Morris fattas oss
För en vecka sedan fick Morris somna in. Han var multisjuk, besvären eskalerade och till sist blev det ohållbart. Jag hade hoppats på en sista sommar tillsammans, nu blev det inte så. Älskade lille Molle-Boll, saknaden efter dig är så stor.
Fastän vi vetat länge att den här dagen var på väg, är det omöjligt att vänja sig. Det skär i hjärtat och det känns konstigt att gå ut med bara två hundar. På ett sätt skönt, Morris stress var stor på slutet och promenaderna var inte roliga. Jag saknar inte den sjuka Morris, jag är glad att hans stressade och onda lilla kropp har funnit ro. Men saknaden efter min riktiga Morris, den är enorm. Det är också den hunden jag vill minnas, den lyhörda, samarbetsvilliga lilla hunden. Killen som alltid höll koll på matte och älskade att träna. Han som var en riktig liten fegis, men som glömde allt runtomkring när vi jobbade. Min skugga och följeslagare.
Sov i ro, älskade prins Morris. Tack för allt! ❤
Kommentarer
Trackback
