Åter från Björkliden

Hela familjen och alla hundar har varit i Björkliden några dagar. Helt underbart, fantastisk natur och bra väder som en extra bonus. Tror att både hundarna och vi tyckte att det var en helt underbar semester. Gladast av alla hundar var nog Morris som visade upp en helt ny sida av sig själv. Från att vara den där hunden som inte riktigt gillar jogging- eller cykelturer och som, likt en liten Ferdinand, lullar på längst bak i ledet, var han nu full av energi, sprang omkring på fjället och var överallt och ingenstans. Familjen samlad i naturen är vad han vill ha!
 
Alla hundar samlade. De gick runt en mil varje dag, något kortare för Bus som vi turades om att gå hem med. Någon dag fick också Idefix och Maya en lite kortare sväng men mina tre knatade en mil eller mer per dag. Ändå var de inte så trötta som jag hade trott (hoppats?) när vi kom hem, efter några timmars sömn var de på g igen.
 
Maya och Idefix på fjället.
 
Hittade man ett vattenhål så gällde det att både dricka och blöta sig. Vi hade så klart vatten i flaska till dem också men speciellt Morris var plötsligt väldigt glad i att blöta sig till magen.
 
Visa tog sig ett bad i varenda fjällsjö vi passerade och i hennes värld innebär bad att man simmar, inte bara går i till magen.
 
Vi tog fikapaus och åt lunch på fjället. Och nej, mina hundar tigger inte!
 
En kväll hade vi ett rejält åskväder, då var det skönt att kura ihop sig inne i stugan. Men så frisk och klar luften blev efteråt, helt underbart!
 
Väl hemma igen så hade vi gemensam träning på måndagen med tema ringträning. Två tappra dök upp, Anita och Marie, och jag passade på att ta några bilder.
 
Lycklig och glad Vira, från min spelkull.
 
Zätam 8 1/2 år ung, ur min hockeykull.
 
Tränade lite lydnad på egen hand med Morris efteråt. Han har svårt för vänstersvängar, vill gärna sätta sig ner istället. Nu har jag bestämt mig för att träna bakdelskontroll, jag har aldrig gjort det förr med en hund men här känns det som om vi behöver det, i synnerhet om vi då ska försöka oss på rally också så småningom. Alltså kom badrumspallen fram igår, en sådan där Baby Björn som barnen stod på som små för att nå upp till handfatet. Jag körde med klicker och ganska raskt fattade han vad jag var ute efter. Han älskar ju att träna, den lille gossen (sanningen är att han är helt galen i Frolic, har aldrig varit med om något liknande), så när jag var klar satt han kvar bredvid pallen på gräsmattan i hopp om att jag skulle ändra mig. Han är inte dum, efter två korta omgångar hade han greppat att det vankades Frolic om man klev upp med framtassarna. Nästa steg blir nu att försöka få honom att flytta baktassarna. Kul med nya utmaningar och träningssätt! Ångrar att jag inte introducerat klicker innan, jag blir lätt lat och faller in i gamla hjulspår. Men klicker känns verkligen bra på de fläckiga, jag tycker att de söker lösningar och jobbar aktivt. Hädanefter ska vi köra mer sådant.
 
Har också insett att jag ska jobba mer med händerna i rallyn så vi tränar febrilt på detta att följa mina händer. Jag var ju som ett vandrande dubbeltecken i lydnaden en gång i tiden och har nogsamt jobbat bort allt sådant. Men i rallyn blir kontentan då att jag blir lite stel och klumpig. Senast vi tränade för instruktör menade hon att man kunde prata hela tiden med hunden för att få den att följa med. Det bär mig dock helt emot, jag känner att hunden förmodligen kommer att korka igen öronen om jag mal på ideligen. Att styra med händer känns mer rimligt så nu jobbar jag med mig själv för att komma på hur och i vilka lägen jag ska använda händer. Det kommer nog att se konstigt ut om jag någon gång kommer till start, dels är jag inte helt såld på rallyn än och dels ogillar jag koppel och har svårt att hantera det. Men Morris älskar verkligen rallyträningen så då får matte bita i och fundera ut hur hon ska hantera detta nya.
 
Doris har jag ju slarvat något alldeles väldigt med, mycket för att hon är så yvig och flamsig och jag inte riktigt har tålamodet. Jag föredrar ju lite mer sansade hundar, även om hon är en helt ljuvlig hund i alla annat. Men det är inte ofta alla fyra tassarna är i backen samtidigt, i alla fall inte när vi är ute på promenad eller träning. Nu försöker jag att klicka ögonkontakt och handtarget. Hon fattar fort men har inte riktigt koncentrationsförmågan, yrar iväg och nosar ibland eller prövar om det kanske kan fungera med ett läggande istället. Visa har börjat löpa och jag tror kanske att det närmar sig även för Doris, jag tycker att hon har blivit extra yrslig den senaste veckan. Förhoppningen är ju att hon ska landa lite efter ett löp till.
 
Roliga nyheter till sist. Försvarsmaktsmästerskapen för patrullhundar (SM) går i Boden nästa helg och där deltar en hund från min uppfödning, nämligen Tjh (ptrh) Huset Elliots Jota med duktig matte Katarina. Då ska jag och Stina vara där och heja på, vore kul om någon annan Huset Elliotare gjorde oss sällskap. Inte var dag vi har SM på hemmaplan med en deltagare från släkten!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0