Tyst och tomt

Nu har alla små svarta troll flyttat och det blev fasligt tyst och tomt här hemma. Lite skönt också, det är hektiskt med valpar. Är så innerligt tacksam över mina fina familj som hjälpte mig att genomföra projektet, utan deras hjälp hade det aldrig gått som hälsoläget är nu. 
 
Något av det roligaste med uppfödning är utvärderingen. Blev det som man tänkte? Därför älskar jag sociala medier, där man kan få ta en liten del av vardagen även hos de lite mer avlägsna valparna. Just nu är jag en stalker, haha!
 
Igår var Stina och Lysa här en sväng. Det känns som om hon vuxit massor på bara en vecka! Pajas tyckte att hon var superkul - i ungefär fem minuter... Men moster Ila lekte tålmodigt med den lilla krokodilen.
 
 
 
 
 
Valutakullen, de båda gossarna som föddes i mars ifjol med Bus som mamma, har passerat året. Noa, H. E Dollar, röntgades i veckan med resultatet HD grad Å och ED 0. Det känns fantastiskt! Hittills har jag fött upp två hundar med ledfel på 87 uppfödda hundar, varav sju då är valpar. De båda har jag dessutom ägt själv, båda har utsatts för trauma av olika slag. Jag är omåttligt stolt över uppfödningens ledstatistik och känner en oändlig tacksamhet till alla fina valpköpare genom åren som har röntgat sina hundar. Inte en enda hund som passerat året är oröntgad. Inte en enda.

Inte många dagar kvar nu

Nu är vi många som längtar till slutet av veckan! Valpköparna längtar (förhoppningsvis) efter sina små ulliganer. Valparna längtar (omedvetet) efter att få börja sina nya liv som individer. Och jag och de stora hundarna längtar efter att återgå till rutinerna. Som tur är så här vi världens bästa husse här, som jobbat hemifrån förra veckan och denna, i kombination med lite semester, för att hjälpa mig med valparna. Och när han var på tjänsteresa så hade jag hjälp av Stina. Jag har en fantastisk familj som har hjälpt mig med det här projektet. Utan dem hade det inte gått, rygg och armar vill inte lyfta valpar och benen vill inte kliva i och ur valphagen. Men nu är vi snart i mål!
 
Småttingarna är påhittiga nu. Kisslådorna med pellets kan man också gräva i, frenetiskt. Inte jättekul med pellets över hela golvet... De jagar katten, de jagar varandra och de jagar våra fötter. Och de biter - hårt. Ute i hagen letar de flyktvägar. Det är så tydligt att nu är det dags att upptäcka världen på egen tass!
 
 
 

Nedräkningen har börjat

Nu har valparna hunnit bli sex och en halv vecka. De är ett riktigt trevligt litet gäng, som labbevalpar ofta är. Sociala och framåt, nyfikna och orädda. Vi har tagit dem en och en i ett nytt rum, testat hur de tar sig an det nya rummet, vad de tycker om hantering av en främmande person, hur de svarar på invit till kamplek, hur de reagerar på en fallande nyckelknippa och hur de reagerar på ett föremål som kastas en kort, kort bit. Och jag måste säga att alla har klarat uppgiften med bravur. Visst ser man små skillnader mellan individer, men jag ser en härlig nyfikenhet och leklust hos dem alla. 
 
De har också blivit väldigt alerta och påhittiga, speciellt på morgonen. Nu jagar de i flock, man får akta tårna. Ikea-pallen är som vanligt en favorit. Än tar de sig inte upp eller över, men de jobbar på det.
 
 
De har fått börja gå ut lite grann, oftast efter maten i hopp om att några pölar och högar ska hamna ute. Inne är de oftast duktiga på att pricka lådan, men det är ändå bra att veta vad som ska hamna var. Vi har ju vinter och de har kala magar, så jag har stickat några tröjor. Främst till brudarna men nu finns det ett par till grabbarna också. Tikarna får så lätt uvi, jag vill undvika det. Med C-vitamin och tröjor verkar vi ha klarat oss hittills i alla fall. 
 
 
 
Vi har börjat fundera på vilken valp som ska till vem men det är inte klart än. Stinas valp är klar, vi började där eftersom tikarna bara är två. Välkommen lilla Lysa, Huset Elliots Lumos Maxima, till kenneln!
 
 
 

Livat i luckan!

Idag har de små varit lösa i köket igen. Det tyckte de var kul, förstås. Och likt små barn hittade de blixtsnabbt de där ställena där man INTE vill att de ska vara. Vattenskålen hittade de också. Vad inte många vet är att de säljs med en osynlig labradormagnet i botten.
 
 
 
När man härjar på nya ställen blir man trött. Då var det mysigt att krypa upp i mammas säng och sova lite bland alla filtar och fällar som hon vittrar in.
 
 
 
 
 Ikväll har vi klarat av den andra avmaskningen. Blandat med lite nötfärs slank det ner i ett huj, ont i fingrarna fick matte. Utom med sista valpen, en tik, som genomskådade min plan, nosade och nöp i köttfärsen lite runt om. Där får jag nog ha en b-plan i bakfickan till nästa gång. Till dess måste jag också köpa mer maskmedel, mannen i mitt liv missade det lilla ordet hund på min lapp och kom hem med maskmedel för katt...

Alla tingade!

Då var det klart! Alla valpar är nu tingade, majoriteten hamnar hos tidigare valpköpare och det känns fantastiskt bra. Alla utom en ska till personer jag känner sedan länge. Jag är så otroligt tacksam över förtroendet. Återstår bara att se vem som hamnar var. De är ett helt ljuvligt litet gäng, härligt framåt och positiva. Precis som små labbevalpar ska vara!
 
Igår fick de komma ut i hela köket en stund. Vilket myller! Det besöket gav ju mersmak så nu är det slut på friden. Vi provade också att ställa upp dem på bordet och på kvällen fick de prova på olika ben. Många upplevelser och intryck för en liten valp. 
 
 
 
 
 

Hanvalp letar aktivt hem

Nu letar jag med ljus och lykta efter ett hem till en av hanvalparna. Den tänkta ägaren fick ändrade förhållanden och hoppade av. Jag vill att du är intresserad av att meritera din hund med någon form av arbete, kanske också springa ett varv eller två i en utställningsring. Du får gärna ha tidigare erfarenhet men viktigast är ett brinnande intresse. Jag är i nuläget inte intresserad av ett rent sällskapshem, utan vill att gossen får officiella meriter. 
 
Av någon, för mig outgrundlig, anledning är det så galet svårt att hitta valpköpare som vill jobba med hunden och ha en hane. De allra flesta vill ha tik. Det händer att uppfödare hör av sig och undrar om det finns någon meriterad hane från min uppfödning. Idag gör det inte det, dels för att jag mestadels fått tikar och dels gör att det lilla antalet hanar inte har meriterats. Det skulle jag vilja ändra på. Så du som letar en labbekille att jobba med, hör av dig! Vi väntar på just dig.
 
 

Duktiga småtroll!

Det blir fasligt kletigt på golvet när sju små valpar ska äta i samma skål, gå i maten och sedan på golvet. Jag är heller inte i bästa skick i kroppen just nu, med värk lite varstans. Då får man försöka förenkla livet lite, och minska på städbehovet. Idag har de små således fått äta i varsin skål, istället för gemensam. Det gick galant, någon var lite nyfiken på vad kompisen hade i sin skål men fortsatte äta i sin egen när hen lyftes tillbaka.
 
 
 
När man har ätit så måste man gå på toaletten. Lådorna är en höjdare som också minskar städbehovet. Så gott som alla bajsar hamnar där och de flesta pölar också. De är duktiga, småtrollen!
 
 
Än finns en hanvalp kvar att tinga pga återbud. Jag vill att du är påläst om rasen och vill aktivera din hund såväl fysiskt som mentalt. Välkommen att höra av dig för mer information!

Återbud

På grund av återbud finns en hane otingad. Både tråkigt och jobbigt när folk svänger hit och dit, men samtidigt skönt ändå att det händer innan leverans .Vi har ju varit med om att folk ändrat sig dagen efter att de hämtat också.
 
Ett underbart litet gäng är de. Hagen i köket är utökad, tidvis går där rätt livat till. Till helgen tänker jag mig att de intar köket.
 
 

Adressändring!

Småttingarna har flyttat. Ny adress är köket. Där blev det premiär för valphage, tidigare har jag flyttat med lådan och så har de utgått från den. Men den  här gången testar vi en valphage för att begränsa framfaryen initialt. Det fungerar bra så här långt.
 
 
 Vi testar också det här med att få dem att gå på låda. Det funkar lysande - not. Först hade jag lättströ men fick strö överallt. Nu testar vi istället pellets. Jag lyfter nyvakna valpar i lådan, de kravlar ur och kissar på tidningen. Jag tror nästan att de driver med mig.
 
 
De har fått börja äta vanlig mat. Först klassikern rå köttfärs, nu RC Starter mousse blandat med lite välling. De äter bra - med hela kroppen!
 
 
 
Tänderna har inte kommit än men det hindrar dem inte från att försöka bita i varandra - och i mig.
 
 
Alldeles normala labbevalpar, med andra ord. Nyfikna, sociala och trevliga så här långt. Jag är väldigt glad i dem och glad att jag fick låna Ahimsa, som är en väldigt lugn och harmonisk liten mamma. Det är en bra grund för en valpkull och underlättar dessutom det egna arbetet. 
 
Slutligen kan jag meddela att alla valpar är tingade. Jag har också fått flera förfrågningar om man kan få komma hit och fira sin födelsedag genom att klappa mina valpar. En otroligt märklig frågeställning, kan jag tycka. Jag och min familj bor här. Det är vårt hem, inte någon form av nöjesattraktion. Så nej, man kan inte komma hit och klappa valpar om man inte känner oss.

Snart två veckor

Tiden går fort när man har roligt. På lördag blir valparna två veckor. Så här långt har allt gått som smort. Ahimsa är en fantastiskt duktig liten mamma. Hennes mage fungerar prima, inte alltid givet efter valpning. Valparna är mätta och belåtna. Lådan är välstädad. Hon är överlag en väldigt trevlig och behaglig hund att ha runt sig och sköter sina små på bästa sätt.
 
Valparna, fem hanar och två tikar, växer som ogräs. En liten kille var mindre vid födseln och lär så förbli, det är svårt att konkurrera med de stora kolosserna. Inget konstigt med det, han hinner växa i kapp så småningom. Kanske inte under de här första åtta veckorna men så småningom. 
 
 
Två av hanarna har en liten vit bringfläck. Länge sedan vi hade det nu. Jag blir lite kär, det är roligt med små personlighetsdrag och kännetecken.
 
 
Roligt är också att två av gossarna ska flytta till tidigare valpköpare. Det gör mig alltid glad och stolt som uppfödare när man har varit nöjd med sin tidigare hund och vill ha en till härifrån. Det är ett gott betyg.
 
I skrivande stund är en hanvalp otingad. Med tanke på att de ännu inte hunnit bli två veckor gamla så känns det lugnt. Rätt hem är viktigt, det ska kännas bra för både valpköpare och uppfödare.

Välkomna till världen!

Då är de här! Sju små svarta, ljuvliga sammetskorvar kom i lördags. Valpningen var otroligt smidig, prick 3 timmar från första till sista. Ahimsa är en fantastisk liten mamma, så här långt hår allt som på räls. Vi hoppas att det fortsätter så. 
 
 
 
 
Klarar sig alla valpar, kommer jag att ha ett par svarta hanar att tinga till rätt köpare. Jag vill att du som hundägare vill leva ett aktivt liv med din hund, gärna träna och tävlanågot men det senare är inget krav. Jag förbehåller mig rätten att välja valpköpare. Kontakta mig på marie(at)huset-elliot.com för mer information. Eller ring på mobilen.

Det drar ihop sig

Nu närmar vi oss valpning. Det är alltid lika spännande och pirrigt i magen. Snart, snart vet vi vad som gömmer sig i Ahimsas mage!
 
 
 
Jag tror aldrig att jag har fått så många mail om sommarkvällar som den här gången. Ett par i veckan, tror jag, de senaste veckorna. Och nej, vi planerar inga sommarvalpar. Vi har en liten uppfödning med få hundar, vill man ha en valp här så får man nappa på de kullar som kommer och lösa semestern. För mig är det lite ett mått på verkligt intresse, man har hittat en uppfödare och en kombination som man verkligen tror på och då löser man resten. Om tiden är den viktigaste faktorn i ett hundköp,  en kompis som man förhoppningsvis ska ha i 10-15 år framåt, ja då riskerar man att vara ute på farligt vatten.
 
Kylan har oss i ett fast grepp, termometern ligger envist runt 20 minusgrader eller mer. Idag har det varit fantastiskt vackert, synd bara att det ska vara så kallt.
 
 

Sista veckan

Nu är vi inne i vecka 9. Fram emot slutet av veckan räknar vi med att valparna ska titta ut. Om lilla mamma hund bara kan tänka sig att ligga stilla på sidan nog länge, kan man känna hur det puffar därinne. Lite överallt och på båda sidor känner man hur det liksom bubblar mot handen. Lika häftigt varje gång. Ingen jättekull men fler än de två vi fick senast. 
 
Pajas är en fräsig liten kille. Han vill ha arbetsuppgifter, om inte matte ger honom något att göra varje dag så kan han hitta på egna sysslor. Ofta handlar det om att vakta, tex så att ingen hund kommer för nära hans (tomma) matskål. Nu håller han ett vakande öga på Ahimsa. Jag tänker mig att hon måste känna sig oändligt trygg med en sådan klippa vid sin sida.
 
 

Valpar och besökare

Idag har vi försökt fota den blivande mamman. Med sisådär 8-14 kvar ser hon ut så här:
 
 
 Inga tio, tack och lov, men fler än de två vi hade sist.
 
När man har valpar, kommer alltid frågan om när och hur vi tar emot besökare. En och annan gång kommer frågan från någon som kanske är varannanhelg-förälder och vill roa barnen, eller från någon som verkar tro att man lever med svängdörrar om man har en kennel. Och ibland kan det faktiskt kännas så. Just därför är det extra viktigt att värna den privata sfären, familjen. För mellan matning, rastning, städning och besök så ska vi ha mat, skjutsa till träning mm som alla andra föräldrar. Man ska också komma ihåg att varje besök innebär en risk, med nya virus och bakterier som valparna ska möta. Därför säger jag konsekvent nej till alla besökare jag inte känner. Valpköpare har första prio och är välkomna från det att valparna uppnått en ålder av ungefär 4 veckor. Vänner är också välkomna i den mån vi hinner. Men vi är ingen turistattraktion.
 
En annan intressant fråga är detta med tillverkningstiden på valpar. Tikar paras när de löper, ingen annan tid. De är dräktiga i ungefär 9 veckor och valparna är redo att flytta när de är ungefär 8 veckor. Sådan är naturens ordning, det går inte att ändra. Prioriterar man tiden högst, tycker jag att man ska fundera en gång till. Ska jag leva med en hund i 10-15 år, då är linjerna viktigast och tiden får jag försöka lösa. Samma sak med geografin, det är enkelt att hämta en valp från en annan del av landet idag. Det där med att ha uppfödaren inom en timmes bilresa, det har jag aldrig förstått mig på. Så tänker i alla fall jag. Det är så märkligt, ska vi köpa ett kylskåp så läser vi tester och funderar efter en lämplig modell som passar in i just vårt kök. Men en hund, den köper vi bara den finns nära och i rätt tid. Jag förstår inte riktigt det.

Nu är hon här!

Ahimsa har varit här i några dagar nu och anpassat sig väl till flocken. Det tog en timme så hade hon tagit den stora hundsängen i köket i anspråk och de andra fick lösa sitt sovande själva. Pigg och glad - och hungrig! Det serveras tre mål om dagen men hon hade gärna ätit lika många till.
 
 
 
Vi tror att det blir fler än två valpar den här gången om allt går vägen. Är du intresserad av en labrador att leva ett aktivt liv tillsammans med så är du välkommen att höra av dig så berättar jag mer. Vi förbehåller oss rätten att välja valpköpare.

Om

Min profilbild

Marie

En hunduppfödande 3-barnsmamma och västgöte i exil, bosatt i Norrbotten sedan 25 år. När jag inte skjutsar barn eller tränar hund, tycker jag om att se film och sticka framför TV:n. Har svårt för att bara sitta still och göra ingenting.

RSS 2.0