Detta med tikar...
Ibland fascineras jag över att man kan välja att ha tik frivilligt. Alltså, om man inte är uppfödare. Alla deras idéer och hormoner kan ibland driva mig till vansinne. Idag på morgonpromenaden tyckte Ila att hon hade all rätt att tokskälla på en annan hund i skogen, så där att det tangerar nivån för riktigt, riktigt pinsamt beteende. Så tog vi oss ut på isen, jag behövde få henne att stanna av någon anledning och gav kommandot. Men stanna visade sig ha en annan betydelse - gå sakta, sakta. Och inkallning var "nosa och pinka först, kom sedan". Och där någonstans gick mattes proppskåp, Ila fick ett utvecklingssamtal och kopplet åkte på. Och plötsligt kunde vi möta en hund utan att skälla eller ens titta på den! Hon må förhoppningsvis vara dräktig, men det får finnas gränser för hur hon får bete sig.
Oj, bilden blev liggande, ni får luta huvudet. Jag ville bara visa att vi har haft en fantastisk vårvinterdag här idag. Vi tog oss ut på isen en runda, men mina ben orkade inte så långt som jag hade önskat. Det blev bara 3 km för matten, men eftersom jag dessutom är långsamså hann nog hundarna med mer än så. Måtte vi få fler dagar som denna.
Pajas och jag var anmälda till en kurs i nosework. Vi hann gå en gång, sedan började gossen harkla. För att inte riskera att smitta andra med kennelhosta, fick Stina och Lysa ta över platsen. Igår var sista gången, Lysa har fattat galoppen och jobbade på fint. Hon är så ljuvlig, den lilla hunden! ❤
Kommentarer
Trackback
