så smidigt att ta sig med tåg till mässan så det känns enklare att bo centralt och kunna välja matställen mm, istället för att bo på B&B i en förort som vi gjorde sist. Hoppas nu att vädret blir lika bra som sist också så att vi får njuta av lite engelsk vår. Oj, jag längtar redan och Stina är alldeles hög!
Lite smått kaotiskt här annars. Båda storbarnen är sjuka och morsan börjar också huttra. Ingen hundträning idag, jag har haft fullt upp med att orka promenera med fyrbeningarna. Zäta är kvar här men åker troligtvis tillbaka till matte endera dagen. Jag är rädd att jag snart trillar i feber, jag med, och då känns det bra att "bara" ha fem hundar att ha hand om. :/
Kycklingarna har fått börja gå tillsammans med Babsan ute i hönsgården som jag har snickrat ihop. Huset är inte riktigt klart utan vi har ställt in sommarhuset tills vidare. De fattar dock inte att de kan sova där också, så jag får bära in dem om nätterna. Babsan måste förstås visa vem som bestämmer, men ibland gaddar de båda småtupparna ihop sig och spänner musklerna lite mot henne. Det hela är ganska festligt att se på och Ludde har tillbringat timmar på en pall där ute och bara tittat på de bevingade varelserna. Han är helt fascinerad. Det bor en liten biolog i den pojken, helt klart! Eller kanske zoolog...
Jag studerar ivrigt Visa för att se om hon visar tecken på dräktighet, men än är det för tidigt att dra några slutsatser. Hon jagade runt med Melvin efter en pinne idag, föga moderligt måste jag tillstå men ganska typiskt henne. Sedan fick Maya och Melvin ett tokil och Melvin jagade en galen Maya. Han hade fullt sjå att hinna ikapp så han upptäckte inte att hon plötsligt vände på en femöring och sprang åt andra hållet. Melvin sprang på i kanske 30 m till, tills han upptäckte att han jagade - ingenting! Han såg ganska korkad ut där han stod och spanade efter den lilla fläckiga turbohunden...
Slutligen håller vi tummar och tår för att det nu blir valpar på kennel Tizitas, där Idefix har parat en tik vid namn Lucia. Det verkar ha gått vägen, vi hoppas att allt ska gå bra hela vägen nu. Beräknad valpning runt den 20 oktober om allt går planenligt.
Lite smått kaotiskt här annars. Båda storbarnen är sjuka och morsan börjar också huttra. Ingen hundträning idag, jag har haft fullt upp med att orka promenera med fyrbeningarna. Zäta är kvar här men åker troligtvis tillbaka till matte endera dagen. Jag är rädd att jag snart trillar i feber, jag med, och då känns det bra att "bara" ha fem hundar att ha hand om. :/
Kycklingarna har fått börja gå tillsammans med Babsan ute i hönsgården som jag har snickrat ihop. Huset är inte riktigt klart utan vi har ställt in sommarhuset tills vidare. De fattar dock inte att de kan sova där också, så jag får bära in dem om nätterna. Babsan måste förstås visa vem som bestämmer, men ibland gaddar de båda småtupparna ihop sig och spänner musklerna lite mot henne. Det hela är ganska festligt att se på och Ludde har tillbringat timmar på en pall där ute och bara tittat på de bevingade varelserna. Han är helt fascinerad. Det bor en liten biolog i den pojken, helt klart! Eller kanske zoolog...
Jag studerar ivrigt Visa för att se om hon visar tecken på dräktighet, men än är det för tidigt att dra några slutsatser. Hon jagade runt med Melvin efter en pinne idag, föga moderligt måste jag tillstå men ganska typiskt henne. Sedan fick Maya och Melvin ett tokil och Melvin jagade en galen Maya. Han hade fullt sjå att hinna ikapp så han upptäckte inte att hon plötsligt vände på en femöring och sprang åt andra hållet. Melvin sprang på i kanske 30 m till, tills han upptäckte att han jagade - ingenting! Han såg ganska korkad ut där han stod och spanade efter den lilla fläckiga turbohunden...
Slutligen håller vi tummar och tår för att det nu blir valpar på kennel Tizitas, där Idefix har parat en tik vid namn Lucia. Det verkar ha gått vägen, vi hoppas att allt ska gå bra hela vägen nu. Beräknad valpning runt den 20 oktober om allt går planenligt.
Efter helgen
Tja, så var helgen över. Somnade i TV-soffan framför valvakan igår, tur att Pigge upptäckte att jag saknades vid 1-tiden... Oavsett politisk ståndpunkt så tror jag nog att de flesta deppar över att rasismen nu har fått tillträde till maktens boning. Ja, inte de nära 6 % som röstade in dem då. Otroligt märkligt hur folk tänker, lär man sig ingenting av historien?
Stina kom hem från agilityn igår, inga större framgångar men väldigt nöjd med resan ändå. Det regnade och var blött och liten Maya hade vägrat att gå i den platta tunneln. Så kan det vara, bara att nöta på. Nya tävlingar i Piteå i helgen, får hoppas att vädret är bättre då.
Spårade med Zäta i lördags, ett spår som var drygt 500 m långt och 22 timmar gammalt. Hon började direkt med att slamsa, tog upp spåret och spårade i ca 10 m innan hon bytte till något intressantare. Stopp i linan och tillbaka till gå, beordrades från högre ort (dvs jag). Då höll hon i sitt spår lite längre, men efter ett tag hände samma sak igen. Jag sa till henne igen och de sista 150-200 m spårade hon riktigt bra, bortsett från ett stopp vid ett barkat träd som hon tyckte var mysko. Det är en del pusselbitar som inte är på plats utan det behövs en hel del träning till, helt klart. Vi får se var allt detta slutar.
Igår såg jag Vicke spela i Gammelstads färger för första gången. Själv var han inte riktigt nöjd med insatsen, trots att han nog var den i laget som gjorde absolut flest poäng och kom till flest (och bäst) avslut. Morsan var klart imponerad. Kan inte låta bli att fascineras över att jag fått barn som spelar basket. Det är inte riktigt vad man tänker sig när man själv är knappt 162 cm över havet...
Från Norrfjärden rapporteras att det verkar vara valpar i Lucias mage, så Idefix har förhoppningsvis en kull valpar till att se fram emot. Bara att hoppas att allt går bra och att det blir några stycken - förstås med fin teckning och rätt fördelning ;o)
Stina kom hem från agilityn igår, inga större framgångar men väldigt nöjd med resan ändå. Det regnade och var blött och liten Maya hade vägrat att gå i den platta tunneln. Så kan det vara, bara att nöta på. Nya tävlingar i Piteå i helgen, får hoppas att vädret är bättre då.
Spårade med Zäta i lördags, ett spår som var drygt 500 m långt och 22 timmar gammalt. Hon började direkt med att slamsa, tog upp spåret och spårade i ca 10 m innan hon bytte till något intressantare. Stopp i linan och tillbaka till gå, beordrades från högre ort (dvs jag). Då höll hon i sitt spår lite längre, men efter ett tag hände samma sak igen. Jag sa till henne igen och de sista 150-200 m spårade hon riktigt bra, bortsett från ett stopp vid ett barkat träd som hon tyckte var mysko. Det är en del pusselbitar som inte är på plats utan det behövs en hel del träning till, helt klart. Vi får se var allt detta slutar.
Igår såg jag Vicke spela i Gammelstads färger för första gången. Själv var han inte riktigt nöjd med insatsen, trots att han nog var den i laget som gjorde absolut flest poäng och kom till flest (och bäst) avslut. Morsan var klart imponerad. Kan inte låta bli att fascineras över att jag fått barn som spelar basket. Det är inte riktigt vad man tänker sig när man själv är knappt 162 cm över havet...
Från Norrfjärden rapporteras att det verkar vara valpar i Lucias mage, så Idefix har förhoppningsvis en kull valpar till att se fram emot. Bara att hoppas att allt går bra och att det blir några stycken - förstås med fin teckning och rätt fördelning ;o)
Jaktträning med vilt
Ikväll har jag haft ute vilt och tränat med Melvin och Zäta igen. Lite av en besvikelse med Zäta då, som på nytt vägrade kråka på fältet. Nu lät jag henne inte komma undan utan hon fick lite stöd och då tog hon in den. Men jag hade förstås hoppats på att hon skulle ta den direkt utan mankemang. Jag hade en liten förhoppning om att kunna anmäla henne till jaktprov i Skellefteå den sista september, som väl lär bli årets sista prov häruppe. Men det är bara att inse att hon har alldeles för stora kunskapsluckor för att det ska vara möjligt. Utöver kråknojan så brister hon en del i stadga, fotgående och inkallning, och med det i bagaget blir det inget jaktprov. Vi får nöta grunder och kråka och se om det går nästa år istället. Vi avslutade träningen med linjetag på kråka och det gick riktigt bra. Jag har gett mig sjutton på att nöta kråka med henne nu, det SKA gå om det så ska ta lite tid.
Melvin gick som tåget. Den killen ratar inget vilt, han hittade en skrake som husse skjutit och den kom han bärandes på. Varm eller kall fågel spelar heller ingen roll, han tar allt. Han är ju anmäld till prov och jag känner mig hyfsat trygg med det mesta utom möjligen pip i passivitet, det enda som jag var lugn med ifjol och då visade han ju upp att han faktiskt KAN låta. Nu vet jag det och det sitter kvar i bakhuvudet. Men han är stark i det jaktliga, speciellt på fältet, så jag hoppas att vi ska snäppa upp oss i prisvalör jämfört med ifjol.
Avslutade kvällen med att lägga ett spår på drygt 500 m till Zäta, med tre oblodade vinklar och en återgång. Hoppas nu att det går bra så att vi har någon merit som känns inom räckhåll...
Lite sliten i kroppen efter allt snickrande och målande i veckan. Hälsenan på höger fot gör ont, axlarna känns för att inte tala om underarmar och handleder. Det börjar bli färdigt i lekstugan nu men än är nog inflyttningen några dagar bort. Redet jag försökte bygga idag blev en katastrof, det är något av det snedaste och fulaste jag har gjort. Det kommer att behövas mycket färg för att dölja skavankerna där!
Stina är i Övik med Maya och tävlar agility denna helg. Jag pratade med henne i telefonen och hon lät väldigt nöjd. Tänk att min lilla tjej har blivit så stor! Ofattbart, vart tar tiden vägen..? Själv är jag ju inte en dag över 35... ; )
Melvin gick som tåget. Den killen ratar inget vilt, han hittade en skrake som husse skjutit och den kom han bärandes på. Varm eller kall fågel spelar heller ingen roll, han tar allt. Han är ju anmäld till prov och jag känner mig hyfsat trygg med det mesta utom möjligen pip i passivitet, det enda som jag var lugn med ifjol och då visade han ju upp att han faktiskt KAN låta. Nu vet jag det och det sitter kvar i bakhuvudet. Men han är stark i det jaktliga, speciellt på fältet, så jag hoppas att vi ska snäppa upp oss i prisvalör jämfört med ifjol.
Avslutade kvällen med att lägga ett spår på drygt 500 m till Zäta, med tre oblodade vinklar och en återgång. Hoppas nu att det går bra så att vi har någon merit som känns inom räckhåll...
Lite sliten i kroppen efter allt snickrande och målande i veckan. Hälsenan på höger fot gör ont, axlarna känns för att inte tala om underarmar och handleder. Det börjar bli färdigt i lekstugan nu men än är nog inflyttningen några dagar bort. Redet jag försökte bygga idag blev en katastrof, det är något av det snedaste och fulaste jag har gjort. Det kommer att behövas mycket färg för att dölja skavankerna där!
Stina är i Övik med Maya och tävlar agility denna helg. Jag pratade med henne i telefonen och hon lät väldigt nöjd. Tänk att min lilla tjej har blivit så stor! Ofattbart, vart tar tiden vägen..? Själv är jag ju inte en dag över 35... ; )
Pigga gamlingar
Pigge hämtade Vicke från basketträning i Gammelstad i veckan och träffade där Nils-Åke med Balder (H. E Terrano), drygt 12 år gammal, lite grå om nosen men pigg för sin ålder. Kvar i Nissan-kullen, vår andra valpkull, är också Malla (Tjh SVCh SLCh H. E Sunny) och Myra (SVCh H. E Cherry). Tommy rapporterar att Myra är med på älgjakten i år också, inte riktigt lika spänstig som förr i sina skutt men än simmar hon gärna efter en dummy. Och Annika berättar att Malla lämnat tomten i stugan och gett sig iväg på egna små äventyr. Härligt med så pass alerta gamlingar!
Tittar och funderar på detta med Zätas mage. Tycker att hon är ohyggligt fartig igen, det är full rulle på promenaderna och hon försöker gärna få igång lite bus. Vi tränar något minst en gång om dagen och hon är så otroligt laddad. Jag ser ingen tendens till svullnad runt juvren så jag tror nog att jag kan avboka röntgenundersökningen i alla fall och konstatera att magen nog är tom. Vi får hoppas på Visa istället denna gång. Hon är också väldigt pigg, men än har det bara gått en vecka. Idag fick Melvin och Zäta följa med ut på klubben och träna, det tyckte Visa var mer än orättvist.
Stina har börjat träna lite agility med Zäta och det går framåt. Idag var det hopp och tunnlar, tidigare har de tränat fyra portar slalom. Jag jobbar på med lydnaden, försöker få henne att förstå vad fotposition är och att apport betyder att man ska gripa och hålla kvar tills annat kommando kommer. Ingetdera är solklart än men vi jobbar på det och hon tycker att träningen är väldigt skoj.
Med Melvin jobbar jag vidare med fjärrdirigeringen. Den gossen ger verkligen järnet, det är "all in" när vi tränar. Han studsar upp från liggande till sittande med alla fyra tassarna, så han landar inte alltid som jag har tänkt mig. Jag jobbar på att försöka få honom att flytta sig uppåt-bakåt och bara använda framtassarna, men med jämna mellanrum blir han så i gasen och då glömmer han. Lite gulligt på sitt sätt, det är så typiskt Melvin, men också lite frustrerande när det har gått bra förut och så poff, är vi tillbaka på ruta ett. Nåväl, vi har ingen panik utan får jobba på tills det sitter. Jobbar på uthoppet och apporteringen också med varierat resultat. Farten kan i alla fall ingen klaga på! ; )
I morgon åker Stina och Maya på agilitytävlingar i Övik. Tänk att min lilla tjej är så stor nu att hon kan åka iväg utan morsan! Ofattbart! Så här såg det ut en gång i begynnelsen, när hon och Idefix tävlade ungdoms-DM sommaren 2007:
Tittar och funderar på detta med Zätas mage. Tycker att hon är ohyggligt fartig igen, det är full rulle på promenaderna och hon försöker gärna få igång lite bus. Vi tränar något minst en gång om dagen och hon är så otroligt laddad. Jag ser ingen tendens till svullnad runt juvren så jag tror nog att jag kan avboka röntgenundersökningen i alla fall och konstatera att magen nog är tom. Vi får hoppas på Visa istället denna gång. Hon är också väldigt pigg, men än har det bara gått en vecka. Idag fick Melvin och Zäta följa med ut på klubben och träna, det tyckte Visa var mer än orättvist.
Stina har börjat träna lite agility med Zäta och det går framåt. Idag var det hopp och tunnlar, tidigare har de tränat fyra portar slalom. Jag jobbar på med lydnaden, försöker få henne att förstå vad fotposition är och att apport betyder att man ska gripa och hålla kvar tills annat kommando kommer. Ingetdera är solklart än men vi jobbar på det och hon tycker att träningen är väldigt skoj.
Med Melvin jobbar jag vidare med fjärrdirigeringen. Den gossen ger verkligen järnet, det är "all in" när vi tränar. Han studsar upp från liggande till sittande med alla fyra tassarna, så han landar inte alltid som jag har tänkt mig. Jag jobbar på att försöka få honom att flytta sig uppåt-bakåt och bara använda framtassarna, men med jämna mellanrum blir han så i gasen och då glömmer han. Lite gulligt på sitt sätt, det är så typiskt Melvin, men också lite frustrerande när det har gått bra förut och så poff, är vi tillbaka på ruta ett. Nåväl, vi har ingen panik utan får jobba på tills det sitter. Jobbar på uthoppet och apporteringen också med varierat resultat. Farten kan i alla fall ingen klaga på! ; )
I morgon åker Stina och Maya på agilitytävlingar i Övik. Tänk att min lilla tjej är så stor nu att hon kan åka iväg utan morsan! Ofattbart! Så här såg det ut en gång i begynnelsen, när hon och Idefix tävlade ungdoms-DM sommaren 2007:
Träning med vilt
Har tränat med vilt idag igen, mest sök. Alla hundar har fått jobba och det tackade de inte nej till. Gamla Tutan ids numera inte hämta dummies på fältet, de där tygpåsarna kan jag springa och leta efter själv tycker hon. Godisbelöningen efteråt kan hon däremot tänka sig att ta hand om, för självklart ska man ha godis när man jobbar. Varför ska man annars anstränga sig, undrar hon? Idag var hon på hugget, pep och bar sig allmänt illa åt. Tur att det inte verkar smitta...
Melvin är jätteduktig. När det är jobb på g, bryr han sig inte ett vitten om att morsan sitter bredvid och är på dag 21 i löpet. Då är det fokus på arbetet, alternativt den som arbetar för stunden! Men under promenaden hem var han charmgosse igen, synd bara att morsan inte nappar på hans inviter. Tycker han då, själv tycker jag att det är väldigt behagligt. Visa visar verkligen vilken liten fjomp hon tycker att han är, hon nästan gäspar åt honom. Det kan inte missförstås, inte ens av honom!
Zäta gick kalasbra idag, hon tog kråkorna på fältet som om hon aldrig har gjort annat. Idag fick hon apportera korp också, lite läskig först men sedan tog hon den. Hon har ett väldigt märkligt beteende runt svartfågel speciellt, det är som om hon tror att hon inte får ta dem. Man ser hur hon vill men samtidigt ser hon väldigt osäker ut. Nåväl, nu ska vi träna viltvana i massor så hoppas jag att det ska lossna. Det har hänt mycket på bara ett par dagar!
Visa jobbade också bra, förstås, men det hela var ju ganska enkelt för henne. Det är så behagligt att ha henne med, hon är så samlad trots att hon verkligen vill jobba. Lugn vid foten, tyst och stilla i det passiva. I synnerhet Zäta måste träna lite mer på jaktlydnaden, vare sig visselsignaler, stadga eller fotgående är så mycket att skryta med. Men vi jobbar på så ser vi hur det går.
Jag snickrar på dagarna, inte så mycket kvar nu. Börjar vara rejält sliten i handleder, underarmar och axlar. Det känns när man har handsågat varenda planka och slagit i så gott som varenda spik! Funderar på om man skulle kunna leasa Magnus Samuelsson, jag såg honom slå i spik i Fångarna på Fortet och det gick betydligt snabbare än när jag gör det. Då skulle hönshuset vara klart i ett huj! Nåväl, till helgen hoppas jag att de ska få ha inflyttningsfest, hönsorna.
I morgon blir det viltvila för hundarna, istället tror jag att det ska bli lite spårträning igen.
Höll på att glömma också. Har bokat tid för röntgen av Zätas mage i mitten av nästa vecka. Förmodligen är hon ju tom, men den där flytningen igår fick mig att känna mig osäker igen. Så det får bli en koll till. Ingen eventuell valp ska väl kunna gömma sig från röntgen ändå...
Melvin är jätteduktig. När det är jobb på g, bryr han sig inte ett vitten om att morsan sitter bredvid och är på dag 21 i löpet. Då är det fokus på arbetet, alternativt den som arbetar för stunden! Men under promenaden hem var han charmgosse igen, synd bara att morsan inte nappar på hans inviter. Tycker han då, själv tycker jag att det är väldigt behagligt. Visa visar verkligen vilken liten fjomp hon tycker att han är, hon nästan gäspar åt honom. Det kan inte missförstås, inte ens av honom!
Zäta gick kalasbra idag, hon tog kråkorna på fältet som om hon aldrig har gjort annat. Idag fick hon apportera korp också, lite läskig först men sedan tog hon den. Hon har ett väldigt märkligt beteende runt svartfågel speciellt, det är som om hon tror att hon inte får ta dem. Man ser hur hon vill men samtidigt ser hon väldigt osäker ut. Nåväl, nu ska vi träna viltvana i massor så hoppas jag att det ska lossna. Det har hänt mycket på bara ett par dagar!
Visa jobbade också bra, förstås, men det hela var ju ganska enkelt för henne. Det är så behagligt att ha henne med, hon är så samlad trots att hon verkligen vill jobba. Lugn vid foten, tyst och stilla i det passiva. I synnerhet Zäta måste träna lite mer på jaktlydnaden, vare sig visselsignaler, stadga eller fotgående är så mycket att skryta med. Men vi jobbar på så ser vi hur det går.
Jag snickrar på dagarna, inte så mycket kvar nu. Börjar vara rejält sliten i handleder, underarmar och axlar. Det känns när man har handsågat varenda planka och slagit i så gott som varenda spik! Funderar på om man skulle kunna leasa Magnus Samuelsson, jag såg honom slå i spik i Fångarna på Fortet och det gick betydligt snabbare än när jag gör det. Då skulle hönshuset vara klart i ett huj! Nåväl, till helgen hoppas jag att de ska få ha inflyttningsfest, hönsorna.
I morgon blir det viltvila för hundarna, istället tror jag att det ska bli lite spårträning igen.
Höll på att glömma också. Har bokat tid för röntgen av Zätas mage i mitten av nästa vecka. Förmodligen är hon ju tom, men den där flytningen igår fick mig att känna mig osäker igen. Så det får bli en koll till. Ingen eventuell valp ska väl kunna gömma sig från röntgen ändå...
En massa hundträning!
Idag har jag haft ledigt från jobb och passat på att träna hund istället, när jag inte har snickrat då förstås. På förmiddagen fick Zäta gå spåret som jag lade igår. Det hade hunnit bli dryga 18 timmar gammalt men det var inga problem för lilla fröken. Hon hade ett mer lagom tempo än vad jag minns att hon brukar ha, svårigheten gjorde nog att hon fick ta ner tempot en smula och det var meningen. Lite kryssande var det men alla svårigheter löstes (tre oblodade vinklar) och vi kom till slutet utan mankemang. Det känns som om det inte borde vara alltför svårt att få henne klar för öppen klass, om hon inte redan är det.
Nu ikväll lade jag ett fält med vilt åt Melvin och Zäta. Hade tagit ut mycket svartfågel, eftersom jag vet att hon haft problem med det. Korp gillades inte alls, istället började hon tomspringa. Jag tog in henne och körde Melvin istället, som plockade in allt vilt utan minsta bekymmer. Fina upptag, fina inlevereringar och inga tendenser till att vilja söka vidare med vilt i munnen. Mammas prins! Sedan kastade jag markeringar åt Zäta, först med mås och sedan med kråka. Den senare var lite läskig först men jag berömde, stöttade och krävde avleverering i hand. Till sist gick det finemang och då lade jag ut kråkor och mås på fältet igen. Nu gick det hur bra som helst, hon jobbar i ett rasande tempo coh kom direkt in med allt hon hittade. Liiite äckligt fortfarande med någon kråka men vi ska jobba vidare på det. Med den jaktlust som hon besitter så borde det vara ett problem som går att lösa med mer rutin. Så på't igen i morgon!
Isoleringen av lekstugan går framåt och jag tycker själv att jag är jätteduktig :) Nu är det i stort sett bara ena långsidan kvar, och så målning och lite pill. Lucka ska sågas och isoleras, sittpinne ska upp, plexiglas ska sättas framför fönstren men en del av det kan man ju fixa när hönorna har flyttat in. Till helgen hoppas jag att de ska få ha sin inflyttningsfest.
Idag lämnades eländesmobilen tillbaka. Jag ska klura lite på vad jag ska köpa för ny mobil. Det lutar åt en enkel standardtelefon, mestadels använder jag trots allt mobilen i hundsammanhang och då är det viktigast att den är robust. Vill jag kolla mailen när jag är på resande fot, är det ingen omöjlighet att ta med den bärbara datorn.
Har alldeles kommit av mig med lydnadsträningen av herr Långben, tror jag måste ta tag i det lite igen. Det har varit prio på jaktträning och så förstås träning av Zäta, vill så gärna försöka meritera henne mer så att det syns vilken härlig jobbarhund hon faktiskt är. Apropå Zäta så hade hon en äggviteliknande flytning idag, påminde väldigt mycket om en dräktighetsflytning och kommer ju lägligt ca 5 veckor efter parning också. Så nu kom funderingarna tillbaka, tänk om det gömmer sig en valp eller två därinne i alla fall? Vad i hela friden gör jag då??? Måste nog försöka boka tid för röntgen för att få ett verkligt säkert beslut, enstaka valpar har ju missats på ultraljud förr. Usch, varför kan ingen uppfinna ett gravtest för hundar, där de bara behöver kissa på en sticka så är det klart..?
Nu ikväll lade jag ett fält med vilt åt Melvin och Zäta. Hade tagit ut mycket svartfågel, eftersom jag vet att hon haft problem med det. Korp gillades inte alls, istället började hon tomspringa. Jag tog in henne och körde Melvin istället, som plockade in allt vilt utan minsta bekymmer. Fina upptag, fina inlevereringar och inga tendenser till att vilja söka vidare med vilt i munnen. Mammas prins! Sedan kastade jag markeringar åt Zäta, först med mås och sedan med kråka. Den senare var lite läskig först men jag berömde, stöttade och krävde avleverering i hand. Till sist gick det finemang och då lade jag ut kråkor och mås på fältet igen. Nu gick det hur bra som helst, hon jobbar i ett rasande tempo coh kom direkt in med allt hon hittade. Liiite äckligt fortfarande med någon kråka men vi ska jobba vidare på det. Med den jaktlust som hon besitter så borde det vara ett problem som går att lösa med mer rutin. Så på't igen i morgon!
Isoleringen av lekstugan går framåt och jag tycker själv att jag är jätteduktig :) Nu är det i stort sett bara ena långsidan kvar, och så målning och lite pill. Lucka ska sågas och isoleras, sittpinne ska upp, plexiglas ska sättas framför fönstren men en del av det kan man ju fixa när hönorna har flyttat in. Till helgen hoppas jag att de ska få ha sin inflyttningsfest.
Idag lämnades eländesmobilen tillbaka. Jag ska klura lite på vad jag ska köpa för ny mobil. Det lutar åt en enkel standardtelefon, mestadels använder jag trots allt mobilen i hundsammanhang och då är det viktigast att den är robust. Vill jag kolla mailen när jag är på resande fot, är det ingen omöjlighet att ta med den bärbara datorn.
Har alldeles kommit av mig med lydnadsträningen av herr Långben, tror jag måste ta tag i det lite igen. Det har varit prio på jaktträning och så förstås träning av Zäta, vill så gärna försöka meritera henne mer så att det syns vilken härlig jobbarhund hon faktiskt är. Apropå Zäta så hade hon en äggviteliknande flytning idag, påminde väldigt mycket om en dräktighetsflytning och kommer ju lägligt ca 5 veckor efter parning också. Så nu kom funderingarna tillbaka, tänk om det gömmer sig en valp eller två därinne i alla fall? Vad i hela friden gör jag då??? Måste nog försöka boka tid för röntgen för att få ett verkligt säkert beslut, enstaka valpar har ju missats på ultraljud förr. Usch, varför kan ingen uppfinna ett gravtest för hundar, där de bara behöver kissa på en sticka så är det klart..?
Spårträning och annat
Viltspårträning för cavalierer idag, var det tänkt. Tyvärr ett ganska svalt intresse, men vi hade det trevligt ändå. Visa fick gå ett bruksspår, 350 m, två vinklar, 5-6 apporter, bredvid väg och över väg. En apport missade hon men upptag och spår i övrigt var kalas. Glad som en lärka var hon också över att få spåra, eller kanske snarare som en liten gummiboll...
Maysan gick ett ca 3 timmar gammalt viltspår och spårade också kalasbra. Melvin fick ett ungefär lika gammalt spår med blodpudding i, i ett desperat försök att dämpa hans framfart. Det lyckades nu inte... Nåväl, har en ny idé som ska testas nästa gång.
Avslutade med att lägga ett spår till Zäta som hon ska få gå i morgon, då det har legat över natten och lite till. Hon är kvar här, min förhoppning är att jag ska kunna bättra på hennes meritlista lite. Den är ju i princip tom, så allt vi ev. får till blir ett fall framåt. Hon är otroligt rolig att jobba med, snabbtänkt och villig som sjutton. Stina har börjat träna slalom med henne och poletten börjar trilla ner. Med mig får hon träna lydnad och jakt och det går galant. På köpet har hon blivit mer lyhörd även i andra lägen och väldigt följsam. I morse mötte vi en annan hundägare i skogen men när jag visslade så vände alla de svarta på en femöring.
Melvin har ännu lite besvär med att morsan löper så de hålls åtskiljda men följs åt på promenaderna. Han försöker visa upp vilken karlakarl han är, genom att hämta den ena pinnen större än den andra, slicka hennes öron och fjanta på. Hon visar ganska tydligt hur ointresserad hon är, ibland riktigt gäspar hon åt honom. Idefix är däremot helt avprogrammerad på labbarna, han bryr sig inte ett vitten om att hon löper. Fascinerande...
Denna helg har jag annars snickrat och sågat för att isolera lekstugan så nu värker både armar och rygg. Än är det inte klart men jag är liiite mallig över att jag faktiskt har gjort det mesta själv. Det gäller att få det klart snart så att hönsorna kan få flytta in.
Helvetesmobilen verkar ha lagt av för gott. Jag har stoppat i SIM-kortet i min gamla tegelstensmobil så det går att ringa mig, men några bilder kan ni inte skicka. I morgon skickar jag Pigge till försäljaren, jag tror kanske att han har bättre möjligheter till förhandling än jag. Någon mer E52 ska det INTE bli!!!
Maysan gick ett ca 3 timmar gammalt viltspår och spårade också kalasbra. Melvin fick ett ungefär lika gammalt spår med blodpudding i, i ett desperat försök att dämpa hans framfart. Det lyckades nu inte... Nåväl, har en ny idé som ska testas nästa gång.
Avslutade med att lägga ett spår till Zäta som hon ska få gå i morgon, då det har legat över natten och lite till. Hon är kvar här, min förhoppning är att jag ska kunna bättra på hennes meritlista lite. Den är ju i princip tom, så allt vi ev. får till blir ett fall framåt. Hon är otroligt rolig att jobba med, snabbtänkt och villig som sjutton. Stina har börjat träna slalom med henne och poletten börjar trilla ner. Med mig får hon träna lydnad och jakt och det går galant. På köpet har hon blivit mer lyhörd även i andra lägen och väldigt följsam. I morse mötte vi en annan hundägare i skogen men när jag visslade så vände alla de svarta på en femöring.
Melvin har ännu lite besvär med att morsan löper så de hålls åtskiljda men följs åt på promenaderna. Han försöker visa upp vilken karlakarl han är, genom att hämta den ena pinnen större än den andra, slicka hennes öron och fjanta på. Hon visar ganska tydligt hur ointresserad hon är, ibland riktigt gäspar hon åt honom. Idefix är däremot helt avprogrammerad på labbarna, han bryr sig inte ett vitten om att hon löper. Fascinerande...
Denna helg har jag annars snickrat och sågat för att isolera lekstugan så nu värker både armar och rygg. Än är det inte klart men jag är liiite mallig över att jag faktiskt har gjort det mesta själv. Det gäller att få det klart snart så att hönsorna kan få flytta in.
Helvetesmobilen verkar ha lagt av för gott. Jag har stoppat i SIM-kortet i min gamla tegelstensmobil så det går att ringa mig, men några bilder kan ni inte skicka. I morgon skickar jag Pigge till försäljaren, jag tror kanske att han har bättre möjligheter till förhandling än jag. Någon mer E52 ska det INTE bli!!!
Mardrömsdygn :(
Vilket dygn jag har bakom mig, är alldeles slut!
Började ju med ultraljud av Zätas mage, kände mig ändå hyfsat säker på att där var valpar men se där fick jag tji. Vi såg inte en endaste liten valp! Möjligen kan någon enstaka liten rackare gömma sig men jag tror faktiskt inte på det. Det är nog bara att inse fakta, vi parade alldeles för sent. Med facit i hand skulle jag haft ett annat upplägg men det hjälper inte att vara efterklok. Bättre att lägga det hela bakom mig.
Panik i lägret dock, har några valpköpare på väntelista som jag absolut inte vill mista. Så hastigt beslut fattas, jag gör om kombinationen med Piki om Tomi tillåter. Sms till Tomi och jodå, han är med. Hämta Visa, packa bilen, vänta in ressällskap (Danne) och iväg till Oulunsalo söder om Uleåborg, en nätt liten resa på ca 28 mil enkel väg. Mestadels dimma längs vägen så det var lite tungt att köra, men just innan Uleåborg sken solen upp och det var alldeles ljuvligt. Visa var ivrig att träffa Piki och ställde upp sig så fort hon kom innanför grinden. Ingen hängning denna gång heller men två bra parningar och vi är rätt säkra på att sakerna hamnade där de skulle. Det har jag dessutom vittne på ;). Efter det drog vi hemåt igen och jag var ganska sliten när jag landade i Bälinge vid 22-tiden.
Här hemma hade lillemans förkylning gått åt fel håll, så när jag skulle krypa ner i sängen bredvid hörde jag hur han andades kort, stötigt och konstigt. Vi försökte pallra upp sängen, vi satt upp en stund men han hade hela tiden svårt att andas, så vid midnatt ringde jag jourcentralen och de bad oss åka raka vägen till akuten. Där fick han inhalera något luftrörsvigande, man hörde misstänkt ljud från ena lungan så antibiotika sattes in och vi fick åka hem. Hann sova i 2 1/2 timme innan det var dags igen, denna gång åkte Pigge in. Ny inhalering och lungröntgen, där man konstaterade att lungorna är OK men att han har en kraftig bronkit. Nu har vi inhalator med hem och hoppas slippa åka till Sunderbyn mer.
Som om inte det vore nog så blev Bettan (vår ena höna) dålig under gårdagen och stod inte att rädda, så Pigge fick agera lieman på förmiddagen idag. Nu går Babsan och ser ensam ut så jag har stoppat dit kycklingarna i en hage och hoppas att det sällskapet ska muntra upp henne.
Det har varit händelserika 24 timmar och det känns som om jag skulle kunna sova nästa 24... Men, solen skiner, hönshuset måste bli klart och Ludde behöver sällskap. Lite dåligt med hundträning lär det kunna bli idag också men det får vi överleva.
Till sist också - tack till alla som tog sig tid att kommentera förra inlägget. Då vet jag att någon läser och med det är jag nöjd och glad! =)
Började ju med ultraljud av Zätas mage, kände mig ändå hyfsat säker på att där var valpar men se där fick jag tji. Vi såg inte en endaste liten valp! Möjligen kan någon enstaka liten rackare gömma sig men jag tror faktiskt inte på det. Det är nog bara att inse fakta, vi parade alldeles för sent. Med facit i hand skulle jag haft ett annat upplägg men det hjälper inte att vara efterklok. Bättre att lägga det hela bakom mig.
Panik i lägret dock, har några valpköpare på väntelista som jag absolut inte vill mista. Så hastigt beslut fattas, jag gör om kombinationen med Piki om Tomi tillåter. Sms till Tomi och jodå, han är med. Hämta Visa, packa bilen, vänta in ressällskap (Danne) och iväg till Oulunsalo söder om Uleåborg, en nätt liten resa på ca 28 mil enkel väg. Mestadels dimma längs vägen så det var lite tungt att köra, men just innan Uleåborg sken solen upp och det var alldeles ljuvligt. Visa var ivrig att träffa Piki och ställde upp sig så fort hon kom innanför grinden. Ingen hängning denna gång heller men två bra parningar och vi är rätt säkra på att sakerna hamnade där de skulle. Det har jag dessutom vittne på ;). Efter det drog vi hemåt igen och jag var ganska sliten när jag landade i Bälinge vid 22-tiden.
Här hemma hade lillemans förkylning gått åt fel håll, så när jag skulle krypa ner i sängen bredvid hörde jag hur han andades kort, stötigt och konstigt. Vi försökte pallra upp sängen, vi satt upp en stund men han hade hela tiden svårt att andas, så vid midnatt ringde jag jourcentralen och de bad oss åka raka vägen till akuten. Där fick han inhalera något luftrörsvigande, man hörde misstänkt ljud från ena lungan så antibiotika sattes in och vi fick åka hem. Hann sova i 2 1/2 timme innan det var dags igen, denna gång åkte Pigge in. Ny inhalering och lungröntgen, där man konstaterade att lungorna är OK men att han har en kraftig bronkit. Nu har vi inhalator med hem och hoppas slippa åka till Sunderbyn mer.
Som om inte det vore nog så blev Bettan (vår ena höna) dålig under gårdagen och stod inte att rädda, så Pigge fick agera lieman på förmiddagen idag. Nu går Babsan och ser ensam ut så jag har stoppat dit kycklingarna i en hage och hoppas att det sällskapet ska muntra upp henne.
Det har varit händelserika 24 timmar och det känns som om jag skulle kunna sova nästa 24... Men, solen skiner, hönshuset måste bli klart och Ludde behöver sällskap. Lite dåligt med hundträning lär det kunna bli idag också men det får vi överleva.
Till sist också - tack till alla som tog sig tid att kommentera förra inlägget. Då vet jag att någon läser och med det är jag nöjd och glad! =)
I morgon vet jag
I morgon vid lunchtid gör jag ultraljud på Zäta, så sedan vet jag säkert om det är några valpar i magen. Jag vill ju tro att det är det, men just nu är jag i behov av ett säkert besked så nu får det bli ultraljud.
Just som jag skrivit hanhundens lovsång igår, ringde det en intresserad valpspekulant som ville ha en labbekille som jaktkompis. Jag blev så glad, både över att inte "alla" vill ha tik och över att någon också söker en vanlig labbe till jaktkamrat. Blir det valpar nu, kommer de att bli aktiverade inom de mest skiftande slag och det känns fantastiskt roligt. Jag är barnsligt glad över mina valpköpare, både nuvarande och kommande. Huset Elliot-familjen växer... :)
Lille sonen är en filosof. Igår studerade han bekymrat hönornas jordbad i ena ändan av trädgården och konstaterade att "de kommer att göra jorden flintskallig". Sagolik kommentar! Nu är det bara ett hörn så jag är inte bekymrad. De är fantastiska mossrivare, Bettan och Babsan!
Fantastiskt väder har vi också i Norrbotten. Ska strax ut på en långpromenad i strålande solsken med alla fem hundarna. Kvällspromenaden igår avnjöts utan jacka och barfota i skorna. Det är varmare nu än i augusti, är det inte galet? Nåväl, det är bara att njuta av solen och värmen, vi går mot mörkare och kallare tider.
På allmän begäran, eller i alla fall efter önskemål från några stycken, blir det en viltspårträff för cavalierer på söndag kl 13 här i Bälinge. Är du cavalierägare och vill prova på viltspår så hör av dig snarast, antalet platser blir begränsat.
Det är färre kommentarer till denna blogg än till min första, kanske är det färre som läser denna. Kanske har bloggen rent utav spelat ut sin roll, nu när Facebook finns. Med detta vill jag säga att ni gärna får lämna kommentarer om ni har några, då vet jag att någon läser... ;)
Avslutar med ett par alldeles nytagna bilder av Huset Elliots Zäta, förhoppningsvis blivande mamma till nästa valpkull i kenneln. Visst är hon söt?
Just som jag skrivit hanhundens lovsång igår, ringde det en intresserad valpspekulant som ville ha en labbekille som jaktkompis. Jag blev så glad, både över att inte "alla" vill ha tik och över att någon också söker en vanlig labbe till jaktkamrat. Blir det valpar nu, kommer de att bli aktiverade inom de mest skiftande slag och det känns fantastiskt roligt. Jag är barnsligt glad över mina valpköpare, både nuvarande och kommande. Huset Elliot-familjen växer... :)
Lille sonen är en filosof. Igår studerade han bekymrat hönornas jordbad i ena ändan av trädgården och konstaterade att "de kommer att göra jorden flintskallig". Sagolik kommentar! Nu är det bara ett hörn så jag är inte bekymrad. De är fantastiska mossrivare, Bettan och Babsan!
Fantastiskt väder har vi också i Norrbotten. Ska strax ut på en långpromenad i strålande solsken med alla fem hundarna. Kvällspromenaden igår avnjöts utan jacka och barfota i skorna. Det är varmare nu än i augusti, är det inte galet? Nåväl, det är bara att njuta av solen och värmen, vi går mot mörkare och kallare tider.
På allmän begäran, eller i alla fall efter önskemål från några stycken, blir det en viltspårträff för cavalierer på söndag kl 13 här i Bälinge. Är du cavalierägare och vill prova på viltspår så hör av dig snarast, antalet platser blir begränsat.
Det är färre kommentarer till denna blogg än till min första, kanske är det färre som läser denna. Kanske har bloggen rent utav spelat ut sin roll, nu när Facebook finns. Med detta vill jag säga att ni gärna får lämna kommentarer om ni har några, då vet jag att någon läser... ;)
Avslutar med ett par alldeles nytagna bilder av Huset Elliots Zäta, förhoppningsvis blivande mamma till nästa valpkull i kenneln. Visst är hon söt?
Tid för ultraljud
Sitter i telefonkö till djursjukhuset medan jag skriver detta, tur att det finns högtalarfunktion på telefonen så att jag slipper sitta med den mot örat hela tiden. Alla verkar ringa en måndag morgon, svararen upplyser mig om att jag är en av sju exklusiva som kan sitta placerad i kö, ändock har det tagit nära 40 minuter nu. De andra sex måtte ha dryga ärenden... Själv ska jag boka tid för ultraljud av Zätas mage, behöver veta om det finns något i den. Så alla ni som väntar på valp, förhoppningsvis kan jag lämna någon form av besked i veckan!
Listan på tikvalp börjar vara ganska lång nu, som vanligt är det färre som vill ha hanvalp. Personligen överstiger det mitt förstånd, jag älskar ju pojkarna och deras sätt att vara. Problemet verkar vara detsamma inom alla raser, vet flera cavalieruppfödare som också sitter med osålda hanvalpar. Skulle jag inte ägna mig åt uppfödning, skulle jag tveklöst välja att ha hanar. De är raka och bussiga att hålla på med, de har inga löp som ställer till tävlingsplaneringen och de har heller inga hormonella svängningar. Idén om att hanar alltid löper är inget annat än en myt, mina hanar har väldigt lite besvär av husets löptikar och jag märker överhuvudtaget inte om någon annan tik i byn löper. Det där kan jag också påverka själv, jag måste inte låta hanen kissa överallt, sprätta med bakbenen, blåsa upp sig osv. Idén om att hanar slåss är inte heller helt sann, tikar kan också de slåss och då blir det ofta på mycket större allvar. Nu är vare sig labrador eller cavalier kända för att vara några direkta slagskämpar, så här faller ju det argumentet. Hanar är bussiga, helt enkelt!
Här hemma har vi påbörjat arbetet med att isolera lekstugan så att hönor och kycklingar kan få flytta in. Det hela känns allt mer akut nu när hösten gör sig påmind, men går inte så fort när man inte är den allra händigaste. Kycklingarna härinne börjar vara ganska så högljudda och stökiga, lite som tonåringar, så det känns som om de behöver flytta ut snart.
I helgen har jag varit på blixtvisit i Stockholm för att vara på styrelsemöte. Lika välordnat och trevligt som förra gången, det är så roligt att få jobba tillsammans med engagerade och glada hundvänner. Alla ni hundägare, känn tacksamhet för alla dessa eldsjälar runt om i landet som lägger ner sin tid och själ i arbetet inom olika föreningar. Betänk att det är någon som offrar massor med timmar för att ni ska kunna tävla, träna eller annat skoj innan ni klagar över ev. misstag. Och erbjud er gärna att hjälpa till, det finns alldeles för få frivilliga krafter inom hundvärlden eller föreningslivet överhuvudtaget!
Listan på tikvalp börjar vara ganska lång nu, som vanligt är det färre som vill ha hanvalp. Personligen överstiger det mitt förstånd, jag älskar ju pojkarna och deras sätt att vara. Problemet verkar vara detsamma inom alla raser, vet flera cavalieruppfödare som också sitter med osålda hanvalpar. Skulle jag inte ägna mig åt uppfödning, skulle jag tveklöst välja att ha hanar. De är raka och bussiga att hålla på med, de har inga löp som ställer till tävlingsplaneringen och de har heller inga hormonella svängningar. Idén om att hanar alltid löper är inget annat än en myt, mina hanar har väldigt lite besvär av husets löptikar och jag märker överhuvudtaget inte om någon annan tik i byn löper. Det där kan jag också påverka själv, jag måste inte låta hanen kissa överallt, sprätta med bakbenen, blåsa upp sig osv. Idén om att hanar slåss är inte heller helt sann, tikar kan också de slåss och då blir det ofta på mycket större allvar. Nu är vare sig labrador eller cavalier kända för att vara några direkta slagskämpar, så här faller ju det argumentet. Hanar är bussiga, helt enkelt!
Här hemma har vi påbörjat arbetet med att isolera lekstugan så att hönor och kycklingar kan få flytta in. Det hela känns allt mer akut nu när hösten gör sig påmind, men går inte så fort när man inte är den allra händigaste. Kycklingarna härinne börjar vara ganska så högljudda och stökiga, lite som tonåringar, så det känns som om de behöver flytta ut snart.
I helgen har jag varit på blixtvisit i Stockholm för att vara på styrelsemöte. Lika välordnat och trevligt som förra gången, det är så roligt att få jobba tillsammans med engagerade och glada hundvänner. Alla ni hundägare, känn tacksamhet för alla dessa eldsjälar runt om i landet som lägger ner sin tid och själ i arbetet inom olika föreningar. Betänk att det är någon som offrar massor med timmar för att ni ska kunna tävla, träna eller annat skoj innan ni klagar över ev. misstag. Och erbjud er gärna att hjälpa till, det finns alldeles för få frivilliga krafter inom hundvärlden eller föreningslivet överhuvudtaget!
