Huset Elliot

Förra helgen startade vi på jaktprov igen, Ila och jag, den här gången i Kalix. Pigge följde med som moraliskt stöd. Återigen gick vi som andra ekipage. Vi knallade iväg mot provrutan, hittade en skylt som det stod hundstopp på och stannade där. Jag tyckte att det var nog så långt från provrutan, man hörde inte ett ljud, men jag tänkte att vinden kanske låg åt andra hållet. Plötsligt dyker en man fram ur skogen och ropar på oss. Vi står vid fel hundstopp! Gissar att den skylt vi hittat var till öppen klass efter lunch, men det visste ju inte vi. Nu fick vi pinna på framåt, Ila och jag. Vi fick en kort väntan vid nästa skylt men uppenbarligen inte tillräckligt för att hon skulle gå ner i varv utan hon pep mer eller mindre konstant. Transport, pip, pip. Väntan, pip, pip. Passivitet, pip, pip. Arbetsmässigt låg hon på ett första pris, sa domaren efteråt, men ljuden drog ner oss till en trea. Surt, sa räven. Hon är ju het i allt hon gör, det är mycket arbetslust i den lilla hunden och det gäller att få ihop det. Det lyckades jag då inte med i Kalix, tyvärr.

 

Märta är duktig. Hon är arbetsvillig, hon också, men känns aningen mer balanserad än sin mor. Det var också tanken med kombinationen, jag hoppas att det håller i sig och att jag lyckas förvalta det. Rolig och påhittig är hon också, lillskruttan. Idag har hon gjort sitt livs första närsök och det löste hon fint.