Löptik!
Hoppsan, Visa verkar ha börjat löpa! Det var ett par veckor tidigare än vad jag hade tänkt mig och på pricken 6 månader sedan sist. Å andra sidan hade hon 9 månader innan det löpet, så hon tyckte väl att hon behövde snitsa till genomsnittet lite. Nåväl, det här satte ju fart på matten. Pikis husse är kontaktad och Piki kommer att ögonlysas på måndag. Bara att hoppas att ingen konstigt dyker upp, fast varför skulle det göra det? Nej, jag räknar kallt med en eller två turer till Uleåborg framöver. Ska försöka ta blodprov på Visa, men risk finns att helgen kommer i vägen så att jag måste chansa och åka en extra gång för att inte ställa till det. Måste säga att hon är bussig ändå, min gumma. Nu hinner jag förmodligen fixa parningen helt perfekt i tiden innan Stina och jag åker till Crufts men efter det att jag varit hemma i Skövde. Snacka om tajming!
Vi vaknade till -28 idag. På förmiddagsrundan gick alla hundar utom Melvin (har den hunden ingen känsel?) på tre ben. Man såg på Visa att hon gärna hade studsat på ett ben om hon hade kunnat. De små snorklade och lät som de aldrig gör annars och jag kände i ansiktet hur det gjorde ont, så rundan förvandlades till en toalettrunda och efter tio minuter var vi inne igen. Men i eftermiddag blev det "bara" -20 så då tog vi en sväng på isen. Passade sedan på att träna lite lydnad med Visa och Melvin också. Visas svans gick som en propeller men hon slarvar väldigt med positionerna. Hon har aldrig riktigt gillat fotgåendet. Nu missade hon mina vänstersvängar, trots att jag var tydlig med överkroppen. Hon löste det genom att gå ett varv runt mig och dyka upp på vänstersidan igen. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Nåja, efter ett par gånger fick vi till det bättre. Körde inkallning med ställande också och det var nog den bästa hon har gjort, full fart och sedan tvärnit. Och naturligtvis var vi ensamma ute så ingen såg hur snyggt det var! Rutan körde vi också med retning i mitten. Det gick förstås utan problem.
Melvin fick också träna. Igår körde vi också ett pass, då var han helt galen och gick före mina kommandon. Så fort jag öppnade munnen och fick fram ett ljud, chansade han på vad jag skulle säga. Inte mycket blev rätt... Idag gick det betydligt bättre. Till skillnad från lilla mamma är han väldigt duktig på att räta in rumpan, men istället trampar han på välan mycket i fria följet och har lätt för att tränga. Han är också en smula ofokuserad, vi får jobba på det. Introducerade rutan för honom, med föremål i rutan så var det så klart en baggis. Så körde vi lite apportering. Första gången stack han när jag höjde handen för att kasta... Tjong, så var liten kille iväg! Men sedan gick det hyfsat. Jag har också lärt mig en sak själv, jag har kastat för kort. Jag har siktat in mig på de tio metrarna som regelboken säger. Men det går klart bättre om jag slänger iväg den lite rejält. Hundarna får lättare att bedöma farten då, kastar jag tio meter så blir det mest en massa slirande. Först full fart iväg men nästan genast måste de börja bromsa. Synd bara att man ska vara så dålig på att kasta, det är ju inte ofta som den hamnar där jag vill. Vigdis, kom hit och ha en kastkurs! Jag anmäler mig på stört och jag tror att det kan finnas fler... :)
Spännande tider väntar framöver när de små bokstavsbarnen ska börja röntgas. Först ut är Tassa i nästa vecka. Hoppas nu att allt ser bra ut. Jag hoppas på lika bra statistik som Visas syster Vimsa har på sin första kull. Där är nu sex av sju röntgade och alla har A på höfterna. Fem har även A på armbågarna, den sjätte har inte fått sitt svar än. I Norge läser man tydligen av höfter och armbågar separat och NKK verkar inte vara de snabbaste med att registrera resultaten. Roligt i alla fall att den goda ledstatistiken fortsätter att hålla i sig. Det är skönt att ha en stark tiklinje ledmässigt, den är jag stolt och glad över.
Vi vaknade till -28 idag. På förmiddagsrundan gick alla hundar utom Melvin (har den hunden ingen känsel?) på tre ben. Man såg på Visa att hon gärna hade studsat på ett ben om hon hade kunnat. De små snorklade och lät som de aldrig gör annars och jag kände i ansiktet hur det gjorde ont, så rundan förvandlades till en toalettrunda och efter tio minuter var vi inne igen. Men i eftermiddag blev det "bara" -20 så då tog vi en sväng på isen. Passade sedan på att träna lite lydnad med Visa och Melvin också. Visas svans gick som en propeller men hon slarvar väldigt med positionerna. Hon har aldrig riktigt gillat fotgåendet. Nu missade hon mina vänstersvängar, trots att jag var tydlig med överkroppen. Hon löste det genom att gå ett varv runt mig och dyka upp på vänstersidan igen. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Nåja, efter ett par gånger fick vi till det bättre. Körde inkallning med ställande också och det var nog den bästa hon har gjort, full fart och sedan tvärnit. Och naturligtvis var vi ensamma ute så ingen såg hur snyggt det var! Rutan körde vi också med retning i mitten. Det gick förstås utan problem.
Melvin fick också träna. Igår körde vi också ett pass, då var han helt galen och gick före mina kommandon. Så fort jag öppnade munnen och fick fram ett ljud, chansade han på vad jag skulle säga. Inte mycket blev rätt... Idag gick det betydligt bättre. Till skillnad från lilla mamma är han väldigt duktig på att räta in rumpan, men istället trampar han på välan mycket i fria följet och har lätt för att tränga. Han är också en smula ofokuserad, vi får jobba på det. Introducerade rutan för honom, med föremål i rutan så var det så klart en baggis. Så körde vi lite apportering. Första gången stack han när jag höjde handen för att kasta... Tjong, så var liten kille iväg! Men sedan gick det hyfsat. Jag har också lärt mig en sak själv, jag har kastat för kort. Jag har siktat in mig på de tio metrarna som regelboken säger. Men det går klart bättre om jag slänger iväg den lite rejält. Hundarna får lättare att bedöma farten då, kastar jag tio meter så blir det mest en massa slirande. Först full fart iväg men nästan genast måste de börja bromsa. Synd bara att man ska vara så dålig på att kasta, det är ju inte ofta som den hamnar där jag vill. Vigdis, kom hit och ha en kastkurs! Jag anmäler mig på stört och jag tror att det kan finnas fler... :)
Spännande tider väntar framöver när de små bokstavsbarnen ska börja röntgas. Först ut är Tassa i nästa vecka. Hoppas nu att allt ser bra ut. Jag hoppas på lika bra statistik som Visas syster Vimsa har på sin första kull. Där är nu sex av sju röntgade och alla har A på höfterna. Fem har även A på armbågarna, den sjätte har inte fått sitt svar än. I Norge läser man tydligen av höfter och armbågar separat och NKK verkar inte vara de snabbaste med att registrera resultaten. Roligt i alla fall att den goda ledstatistiken fortsätter att hålla i sig. Det är skönt att ha en stark tiklinje ledmässigt, den är jag stolt och glad över.
Kommentarer
Trackback
