Jag har levt min mardröm
Igår blev valparna tre veckor gamla. Det har varit tre tuffa veckor och jag är minst sagt sliten, inte minst emotionellt.
Ilas första valp låg fel och vi fick söka veterinärhjälp. Där började vårt trauma. Tre veckor senare sitter jag här med en tik som hunnit gå igenom en brusten livmoder, sårinfektion, juverinflammation och sepsis. Två gånger har jag trott att jag ska förlora henne. Det värsta är att inget hade behövt hända, att allt beror på okunskap. Det smärtar så oändligt. Min fina lilla hund! ❤
Just nu känner jag att detta var spiken i kistan för min uppfödning. Jag kanske får tillbaka suget när detta har bleknat, men just nu behöver jag en paus och bara vara "vanlig" hundägare ett tag. Jag har min egen hälsa att tänka på, jag måste försöka hitta vägar att bli bättre för att komma tillbaka.
Valparna är ljuvliga. De börjar bli mer och mer hund, samtidigt som de är så där nallebjörnsrunda som bara labbevalpar kan vara. Jag skulle ha sparat en och gått vidare på men har släppt det också. Jag orkar inte. Men jag är övertygad om att de kommer att skänka mycket glädje till sina nya ägare. Underbara små varelser!
Tyvärr verkar jag ha filmat mer än fotat, så ni får hålla till godo med några taffliga bilder. De har flyttat ut till köket, påbörjat träningen med att äta i egen skål och att gå på låda. Jag har stora förhoppningar på löpträningen, det var en höjdare sist och jag hoppas att det ska gå lika bra den här gången.
Kommentarer
Trackback
