Nedräkningen har börjat
Nu har valparna hunnit bli sex och en halv vecka. De är ett riktigt trevligt litet gäng, som labbevalpar ofta är. Sociala och framåt, nyfikna och orädda. Vi har tagit dem en och en i ett nytt rum, testat hur de tar sig an det nya rummet, vad de tycker om hantering av en främmande person, hur de svarar på invit till kamplek, hur de reagerar på en fallande nyckelknippa och hur de reagerar på ett föremål som kastas en kort, kort bit. Och jag måste säga att alla har klarat uppgiften med bravur. Visst ser man små skillnader mellan individer, men jag ser en härlig nyfikenhet och leklust hos dem alla.
De har också blivit väldigt alerta och påhittiga, speciellt på morgonen. Nu jagar de i flock, man får akta tårna. Ikea-pallen är som vanligt en favorit. Än tar de sig inte upp eller över, men de jobbar på det.
De har fått börja gå ut lite grann, oftast efter maten i hopp om att några pölar och högar ska hamna ute. Inne är de oftast duktiga på att pricka lådan, men det är ändå bra att veta vad som ska hamna var. Vi har ju vinter och de har kala magar, så jag har stickat några tröjor. Främst till brudarna men nu finns det ett par till grabbarna också. Tikarna får så lätt uvi, jag vill undvika det. Med C-vitamin och tröjor verkar vi ha klarat oss hittills i alla fall.
Vi har börjat fundera på vilken valp som ska till vem men det är inte klart än. Stinas valp är klar, vi började där eftersom tikarna bara är två. Välkommen lilla Lysa, Huset Elliots Lumos Maxima, till kenneln!
Kommentarer
Trackback
