Bilträning
Bilträningen med den lille fläckige är påbörjad. Grannarna är förvarnade, sitter jag till synes ensam i bilen på garageinfarten så är jag inte sjuk utan hundträning pågår. Vi startade igår, satt i bilen på garageinfarten, Morris och jag, och så fick han äta en köttbulle i småbitar. Darrande och storögd var han och först ville han ingen köttbulle ha men sedan gick den ner, om än med viss skepsis. Väl inne drack han vatten men efter fem minuter kom vattnet upp. Har man varit i bilen ska man tydligen kräkas. Nya försök idag, denna gång med en halv grillkorv. Och faktiskt gick det lite bättre, han kunde till och med drista sig till att vifta på svansen lite. Korven slank ner och när han väl kom ur bilen var han inte lika stukad som dagen innan utan mer sitt vanliga glada jag. Det visade han genom att först springa och hälsa på lill-husse som just kom från skolan, för att därefter springa vidare ut på vägen och hälsa på två andra småkillar också. Inte helt optimalt, kanske, men det visade i alla fall att han inte var lika påverkad som dagen innan. Nya tag i morgon, en ny jorvbit väntar i kylen. När han känns avslappnad fram i bilen ska vi pröva där bak, därefter ska vi testa att köra bilen lite på tomgång (känns hemskt för miljömuppen men vad göra?) och nästa steg blir att åka upp till byagården för att låta dagens skogspromenad utgå därifrån. Jag börjar ha visst hopp om att detta nog ska gå att få till, killen är ju mutbar.
Småttingarna har börjat bli ganska på det klara med att det finns en värld utanför lådan. Ikväll har alla tre tjejerna hängt över kanten och tittat suktande på allt det spännande. Storebror Melvin har nosat lite lagom storebroderligt nedlåtande på dem och de har viftat på sina små svansar och slickat honom på nosen. Han visar större intresse än vanligt men det syns också ganska tydligt att han tycker att de är äckliga. Det är inget mot vad Morris tycker, när jag ligger platt på magen med ansiktet i lådöppningen, står han på min rygg med framtassarna på mina axlar. På det viset kan man titta på de små utan att riskera att de kommer nära. Det tycker han är perfekt. Labbevalpar luktar klart mer valp än cavaliervalpar, som faktiskt inte luktade något alls, så jag kan förstå att han reagerar. De små ger så här långt ett väldigt framåt och småkaxigt intryck hela bunten, öppnar jag luckan och stoppar dit ansiktet så kommer de i ett helt litet stim för att pussas. Och bita lite smått i nästippen... Frågan är hur många dagar till jag kan hålla dem i lådan. "The Box Is Not Enough" säger de...
Kommentarer
Trackback
