Huset Elliot

Igår föddes de, Idefix och Blinkas valpar. Två stycken blev det, en av varje kön och båda trefärgade med fin teckning. Jag blev väldigt förtjust i tiken så det ska bli otroligt spännande att få följa de här båda. Sedan är jag förstås glad över att gossen inte bara är hjärtfrisk efter sju års ålder utan även fertil. Själv tar han uppståndelsen med ro men matte har faktiskt planerat för lite hundkalas idag, ett gäng grisöron följde med hem från Granngården när vi var och köpte havre till hönsen.

 

Mamma Blinka med sina små.

 

Hönsen, ja. Var dag med dem är en fars numera. Jag stängslar in och de kommer ut. Tuppen Karlsson får snart byta namn till Houdini, finns nog ingen som han inte tar sig ut ifrån. I morse trodde jag att jag fått till hönsvärldens svar på Kumlabunkern när jag spände ett stort nät över den del av hönsgården som inte täcks av nedhängande björkgrenar. När jag en stund senare skulle ut med hundarna, möttes jag av ett gäng hönor och en tupp nedanför bron. "När får vi godis?" undrade de. En koll visade att grindens gångjärn lossat från stolpen och den gick enkelt att putta undan. Ludde och jag samlade in höns och tupp igen, knöt fast ett kompostgaller mot grindstolparna och satte när utanför som gick ända upp till bärnätet. Ha, rymningssäkert! Trodde vi... En stund senare kommer Ludde in och ropar att tuppen är ute. Nu fattar jag ärligt talat inte hur han gör, det känns otroligt tungt att bli överlistad av en tupp. Det går utför med tanten här, den saken är klar. ;)

 

Ludde är lycklig, idag kläcks det kycklingar här. Två stycken är ute, korsning hedemora/dvärgkochin och båda två ser ut att bli helt gula. Underbart! Hoppas att det kommer några till, egentligen är det inte 3 veckor förrän i morgon.

 

Annars är jag lite deppig, jag tycker att jag håller på att bli sämre igen. Hostar mer, har ont i huvudet och ont i lymfkörtlarna på halsen. Skit var ordet, sa Bull. Maken pratar om att gå till vårdcentralen igen men jag fattar inte riktigt vad han menar. Va, pratar han om mig? Nä, det tror jag inte på. Jag testar att ta en sked honung om dagen nu, den medicinen hoppas jag på.

 

Visa löper och är seg som Konrads kalasklister. Dag 11 idag och killarna är coola, förutom att Melvin kutar som sjutton på promenaderna för att hinna kolla överallt och pinka överallt. Det gäller att ingen kommer och tar bruttan nu när det närmar sig. Morris tycker att det luktar gott men är i övrigt rätt obrydd och Idefix har ju aldrig brytt sig i labbedamernas löp. Skönt.

 

Morris och jag har lite diskussioner om detta med ordet nej. Vi har olika tolkning här, i Morris värld betyder det "inte nu men NU". Han har också insett att när matte är lite på håll så behöver man inte bry sig. Så idag kom det ett koppel flygande genom luften när han inte lyssnade. Jag kan ju inte pricka något när jag kastar, skulle missa en buss på 5 meters håll tror jag. Men bara det att något kom i luften var lite läskigt. Kanske, kanske kan det få lille farbror att inse att man faktiskt ska lyssna på matte även på lite avstånd. Lagens långa arm kommer alltid farandes. 

 

Annars är han underbart följsam och lyhörd, den lille gossen. Det är otroligt roligt att se hur träningsvillig han är, han kommer på promenaderna och tittar uppfordrande på mig och vill att vi gör något. Samma sak på kvällen, så ofta går vi ut och tränar lite i trädgården en sväng var kväll. Vem trodde att man inte kan jobba med en cavalier bara för att den är liten och söt? ;)