Huset Elliot

Dagen börjar bra, sa han som skulle hängas i gryningen... Ja, någon hängning är det inte tal om här men starten på dagen var allt annat än lysande. Gick in i Vickes gamla rum för att hämta en grej. Morgontrött som jag är såg jag mig inte för utan drämde foten rakt i den kofot som låg på golvet (P hade använt den för att bända loss ena golvlisten och eftersom arbetet med rummet fortgår, låg kofoten kvar). Kan säga att det gjorde för j... ont. Blödde gjorde det också så det fick bli plåster på min stackars lilla tå. 

 

En timme senare var det dags igen. Hönsen skulle släppas ut och jag gick i andra tankar och - drämde huvudet rakt i kanten på taket till hönshuset! Så nu har jag ett sår vid näsroten också, ganska stort eftersom jag liksom skrapade mig mot taket. Huvudvärk fick jag på köpet. En riktig höjdarstart på dagen!

 

Firade allt detta med att åka och vaccinera husets samtliga fyrbeningar. Det är en pärs i sig, i synnerhet som Melvin envisas med att uppvakta Maya. Så, fyra hundar in där bak i volvon och en nöjd liten Maya fick åka inne i bilen. En bil som maken för övrigt hade tagit till jobbet utan att tänka sig för så han fick hasta hem och byta. Sedan iväg med en ljudligt protesterande katt i en väska i baksätet och en stresspipande Idefix där bak. Bilåkning är verkligen en trigger för den hunden - och hans pipljud är en trigger för matten! In till veterinären med katt och flickor först. Nu blir Maya helt i gasen, hon är fast övertygad om att det är party på g och ropar ut med sin gällaste stämma att här kommer värsta partybruden. Inte alla hundar blir väl lika lyckliga över ett veterinärbesök... Visa är lyckligast över att bara vara med och gör sitt yttersta för att komma upp i trött mattes knä. Men alla tre blir vaccinerade utan bekymmer. Ut till bilen, lämna första omgången och hämta Melvin samt resterande hundböcker med stamtavlor att fylla i. Med Melvin fullkomligt flyger man in i väntrummet, svårt att tro att den gossen varit livrädd för veterinärer innan. Fort ut igen och dags att runda av med småpojkarna. Idefix överlycklig över att äntligen få komma med, Morris aningen avvaktande. Morris var också den ende som faktiskt pep till av sticket, de andra var nog för uppspelta för att hinna känna något. Nu snarkar gänget i köket och matten skulle gärna snarka en stund, hon med. Förkyld husse snarkar om nätterna så matten lider av lite sömnbrist för tillfället.

 

Idefix öga är inte riktigt bra än, veterinären föreslog att jag låter ögonspecialist kolla på det så nu försöker jag hitta en tid så fort som möjligt hos någon. Ska ringa Skellefteå och kolla hur de har det i veckan, i Öjebyn fanns det tid först om en vecka. Behöver ögonlysa Morris samt ta hjärtintyg på Idefix och Maya också så en resa till Skellefteå kan faktiskt bära sig rent ekonomiskt, hur konstigt det än kan låta. 

 

Melvin driver mig till det milda vansinnet. Vid morgondens promenad var båda småkillarna stencoola med Maya medan Melvin trampar runt som en yr höna och försöker uppvakta ömsom Maya och ömsom stackars Visa. Det hela börjar gå mig på nerverna, minst sagt, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Överväger om en omplacering av gossen kanske skulle vara det bästa, så han får färre hundar att hålla koll på och kanske kan ta det lite lugnare (fast jag tror kanske att en kastrering inte skulle vara fel heller). Nu är jag ju inte alls bra på att omplacera mina fyrbenta kompisar så OM det alls ska göras, ska det helst göras till någon jag känner och som helst hör till Huset Elliot-familjen redan. Melvin är heller ingen gosse som lämpar sig som gårds- och promenadhund utan behöver en hel del av både motion och träning för att må bra. Jag har som sagt inte bestämt mig än men om det är så att någon av er känner er manade så får ni gärna höra av er. Det kan vara bra att veta när jag funderar vidare.

 

Glada nyheter är att den tik som Idefix kanske ska para till våren nu har alla sina hälsointyg i ordning. Ett excellent på utställning fixade hon ju också i sommar så nu är allt klart från hennes sida. Nu ska vi bara se till att fixa ett nytt hjärtintyg också. Visserligen är han ju fri efter sju års ålder och får gå i avel oavsett resultat numera, men ett intyg krävs i alla fall. Jag har svårt att tro att han inte skulle vara OK, han har då inte slagit av på takten sina snart åtta år till trots. Inte det minsta, faktiskt. 

 

Vickes rum ska tapetseras om och bli kombinerat arbets- och gästrum. Så här såg det ut innan jag började:

 

 

Så här ser underliggande tapet ut, som fanns i huset när vi flyttade in och som jag fortfarande tycker är söt (fast när jag säger det får dottern en bister rynka i pannan så jag förstår att hon inte delar min uppfattning):

 

 

Och där den hade släppt på ett ställe så att jag fick riva lite extra, hittade jag den här:

 

Den är jag dock VÄLDIGT glad att de förra ägarna hade tapetserat över för den var sannerligen inte kul. Däremot är arbetet med den blåblommiga ganska taffligt utfört, som så mycket annat i detta huset. Begreppet "kant i kant" har tolkats om till "kant i nästan kant". Kan någon människa begripa varför man lämnar ca 5 mm glipa mellan våderna??? Nåväl, den är övertapetserad och spacklad en gång, nu är det snart dags igen. Vitt ska det bli denna gång, det är dags att släppa in ljuset i Vickes gamla grotta!