Den inbillade sjuka
Visa har varit lite småseg en tid, släpat efter på promenaderna, flåsat och varit allmänt loj. Eftersom jag också tyckt mig känna ett par knölar i hennes sedan tidigare förstorade spenar (skadade för ett par år sedan så det har bildats ärrvävnad i dem) kände jag att en kontroll var på sin plats. Såg framför mig tumörer i spenarna som spridit sig till lungorna, kanske spondylos eller något annat i ryggen, utslitna höfter och/eller knän mm mm. Så i onsdags var vi på djurkliniken på koll. Visa blev klämd, känd och böjd i rygg, nacke, ben och svans. Och befanns vara ovanligt fräsch för sin ålder, fantastiskt mjuk i både leder och muskler. Aningen stel i en rörelse i nacken men det var allt. Prover togs också, alla värden var i topp. Ridå. Lilla tanten är helt enkelt lat. Det kostade en tusenlapp att konstatera det.
Småttingarna är ljuvliga. De nattar runt 21 varje kväll och sover tills vid stiger upp vid 6.30-7. Då är det panik i lägret, vi försöker få ut dem direkt och fyra valpar kan raskt producera 12-15 högar. Imponerande!
I morse inträffade dock ett litet missöde. De sover ju i en canvasbur i köket. Uppenbarligen hade jag missat att stänga luckan till denna för klockan fem hördes mystiska ljud från köket, krafsande klor mot kartong. Det betyder lösa valpar i köket! Marie tofflade yrvaket ner men för sent, visserligen var min ankomst uppskattad men de små hade redan hunnit uträtta alla behov i köket, gånger flera dessutom. Bara att städa... Sedan fick jag dock sova, Stina tog nästa pass. Underbart!
Morris har sovit i sängen i natt. Matte tycker att han har skött sig exemplariskt, husse knorrar lite över att han har agerat landningsbana. I min värld har den lille morrige legat blick stilla mellan våra fötter hela natten. Husse har dock en lite annan bild av verkligheten... Nåja, han fick inte frispel eller försökte käka hudkräm mitt i natten så det går framåt. Jag ska införskaffa en hundsäng och ställa bredvid min säng så kan han (och sedan Doris) sova där ibland. Morris föredrar nog golvet framför sängen och det är i och för sig inte fel. Min lille prins!
Så några bilder då.
Busbröderna
Hobbe dödar bläckfisken
Lilla grodan Doris
Doris gomage
Hugo filosoferar en stund
Och som vanligt ingen bra bild på Sigge. Han springer ur bild... :(
Måste berätta att Idefix har haft dambesök också. På lördagen ville hon inte alls utan fräste men på söndagen tyckte hon att läget var ett helt annat så då fixade de det lätt som en plätt. På måndagen stod hon också bra men då slarvade den här matten och kollade inte ordentligt så killen hamnade utanför. På tisdagen fick vi inte heller till det, då stod hon inte heller lika bra. Men en kalasparning fick vi så nu hoppas jag innerligt att det ska ha fastnat. En jättetrevlig och sund tik i fin storlek, trefärgad så det blir också spännande. Vi håller tummarna för ett gäng valpar som vi kan åka och pussa på när de egna har flyttat ut.
Fullt ös och näst intill medvetslös
Dagarna går i 120 knutar nu. I fredags kväll var valparna helt exemplariska, somnade vid 20.30 och vaknade vid 6.40 igår av att vi gick upp. Kan det bli bättre? Sämre kan det i alla fall bli, idag vaknade de 4.30 av att Morris skällde. :( Morris är lite uppspelt, Visa höglöper och plötsligt har han kommit på att detta med brudar, det är minsann inte så dumt. Det berättade han då kl 4.30 med hög stämma. Behöver jag säga att jag är lite less och att hans stenar hänger fasligt löst, i synnerhet som han ändå bara har en synlig..?
Idag har de åkt bil för första gången. Liiite läskigt tyckte de allt att det var men de hämtade sig ganska fort. Jag trodde att upplevelsen skulle få dem att sova resten av kvällen men där fick jag tji. De har kört ett pass nu på kvällen men NU är det nog nattat. Så hoppas vi på sovmorgon i morgon. ;o)
Lite bilder har det blivit idag också. Det ska ju bli sämre väder framöver så det gäller att passa på. Fast de är svårfotograferade, de sitter liksom aldrig still. Värst är nog Hugo, den gossen tycker väldigt mycket om att springa.
Här är mattes lilla pärla, Doris.
Hobbe i ett grodperspektiv.
Sigge har fått Hugo (tror jag) på rygg.
Idefix har haft dambesök ikväll. Vi prövade redan igår men då gick det inte alls, den lilla damen var ganska svårflörtad och fräste så fort han försökte kliva på. Idag var det ett lite annat ljud i skällan, killen fixade till det snabbt och geschwint och bruttan sa inte ett pip. Vi kör en gång till på tisdag och sedan är det bara att hålla tummarna. Kul att se att gossen har lite rutin på det här nu och vet hur man gör. Kul också att han inte låter sig störas av matte längre utan att jag kan få vara där och känna att han prickar rätt. I början klev han ju av om jag pillrade, då blev tiken min. Men inte längre. Kanske det hänger ihop med att han inte lyssnar just på mig i övrigt heller längre... ;o)
Imorgon kl 18-20 kör vi prova på-kväll i rallylydnad här i Bälinge. Om det finns någon valpköpare där ute som vill haka på så hör av er fortast möjligt. Det är till självkostnadspris (vi har bokat instruktör) och kostnaden ligger på under 100 kr/person.
Sex veckor idag
Idag är det sex veckor sedan småttingarna kom till världen. Otroligt så fort tiden går! Nu är vi inne i de där hundveckorna när man nästan inte får någonting gjort, när huset ser ut som om en bomb har briserat och man knappt hinner ta sig från köket till duschen på morgonen innan valparna är vakna igen. Men efter ett par täta vakenstunder på morgonen, sover de rejält sedan. Och i natt sov de från 21 till strax efter sex på morgonen. Riktiga mönsterbarn, så kan de gärna fortsätta.
Morris har blivit väldigt mammig, vet inte om det beror på konkurrens från de små eller om han helt enkelt har kommit på att man alltid, alltid ska vara nära sin matte. Inte så att han vill sitta i knäet eller är klängig, det är inte alls Morris stil. Men han vill vara med. Så igår ville han följa med upp i sovrummet och jag tänkte att OK. "Ska han verkligen med upp?" undrade maken. Jag bedyrade att det ju var Morris, han är ingen sängsovare utan vill helst vara på golvet. Vi lade oss. Nästan genast studsar det till vid makens sänghalva, han får en hund springande över sig som sedan landar mellan våra fötter. Där lägger han sig och slickar skrevet.
"Ska det vara så här alltid nu?" undrar maken försynt. Jag försöker ignorera det intensiva slafsandet och bedyrar att han snart kommer att gå ner. Och jodå, han slafsar på en stund och går sedan ner. Fint. Istället kommer katten, studs över maken och vidare till matten. Vi låtsas inget om. Hunden ligger på golvet. Studs, så kommer han igen varpå kisse går. Men Morris ville nog mest kolla läget, studs så är han borta igen och lägger sig på golvet. En stund. Sedan kommer han på att han ska leka u-båt under sängen (vår säng är ganska låg). Han ska inte bara åla sig in en liten bit utan under hela dubbelsängen, från den ena sidan till den andra. Vi ligger där och lyssnar på ålande hund och när han kommer ut på andra sidan, möts han av en matte som ledsnat på cirkusen och tar med honom ner igen. Att det ska vara så jädra svårt att få en cavalier att ligga stilla i ett sovrum??? De är ju för fanken kända sängsovare!?!?
Morris med matte på "jobbet". På övervåningen, så det går att vara stilla där. Under dagtid...
Småttingarna har kunnat vara ute en hel massa nu när vi haft det soligt och fint. Så underbart lättsamt det är att vara uppfödare då! Igår tog jag lite bilder med mobilen igen.
Alla tre gossarna, fr vä: Hugo, Hobbe och Sigge. Som små djur i bur...
Hobbe vill inte vara instängd.
Sigge älskar att busa med mamma Maya och dra i hennes öron.
Det händer att Sigge softar också. Inte så ofta men det händer.
Hugo möblerar om.
Till sist tar luften slut, endast Doris är vaken.
Får frågor om hur jag ska göra med mina labbar framöver. Och svaret är att jag vet faktiskt inte. Luften har lite gått ur mig, känner jag, jag har inte alls samma entusiasm som förr. Jag har ofantligt svårt att hitta hanar som är lagom i modellen och dessutom är friska och helst också dubbelmeriterade. Jag gillar inte utvecklingen i rasen. Jag känner inget sug efter att ge mig ut och kasta dummies. Jag har allt svårare att utvärdera min uppfödning eftersom utvecklingen inte riktigt går åt mitt håll, i synnerhet inte i ringarna. Jag tycker faktiskt inte om en hel del hundar jag möter, varken av jakt- eller utställningstyp. De tilltalar mig inte alls, i synnerhet inte exteriört. Jag hittar heller inga uppfödare att samverka med på samma sätt som jag har gjort med de fläckiga. Så jag börjar så smått fundera på om jag har nått vägs ände. Jag jobbar på att hitta en ny hane till Raya så får vi se om det blir finalen på de här åren eller om jag kanske får en nytändning. Vi får se.
Roligt på hemmafronten är att dottern nu är klar med sin ringsekreterarutbildning så nu är vi redo att börja jobba tillsammans. I tron att det var ont om ringsekreterare så tog jag kontakt med några arrangörer, vi vill ju komma igång snabbt. Hittills har vi dock inte fått napp. Lite snopet men vi tar nya tag. Behöver ni ringsekreterare till någon utställning så ring eller maila, vi vill gärna jobba och tar också gärna engelska domare. :)
Trött, tröttare...
Idag tyckte de små att halv sex var en väldigt bra tid för reveljen. Matte undrar trött vad det var för fel med halv sju som vi kört med tidigare..? Nåväl, det positiva är att matte nu har gjort klart det jobb som skulle vara inne idag. Man måste försöka se ljusglimtarna, i synnerhet som matte är förtvivlat morgontrött. Men det är inte småttingarna. De ville ha frukost och åt med god aptit, somliga med så god aptit att de fick stoppas in i hagen en liten stund. Vi nämner inga namn...
Hugo är helt besatt av de vuxna hundarna och gör allt han kan för att bli kompis med Morris eller Melvin. Intresset är inte ömsesidigt... Melvin dissar helt och Morris ser ut som ett storasyskon som plötsligt inser att han inte är jordens medelpunkt längre. Vilket ju också är sant. Hugo låter sig inte nedslås av nederlagen utan kämpar oförtrutet vidare med att visa vilken kul liten typ han är. Sigges envisa attacker gillar han dock inte, tur att han är kvick och tar sig undan. Sigge är gängets bråkstake, han vill gärna attackera, bitas och brottas. Doris, som gärna går omkring för sig själv bärandes på något, lackar ibland ur helt och ger honom en omgång. Det bor en liten bitch i den rara uppenbarelsen.
Hobbes nya favoritleksaker är de prassliga kattunnlar som kom fram igår. Inte så att han springer igenom dem men han kliver, hoppar och biter på dem. Det prasslar så skojigt då. Matte väntar på att de ska göra som labbevalparna och börja kissa i tunnlarna men hittills verkar de inte ha upptäckt det lilla roliga.
Igår hade vi fint väder och de fick vara ute en hel del. Jag tog lite bilder med mobilen på sötnosarna.
Doris, min lilla kalaspingla och hopp för framtiden.
Huset Elliots Dynamit-Dalton, alias Hobbe.
Huset Elliots Dynamit-Dexter, alias Hugo.
Sigge (Huset Elliots Dynamit-Dogglas) ville aldrig vara still så jag fick ingen jättebra bild på honom utan får göra nya försök idag. Men här är i alla fall en sällsynt bild när han ligger underst, påhoppad av syrran som väl ledsnat på hans attacker...
Ser ni skräcken i vitögat..? ;o)
Irriterad över den totalt misslyckade parningsresan till Finland har jag redan börjat leta efter ny hane. Skam den som ger sig! Om jag har ett halvår på mig så ska väl till och med jag lyckas leta reda på en gosse som är frisk, meriterad och fertil och av bra linjer?
Megaflopp
Hittar inget annat ord för att beskriva min parningsresa genom Finland. Efter att ha färdats hela dagen kom vi fram till en hane i urusel kondition. Det framstod ganska raskt att han inte alls kunde para, trots att ägaren minsann svarat på frågan att det inte var något som helst problem, han ville bara inte låta henne hjälpa till. Efter en kvart föreslog hon insemination men där backade jag, jag vill inte tillverka valpar på konstgjord väg när anledningen är oförmåga hos hanen. Att låta en hanhund förfalla så är skamligt, tycker jag, han är bara sju och ett halvt år men såg ut att vara minst det dubbla - dålig kondition, misstänkt dålig rygg, uttrampade framtassar mm. Riktigt eländig och sorgligt att se! Att sedan lura en tikägare att åka för att para med en sådan hund är än mer skamligt, jag är så förbannad att jag inte ens skäms för att hänga ut dem här. Man beter sig inte på det viset. Skämmes!
Inte blir det bättre av att jag efteråt fått höra att jag inte är ensam. Har fått höra från säker källa om en med exakt samma upplevelse som jag, där man dessutom gått med på insemination utan resultat och där man sedan fått höra att ytterligare ett par tikar inseminerats utan att få valpar. Hur KAN man göra så??? Jag har funderat på varför och kommit fram till att det måste vara pengarna. Även om tikarna går tomma, får ju hanhundsägaren 140 Euro i språngavgift och behöver ju inte betala inseminationen heller. Jag är oändligt glad över att jag inte inseminerade och därmed sponsrade denna verksamhet ekonomiskt. Både hanhundsägare och uppfödare borde skämmas som beter sig så här. Arma hund också som utsätts för stressen när det är så uppenbart att han inte fixar det.
Positivt med resan var att lära känna lilla Raya. Vilken fantastisk liten hund hon är! Så cool i alla lägen. Inte den mest sociala labradoren kanske, hon är absolut inte rädd men har inget större behov av att hälsa på folk om hon inte måste. Hon har åkt hiss, bott på hotell, trampat omkring på storstadsgator (med Byskemått mätt), varit med om minst sagt udda parningsförsök och tagit allt med ett stoiskt lugn och en vänligt viftande svans. Maken till miljöstark hund får man leta efter och så otroligt lättsam att ha med sig, hon bara var där, lätt och följsam. Det hade inte märkts i flocken om hon blivit kvar, så bra smälte hon in. Men hemma var hon förstås saknad och det var en lycklig liten hund som kom hem till matte Ebba igen. Nu får vi ta nya tag i januari, då med en lite spänstigare gosse.
Raya i Haparanda på väg ut mot äventyret.
Raya i Lahti. En blomma bland blommor.
Lite om småttingarna också förstås. Alla har nu fördelats till sina ägare och jag kan ärligt säga att det blev precis så som jag hade tänkt mig när jag studerat besökare och valpar. Det är som om de presenterat sig för sina respektive familjer så frågan är egentligen vem som har valt vem. Det känns förstås otroligt bra i uppfödarhjärtat. De är ju ett helt sagolikt litet gäng som gått rakt in i hjärtat, fast det kommer nog att bli ganska skönt när de börjar flytta också. Plötsligt har de fått en massa energi som från ingenstans och kör så det ryker varje vakenpass. Morris är fortsatt skeptisk så jakt på Morris har utvecklats till en favoritlek hos de små. Men skäller han till åt dem så stannar de upp och tittar lite förvånat så något litet vett har de ändå.
Personligheterna börjar utvecklas allt mer nu också. Hobbe (H. E Dynamit-Dalton) är kullens Skalman och påminner på så sätt en hel del om Morris. Han äter och sover som han ska, när sömnklockan ringer så knallar han in i deras canvashage och lägger sig prydligt på fällen. En liten mönstergosse. Sigge (H. E Dynamit-Dogglas) är matvraket som nästan äter tills han spricker (Hobbe har blivit omkörd när det gäller ätandet nu) och som jag funderar på att börja begränsa lite när det gäller tillgången på mat. Han gillar att bita i byxben och använder sin storlek när han brottas med syskonen. Mycket mat ger mer valp. ;) Hugo (H. E Dynamit-Dexter) är kullens busfrö. Mat och sömn är underskattat säger han och har inte riktigt tid för någotdera. Fast efter några påminnelser så äter han snällt och även ett ljus slocknar ju till sist. En liten tuffing som gjorde en attack mot förbluffad Idefix häromdagen. Och så Doris (H.E Dynamit-Doris), min ljuva lilla karamell som gärna leker lite för sig själv och inte tar initiativ till brottningsmatcher på samma sätt som sina större bröder men som minsann kan försvara sig om hon blir attackerad. En liten retsticka som tänker på figuren och hellre drar bröderna i svansen när de äter än äter själv. Fast ger man henne bara lite tid så klämmer hon allt i sig maten, hon också. Överlag tycker jag att de är duktiga på att äta, även om Hobbe och Sigge är i en klass för sig själva.
Doris hälsar också att ho planerar för ett liv som jakthund. Se bara här:
Raya hämtad
Vilken dag och än är den inte slut! Har åkt till Byske för att hämta hem liten Raya, vidare till Skellefteå för att ta progesteronprov eftersom Raya visat väldigt intresse för sin kastrerade kompis idag och så tillbaka till Luleå. Progesteronprovet var dock lågt så än är det inte dags, vi tar ett nytt på fredag.
Raya är en cool tjej, hoppade in i min bil och svansade med mig på Skellefteås gator som om vi hängt ihop hela livet. Vänligt viftande inne på kliniken trots att hon aldrig varit där. En ful liten blandras lät illa och då morrade hon och gav onda ögat men med all rätt. Lite läskigt var det höj- och sänkbara bordet men då höll jag lite i henne, hon lade huvudet på min axel och bestämde att det var OK. Så fort hon var nere från bordet så satte hon igång att utforska deras hyllor, skrymslen och vrår. Jag upplever henne som cool och väldigt nyfiken, väldigt lättsam att ha runt sig och väldigt lyhörd. Väldigt lik sin mamma Visa faktiskt. Det syns på bilden här också, tagen i en tafflig vinkel så hon ser väldigt spindelbent ut. Ska försöka ta hjälp av Stina så att jag kan få till lite bättre bilder.
Här hemma blev hennes svarta släktingar överlyckliga över besöket och kastade sig över henne så då var hon lite liten ett tag men det är ju bara klokt. Sedan fick jag för mig att ta ett släktfoto och det gick ju himla bra...
Nu är det bara att invänta resan mot Finland. Ser så fram emot den här kombinationen, får med den in massor med bra dualhundar i stamtavlan. Vad sägs om farfar FinUch Upwards Goodwill Gunnar, med 2:a ökl jakt och 2:a elitklass lydnad, farfarsfar NordUCh mm Cassatas Fantom Ferdinand med 1:a ökl jakt, farfarsmor FinUch SUCh FinVCh FinJCh Upwards Amanda som i sin tur är efter multich Biggas Ynga, farmorsfar FinUCh Palabra's Keep On Movin' med 1:a nkl jakt m.fl? Det känns otroligt spännande, hoppas nu bara att resa och parning går bra också när det väl är dags.
Här hemma fick småttingarna komma ut på gräsmattan en stund idag när det var så himla varmt. Vi körde en liten picknick:
Hektiska dagar stundar
Mycket gentestande har det varit på slutet. De fläckigas föll väl ut, både Idefix och Maya är testade fria från anlag för såväl Episodic falling som Dry eye curly coat syndrome. Det innebär ju i sin tur att de små valparna, numera kallade poolarna, är hereditärt fria från anlag för sjukdomarna eftersom båda föräldrarna är fria. Kanske kan vara bra att veta.
Idag kom, efter mycket väntande, också svaret på Rayas gentest. Hade hoppats att hon skulle vara fri från anlag för EIC eftersom den hane i Finland som jag så gärna vill få in i mina linjer är anlagsbärare. Dess värre så visade sig även Raya vara det så där sprack plan A. Plan B blir då istället hans son som är testad fri från anlag för såväl EIC, CNM (Raya är hereditärt fri) och prcd-PRA (Raya är hereditärt fri. Han heter Saskian Akela, är multich, har godkänt jaktanlagsprov, motsvarande LP1, mentaltest samt är dragprovsmeriterad. Hans matte håller på med draghundar och Ke sägs vara mycket dragvillig. Givetvis har han också ögon ua, HD grad A samt armbågar och även knän 0 och en bra ledstatistik på sina avkommor. Med honom får jag in flera svenska och finska dp-hundar som Cassatas Fantom Ferdinand, Biggas Ynga. Palabras Keep On Moving i stamtavlan. Jag vill tro att detta ska bli trevliga, rastypiska hundar av en lagom modell.
Här syns han som junior:
Och här syns han som vuxen hund:
Istället för en resa på cirka 45 mil blir det nu en resa på cirka 80 mil. Det är kul att vara hunduppfödare... Håll nu tummarna för att allt går vägen, att vi får en bra parning och att det föds ett nytt gäng friska, trevliga och arbetsvilliga Huset Elliotar om sisådär nio veckor för leverans i slutet av oktober. Och efter det kommer jag att vara vaccinerad mot "valpsjuka" för överskådlig framtid... ;o)
De små poolarna har nu insett att det finns en värld utanför deras regnbågsfärgade horisont. Ikväll uttryckte de ljudligt missnöje över att inte få utforska den. Jag klippte klorna på dem och passade på att låta dem knalla lite på tv-rumsgolvet en och en. Inga ängsliga svansar eller försiktighetsåtgärder från deras sida utan de knallade ohämmat runt för att kolla in omgivningarna med viftande eller upprätstående svans. De är ett kavat litet gäng.
Småttingarna äter och växer
De små trefärgade knytten är ett fantastiskt litet gäng, jag är mäkta stolt över dem. Inte bara har de fått vältecknade huvuden alla fyra, precis som jag önskade. De är också ett frejdigt och glatt litet gäng som hittills varit väldigt okomplicerade och väldigt aktiva för sin lilla ålder, åtminstone jämfört med förra gänget vi hade (som dock bara var två till antalet). De här står redan och äter ur gemensam skål tre gånger om dagen, tre och en halv vecka gamla. De äter med en glupande aptit dessutom, förutom när någon av de båda stora pojkarna får för sig att busa lite och måste avvika. De som förut var mest matfixerade, har nu blivit mest busfixerade. Det är kanske inte rätt att kalla dem för de stora gossarna längre men de lär gå under det epitetet så länge de bor hos oss.
Lilla Doris, som först var ganska skeptisk till detta med fast föda, har nu ändrat strategi och är först fram och sist därifrån. Mat är gott, hälsar hon. Maya grymtar utanför grinden och tycker att de ska lämna lite rester. Idag hann hon klämma i sig delar av Morris kvällsmat också när matte inte hängde med i svängarna. Det går åt energi när man ska föda fyra stora små valpar.
Underbart är också att vara inne hos valparna och ha dem klättrandes över benen, försiktigt bitande i fingrarna eller att bli alldeles överöst av blöta slickar över hela ansiktet. De är otroligt kärvänliga och alldeles, alldeles underbara.
Ofta är jag för sent ute när jag försöker filma deras busperioder, den varar sällan så länge att jag hinner hämta mobilen. Men igår fick jag i alla fall till en liten film när den ljusaste hanen och Doris busade med varandra, medan de andra två var trötta och agerade publik. Riktiga mördarhundar vi har i Bälinge... Klicka på länken nedan så får ni också njuta av dem. Och vill ni se dem live så är det bara att höra av sig, nu tar vi emot besökare när vi hinner och orkar.
Lite problemas...
Min plan var ju att Melvin skulle flytta ut på prov i samband med att valparna flyttade ner i köket nu till helgen, dels för att han inte riktigt gillar att vara bland valpar utan kommer att bli hänvisad till hallen och därmed utanför flocken och dels för att jag skulle vilja låta honom prova att bo i en mindre flock eller som ensamhund, jag tror att det skulle passa honom bättre och skapa mindre stress för gossen som nog inte riktigt är någon kennelhund. Ville tro att allt var klart men så var det inte så nu är vi tillbaka på ruta ett. Jag har svårt att skiljas från mina hundar, vill inte placera ut dem till någon jag inte känner. Men känner jag någon som skulle vilja ha min svarte prins, om inte annat så i alla fall under några sommarveckor?
Småttingarna fortsätter växa och äter nu lite valpmat från gemensamt fat morgon och kväll. Bordsskicket kan diskuteras, minst sagt, men aptiten är det inget fel på. Till och med Doris, som först var skeptisk, äter med en glupande aptit när det nu sker från samma fat. Lite konkurrens löser det mesta.
De är ett helt sagolikt litet gäng. Nu reagerar de på ljud och kommer viftande på vingliga ben när man gör små ljud. Alla är väldigt sociala och nyfikna, det bådar gott. Jag tog en liten flm med mobilen igår och lade ut på Youtube eftersom någon haft problem att se via Dropbox. Här hittar ni den: http://www.youtube.com/watch?v=pjKm1rSEYdI&feature=c4-overview&list=UUzqeVmgSov_bOnOGbuPWong
Kisses tass har läkt fint men han har tratt än för säkerhets skull. För säkerhets skull får han också vara i badrummet på dagarna, katt i tratt är inget jag vill släppa ut på byn. Vi är inte helt sams, kan sägas, idag blev jag straffad med att torrfoderskålen åkte i backen. Han blir allt surare när vi ska ta medicinen också, inte så att han bits men vi har lite duster. Sjuk katt är ingen höjdare. Förbannar de småligister som slänger skräp i skogen bakom vårt hus. Kan inte föräldrarna lära sina barn lite allmänvett, man skräpar inte ner i naturen!?!?
Planerar lydnadsträningar för valpköpare på ängen bakom vårt hus, måndagskvällar kl 19 med början nu på måndag. Förmodligen inget måndagen därpå, Raya har äntligen börjat löpa så jag räknar med att vara iväg och para då. Ska bara få de sista provsvaren, läget börjar vara minst sagt akut nu. Håller tummarna för att de kommer imorgon!
Tiden flyger fram
Tänk, imorgon blir småttingarna tre veckor! Otroligt så fort det går. Nu börjar de bli alltmer lika små hundar, de korta stunder de är vakna. De reagerar på omvärldens ljud, de ser varandra och gör tafatta försök att busa och smaka på varandra. Hittills inga gälla skrik av smärta när något syskon biter i örat, det finns ju inga tänder att nypa med.
Igår var det dags för den första avmaskningen. Med labbarna är den relativt enkel, man stoppar maskmedlet i lite rå köttfärs och sedan aktar man fingrarna. Inte lika lättsamt med de här som helst vill äta mammamat och inget annat. Med en klar minnesbild av hur svårt det var sist hade jag nu köpt Welpan som är flytande och doseras med pipett. Men vem i allsin da'r kom på att färga den knallskär??? När jag var klar hade alla fyra valpar rosa pussmunnar och det var rosa lite här och var, inte minst på mig. Nåväl, nu är det gjort, förhoppningsvis går det lite enklare nästa gång.
Igår introducerade vi också fast föda för första gången, eftersom de är stora och rejäla så tänker jag mig att mamma Maya kan behöva lite avlastning. Killarna var genast med på noterna, speciellt den ljusaste gossen som glatt sög i sig RC Starter Mousse från mina fingrar. Lilla Doris var däremot skeptisk - varför ska man äta sådan smet, undar hon? I morse var det dags igen, killarna smakade glatt medan Doris nöjde sig med att slicka lite på mitt finger. Nåväl, det var ett framsteg gentemot gårdagen så jag har hopp.
Funderar alltmer på om Doris är ett bra namn när man har en storebror som heter Morris. Kanske Dolly passar bättre? Får fundera lite på det. Hoppas ju att hon ska bli lika klockren på inkallningarna som brorsan och då gäller det för matte att vara tydlig. Doris... Dolly... måste smaka lite på dem.
Så här såg det lilla gänget ut igår morse när de sov i sin pool. De började bli ganska trångbodda. Dessutom vaknade jag av mysko ljud vid 5-snåret på morgonen, en liten gosse hade tagitsig över kanten och knallade omkring på golvet på darriga ben. Jag hade sett hur han kikat över kanten flera gånger men trodde inte han skulle kunna ta sig över. Ha! Därmed blev det dags att byta upp sig till en större variant - mer plats och framför allt högre kanter. Fast då får ju mamman lite svårt att ta sig över istället så vi får hjälpa till.
Den ljuse hanen, så otroligt fint tecknad. Fast de har underbara huvuden allihop, jämnt och regelbundet tecknade. Jag är ju lite fixerad vid sådant och är därför så himla nöjd över utfallet.
Stina fick med sin en dagisbacill hem från sitt sommarjobb på dagis och var hemma från jobbet på torsdagen med snuva och huvudvärk. Sedan blev det mammans tur och hon fick mer än lite snuva och ont i huvudet. Är inne på tredje dagen med feber och är så less, så less. Mitt immunförsvar är under all kritik, tycker jag. Uppenbarligen är man inte immun mot dagisbaciller trots att man haft tre barn på dagis, även om det visserligen var några år sedan nu så borde det gälla. Det borde också vara lag på dåligt väder när man är sjuk, det är som ett hån med solsken och fågelsång utanför fönstret. Blä!
En gång...
...bloggade jag två gånger. Men jag bara måste dela med mig av kvällens bilder på Mayas valpar. Ögonen plirar på alla nu, nu blir de bara bättre.
Om man har ökat ett hekto i vikt på bara ett dygn, då ser man så här nöjd ut hälsar "Strecket" (går just nu under det namnet eftersom han har ett vitt streck på nacken).
Man måste sova på maten. Stora, mörka hanen till vänster, lilla Doris (nu minst i gänget men ändå rätt rejäl) till höger.
Frågan är om vi klarar att inte pussa ihjäl dem innan de flyttar hemifrån..?
En händelserik helg
Vilken helg det har varit! Fyra resultat trillade in efter varandra, jag har sannerligen energiska valpköpare! Hela tre stycken Huset Elliotar var på utställning i söndags, när hände det senast? Vimsa fick excellent och blev BIR-veteran, Sudden fick Very good och det fick även Jota på sin debut i Härnösand. Det finns säkert massvis med uppfödare som inte är nöjda med Very good men dit hör inte jag. Jag gillar inte riktigt rasens exteriöra utveckling sedan det kopplade championatet försvann, jag tycker mig se en allt tydligare trend mot tyngre och grövre hundar. Är man då på den lilla sidan och kan få ett Very good så tycker jag att det är alldeles lysande. En rastypisk hund med en frisk och funktionell kropp och en hejdundrande arbetsvilja, det kan väl inte bli mycket bättre?
Linnéa och Chili var iväg och viltspårade igår. Det gick galant, de fick en etta i öppen klassen och behöver nu "bara" en till för det hägrande championatet. Målmedvetna, duktiga tjejer, de kommer att fixa titeln innan sommaren är slut.
Här hemma var det en stor sensation på lördagen när ett litet öga plirade oseende emot oss från valplådan. Nu närmar sig en rolig - och jobbig - tid!
Hallå världen!
Maya har tagit stygnen idag och allt såg bra ut. Natten har varit minst sagt orolig, jag har kanske sovit tre timmar på sin höjd och Maya har varit väldigt flåsig så jag bad dem kolla henne också. Men allt verkade bra, de misstänkte lite orolig mage i kombination med ett juver som kanske varit lite spänt. Och det kan nog stämma, just nu ligger doften av hundprutt tung över valprummet. Alltid lika underbar - eller inte... :(
En vecka idag!
Tiden flyger verkligen fram, småttingarna är en vecka gamla idag. Det firar de med att alla ha passerat halvkilosgränsen med god marginal och alla utom tiken har dubblat sin födelsevikt. Hon lär göra det nu under natten, lilla Dynamit-Doris. De är så otroligt fina att det är svårt att inte sitta där och bara titta på dem. Valpar är så gosiga när de sover, plötsligt spritter det till i ett litet ben eller så sträcker de på sig. Och så de underbara rosa små tassarna... Men jag måste nog ta ett snack med Maya om detta med barnfetma. ;o)
Har haft trevligt besök av Annika från Haparanda och hennes lilla tjej idag. Så mysigt att sitta och prata hund på förmiddagen, betydligt roligare än att tvätta fönster som var min ursprungsplan. Tack för att ni kom förbi!
Filmade labbarna nu ikväll, Visa skuttade runt med en pinne och var så lycklig, så lycklig. Men min vana trogen så fipplade jag med knapparna på mobilen och rörde ihop paus med inspelning. Så allt som kom med var min gälla stämma, en massa gräs och en hundrumpa. Inte riktigt det mästerverk jag hade tänkt mig.
Vi har haft en svalare dag idag, skönt som omväxling tycker både Maya och jag. Det enda jag skulle vilja få slut på nu är hennes envisa idé om att tygburen är ett bra ställe för henne och de små. I ett obevakat ögonblick vill hon gärna tassa dit och stöka. Jag anar att hon förbereder flytt och funderar starkt på att införskaffa en grind till arbetsrummet.
Fortsatt värme
Det är hett som i Jehenna, som mamma brukar säga, fast vi är inte i Jehenna utan i Norrbotten. Helt galet och lite smått olidligt, i synnerhet för den lilla valpmamman. Som för övrigt var en ganska billig valpmamma inatt. Eftersom jag är rädd att hon ska torka ut och därmed också valparna, blötlägger jag maten och häller på en extra skvätt vatten innan servering. Det har fungerat bra, de växer som ogräs och hon kissar regelbundet. Igår insåg hon att samtidigt som hon äter så ställer jag en andra skål på svällning. Alltså vill hon ha den. Alltså väckte hon mig 02.20 genom att stirra envist och flåsa. Och man känner när någon stirrar på en fastän man sover! "Panik i lägret" trodde jag och hasade ut. Och jo, hon kissade en pytteskvätt och skyndade sedan in till maten. Matte vägrade och bar upp lilla prinsessan igen. Som upprepade hela proceduren tre timmar senare och trött som jag var gav jag med mig. Säg inte att cavalierer är dumma! Men inatt, inatt ska jag vara ståndaktig...
Ogräsen växer vidare, mellan 35 och 50 gram under natten. Så här såg de ut i morse.
Klart är också nu att alla valpar är tingade. Gossarna flyttar till nya, jättetrevliga ägare och lilla tiken, just nu döpt till Dynamit-Doris, blir förmodligen kvar här. Det glädjer mig att ha tre så otroligt trevliga familjer att sälja de små gossarna till, det ska bli så kul att få följa er och era nya små livskamrater på vägen.
Labbeplanerna fortsätter att ta form, förhoppningsvis ska jag kunna offentliggöra planerna inom ett par veckor. Det kommer att bli klassiska dp-linjer med en dubbelmeriterad hane av klassisk modell och med starka arbetslinjer bakåt om allt går i lås. Ev. söker jag en halvfodervärd till en tikvalp ur denna kull, du ska i så fall ha erfarenhet av att ha jobbat med hund tidigare och gärna någon form av referenser.
Har kollat in valpförmedlingen på rasklubbens hemsida och konstaterar att antalet valpkullar där föräldrarna är dubbelmeriterade är försvinnande få, tror jag räknade till en. Nu kommer ju inte heller min att räknas dit eftersom mamma hund saknar utställningsmerit men pappa kommer att vara dubbelmeriterad. Det blir allt svårare att hitta sådana gossar i Sverige idag och det är ett bekymmer, i alla fall för mig. Jag kan ärligt säga att jag inte alls är nöjd med utvecklingen inom rasen och att jag lite börjar tappa sugen. Jag hamnar allt mer i ett ingenmansland där både-och blivit varken-eller. Det är inte roligt, de hundar jag ofta stöter på idag är inte de hundar jag en gång blev förälskad i. Vi får se vad framtiden bär med sig.
Fler glada nyheter!
Nu har resultaten kommit för skanningen av både vår Idefix och Mayas pappa Mattis. Och båda är SM 1a, det som förr kallades för A. Kliniken ringde nyss upp mig och berättade att detta var det bästa resultat de hittills hade skannat där, dessutom de äldsta hundar de hittills hade skannat. Det känns fantastiskt kul, inte minst med tanke på de små knytten som nu ligger i valplådan. All respekt till Lena, kennel Gråsidingens, som fött upp våra cavalierer, och till Anja, kennel Apricot, som fött upp deras föräldrar, far- och morföräldrar mm. Ett fantastiskt avelsarbete skördar fantastiska resultat och jag är så tacksam över att äga både Idefix och Maya. Nu önskar jag att vår lille gosse kan hinna sprida sina friska gener lite till innan han faller för åldersstrecket. Inte för att han själv funderar på någon ålder, han håller igång ungefär som förr. Hans dagliga simturer i älven gör att hans päls nu är alldeles burrig och han liknar nästan en pudelkorsning. Kanske inget som brudarna faller för men så blir det när man har mycket päls på kroppen.
Valparna går nu under beteckningen ogräsen, de växer nämligen som just ogräs. De två stora killarna har ökat över 100 gram i vikt redan, de andra två strax under så uppenbarligen finns det gott om mat. Jag håller noga koll på vågen och också på att Maya kissar ordentligt. Vi hade 31 grader varmt på framsidan igår så det är otroligt varmt, det gäller att få i henne vätska. Det är något sjukt över att det är varmare i Nottbotten än på Mallorca. I maj!!!
För att försöka göra det svalare bytte jag också ut valplådan igår. Nu bor de i en uppblåsbar barnpool med ett lakan över. Dels blir det mer plats och sedan gör förhoppningsvis lakanet att det blir lite svalare. Det blir också mjukt och gosigt, Maya verkar nöjd med arrangemanget och har hittills inte visat något mer intresse för en ev. flytt till tygburen i Stinas rum. Det är jag tacksam för.
Måste så klart bjuda på en bild från idag också. Det syns att det är varmt, de behöver inte ligga i en hög för att hålla värmen.
Jobbigt med högsommarvärme
Valptik i 30-gradig sommarvärme är ingen höjdare. Maya flåsar så att jag ibland får för mig att hon har feber och måste kolla. Men så är det tack och lov inte. Däremot är det säkert inte svalare att ligga i en valplåda med fyra småttingar som kryper nära, nära, när termometern samtidigt visar 24 grader på husets skuggsida och närmare 30 på framsidan. I Norrbotten - i maj!!! Hur mår det med klimatet egentligen..?
Maya tycker inte att vatten är någon jättehit så för att få i henne vätska serverar matten A-fil. Det slinker förstås ner. Blöter maten också och serverar den i små portioner ganska ofta istället för färre och stora, tänker mig att det blir lättare att smälta och gör lite mindre ont nu när hon är snittad. Maya själv tycker nog att det vore bättre med stora portioner och ungefär lika ofta men matte vill att vi ska klara magen också. Det har vi gjort hittills, den fungerar hur fint som helst.
Mattes arrangemang med valplåda i arbetsrummet är inte heller helt uppskattad. Ibland smyger Majsan in i Stinas rum och stöker runt i tygburen som står där. Jag har mina aningar om att hon planerar en valpflytt i ett obevakat ögonblick - därför blir det inga obevakade ögonblick för den lilla damen! Matte håller sitt vakande öga över gänget i lådan och de få stunder jag måste avvika (även vi tvåbenta måste uträtta behov eller dricka i värmen), ja då stängs dörren till rummet. Vill inte springa runt och leta valpar i huset.
Husse var ombedd att köpa en uppblåsbar barnpool igår, jag har sett på nätet hur andra använder dem som valplåda och tänkte att det kunde vara fiffigt, nuvarande lösning kommer inte att fungera särdeles länge för fyra stora valpar. Husse kom hem med en pool som var 61 cm i diameter... Den var visserligen söt, i rosa och med Musse Pigg på kanterna, men den rymde knappast ens en utsträckt Maya. Idag ska matte göra ett nytt försök när Stina kommit hem och kan vakta valpar.
Till sist lite bilder från morgonen.
Varierande stilar vid frukostbordet.
Det är viktigt att sova på maten.
Ibland vill man liksom vara lite privat.
Syskonkärlek
Äter, sover och växer
Det råder ett stilla lugn över valplådan. De små äter, sover och växer och verkar förnöjda med tillvaron. De är starka och livsdugliga, kommer de lite längre från mamma och syskonen så är de som små målsökande projektiler och är snabbt tillbaka. De riktigt häver sig upp på frambenen och tar sig fram, fascinerande att kunna orientera så trots att man varken ser eller hör. Jag som inte ens kan orientera om jag får en karta i handen...
Det vi inte riktigt gillar, Maya och jag, är värmen. Igår flåsade hon något alldeles kopiöst, jag kollade tempen stup i kvarten men nej. Vårt sovrum blir väldigt varmt, speciellt fram på dagen, så idag har vi flyttat till gäst-/arbetsrummet istället. Maya är lite skeptisk till det arrangemanget, det var tidigare Vickes rum och då var inga hundar välkomna dit så ska vi verkligen vara där nu..? Jag får därför agera sällskapsdam så gott som hela tiden och känner mig nästan som en barnmorska på riktigt. Nu brukar jag väl ändå hålla ganska mycket koll de första dagarna men kanske blir det lite extra nu tills hon har vant sig vid nymodigheterna.
Fascinerande med valpar, så små och hjälplösa nu men om åtta veckor så kommer de att vara små ligister. Vem kan tro det om de här små liven?
Valpar!
I natt kom Mayas valpar! Fyra stycken, en tik och tre hanar, alla trefärgade. De är stora och livsdugliga så jag känner mig ganska lugn men vill ändå vänta några dagar innan jag börjar ringa runt till er som väntar på besked. Till dess får ni njuta av bilder här i bloggen:
Bild på magen
Igår fixade vi till frillan lite på Mayas mage, klippte bort lite långa testar och så. Hade tänkt kapa lite på öronen också men de var inte så fasligt långa så jag tror att de får vara som de är. Tog i alla fall en bild på magen fast jag tycker inte att det syns hur tjock hon faktiskt är.
Fascineras av hur lättparad hon är, lill-hjärtat. Två progesteronprov, en parning och ovan ser ni resultatet. Olidligt spännande sista vecka nu, måtte min plan ha fungerat så att det är någon till och något mindre i formatet än sist. Då skulle jag bli så glad, så glad. Jo, och så ska det vara fler tikar än hanar också, förstås. Och vältecknade... Vi har en gissningstävling i gruppen på FB, jag hoppas nästan att Katarina ska ro hem den eftersom hon har gissat på fem med bra fördelning. ;o)
Genombrott i letandet efter hane till Raya också. Jag hade nog fel mailadress till uppfödaren. Nu hoppas jag att alla bitar ska falla på plats. Det enda jag nu väntar på är ett kit för gentest som jag skickade efter för lite drygt en vecka sedan men som inte har kommit. Får nog efterlysa det i morgon. Det är mycket pyssel med en valpkull långt innan själva "skottet".
Morris var plötsligt borta under morgonrundan. Ofta när jag inte ser honom och ropar panikslaget så är han alldeles vid mina fötter, jag tittar inte bara nog långt ner utan framåt. Men den här gången hade han missat att jag svängt av den vanliga stigen utan han fortsatte framåt. Och han var nog lika panikslagen som jag när han insåg sitt misstag. Men allt löste sig, han kom som skjuten ur en kanon när jag ropade och var så lycklig, så lycklig. Han är så underbar, den lille hunden.
Vi har inte bara valpar på g i Bälinge utan kycklingar också. Hönan Lilla Grå har ruvat i snart en vecka nu och igår fick hon sällskap av Ingeborg. Båda ligger i samma rede, gör morrande läten åt varanda men flyttar sig inte. Är lite fundersam över hur det ska gå när kycklingarna är framme men det får väl ge sig då. Hoppas nu att de andra hönorna lägger sina ägg i det andra redet i alla fall, annars är jag rädd att de krossar äggen de har under sig. Hönor är helt klart inte de mest intelligenta djuren i vår herres hage men de är ruskigt mysiga på sitt lilla vis.
Kisse är billig. Han njuter numera av sommaren till långt in på nätterna. Igår kom han hem kl 1 med något som jag först trodde var fjädrar i mungipan men som sedan visade sig vara katthår. Kanske han för en gångs skull har försvarat sig för jag hittade inget sår på honom. Nåväl, tanken var ju då sovmorgon men det var full rulle på gatan strax efter sex och vi hade fönstret öppet. Behöver jag säga att jag är rätt trött?
Dåligt med tid
Färdig med storjobbet men ska jobba på hundutställning idag och i helgen. Mera stress men nu känns det lite roligare. Men inte mycket tid för blogg och hemsida. :(
Maya är TJOCK! Vi väntar med spänning på vad som finns därinne och hoppas att de ska ta sig ut för egen maskin utan problem när det är dags.
