Huset Elliot

Trodde Maya skulle vara igång och löpa nu men icke. Nu börjar det bli onödigt spännande med tanke på att vi ska resa bort över påskhelgen. Antingen måste hon börja NU, annars kan hon gärna vänta ett par veckor till. Usch, detta med planering är inte enkelt när man har med levande varelser att göra. Det enda man säkert vet är att det sällan går som det är tänkt.

 

Den finske gossen har i alla fall nytt hjärtintyg av "rätt" veterinär, drygt sex år gammal, så det känns skönt. Det droppar in ett och annat meddelande i min inbox och ett och annat telefonsamtal, det är också skoj. Jag kan direkt säga att jag inte gör någon kölista till mina valpar utan en intresselista. Den som är intresserad av att jobba med sin hund och meritera den har förtur. Jag förbehåller mig rätten att själv välja mina valpköpare. Jag kan också säga att det är större sannolikhet att få en valp om man kan tänka sig en hane, jag förväntar mig ingen stor kull och har redan väntelista på tikvalp. Men jag kan varmt rekommendera en hane, själv har jag ju Morris och han är den bästa lilla hund man kan tänka sig. Förutom att han inte vill sova i sängen...

 

Husse har varit på kurs i några dagar, kommer hem idag. Morris och jag hade filmmys igår, han låg som vanligt på rygg i mitt knä och snarkade. Tyckte att det var ett gyllene tillfälle att ta med honom upp för att sova med matte. Men det slutade som vanligt med att en trött matte stövlade ner med en pigg fläckis vid 1-tiden på natten. Sova i sängen, nej tack, hälsar Morris som hellre hittar på andra saker då. Suck... Tur att jag i alla fall har kissen som sover med mig, och stundom på mig. 

 

Stina hade friluftsdag igår och skulle promenera på isen i några timmar. Idefix fick följa med, glad som en liten lärka var han över att få egentid med matte. Det händer inte så ofta att man får åka med när man är åtta plus och har pensionerats från tävlande. Man kan tänka att killen skulle vara helt slut efter två timmars promenerande i ny miljö och bland en massa folk men icke. Cavalierer är snudd på outtröttliga.

 

Idag har vi gått en halvmil i strålande sol med -15 så nu sover faktiskt hela gänget ganska gott i köket. Matte fick ha ett rejält snack med herr och fru labrador som börjat bli lite ohörsamma med välan mycket "vänta" och "ska bara..." vid mattes kommandon. Nu fick jag nog och hepp, så lydiga och följsamma de blev. Visa blir välan ämjelig när man sagt åt henne på skarpen, jag har lite svårt för hennes inställsamma, låga profil då men ibland måste även äldre tant få en tillsägelse när hon går välan långt över gränsen. Nu hoppas jag att vi kan umgås gnisselfritt ett tag igen, vilket innebär att jag måste skärpa mig så att de inte rinner iväg för långt. Det är lätt att det blir lite slentrian i vardagen och att man släpper efter eller blundar för sådant som man inte borde.

 

Filmade hundarna i skogen under dagens runda, med tanke att lägga ut och visa främst hur robusta de fläckiga är trots sin litenhet. en halvmil och -15 rör dem inte nämnvärt, de hade kunnat knalla på mycket längre om jag hade velat. Dess värre lyckades jag klanta mig med de där pekknapparna på mobilen så jag filmade också skoterspåret vi gick på, mina skor, mobilfodralet och insidan på min egen innerficka i sisådär en kvart. Jag lovar, ni slipper se eländet.