Långt mellan gångerna
Ojojoj, inte hinner jag uppdatera hemsidan och inte hinner jag skriva i bloggen. Inga foton får ni heller den här gången, jag har dem i kameran men har inte hunnit ta ut dem. Och anledningen är förstås de fem små svarta som bor i mitt kök. Nu är vi inne på de där sista två veckorna när de är vakna HUR mycket som helst och också hinner med massor. Samtidigt har jag ett och annat litet jobb som måste göras klart och så är jag dunderförkyld. Underbar kombo - not :( Nu är Pigge också risig så vi går här hemma och snörvlar och hostar ikapp. Tur vi har stora barn varav en med körkort! :)
De slåss lite mindre nu, tack och lov, även om Kommandoran och storkillen fortfarande kan ha sina duster. Annars är det mer vanliga småbråk nu, om någon leksak eller för att någon "råkat" få någon annans svans mellan tänderna eller liknande. Shit happens, you know. ;)
Valparna är nu fördelade och jag känner mig nöjd med hur det blev. Store killen är en riktig teddybjörn med stor aptit och härlig päls. Han flyttar till Lena med familj i Boden och ska heta Kasino i stamtavlan. En väldigt lättsam pojke som följer mat- och sovklockan väl. Ganska stabil och tuff, inte sällan i fight med de båda tuffare brudarna. Idag har han försökt smaka på nästan varenda köksmöbel så vi har haft lite utvecklingssamtal, han och jag.
Lille killen hamnar hos Barbro i Haparanda och ska heta Priffa i stamtavlan. En lite mjukare gosse, väldigt alert och påhittig. Om store killen har mat som ett intresse, tycker lille killen att man bör hålla koll på omgivningarna och se om det händer något spännande också och inte bara äta. Hans favorit är dock vällingmålet, då äter han så att magen står i fyra hörn för det mesta.
Lilla tiken blir även hon Bodensare och flyttar till Anita med familj och blir en liten Vira. Hon är också en lite mjukare modell men väldigt alert och också väldigt knähundsvänlig. Äter lite sisådär, här är det dock vällingmålet som är det mest tveksamma. Man får lyfta tillbaka fröken och hennes bror några gånger och påminna dem om vad de egentligen skulle göra. En ruskigt morgonpigg liten varelse, har nog sin mest alerta period då (till skillnad från kennelmorsan).
Mellantiken flyttar till Jenni i Trollhättan och får stamtavlenamnet Loo. Här hemma går hon nu under namnet Fröken Trollhättan. :) En okomplicerad, stabil dam som också gillar mat men som gärna också kan mysa i famnen en stund. Idag har hon insett att det finns en värld ovanför golvet så hon har jobbat på att komma upp sig lite i tillvaron. Surt bara att spänsten i bakbenen ännu inte är vad den borde vara, hälsar hon. Men när den kommer...
Stora tiken flyttar till Fredrik i Luleå och blir en Dam. Fast gudarna vet om det namnet är så rättvisande, här hemma går hon under namnet Kommandoran. Hon gillar att visa syskonen vem som är boss i gänget, även om det blivit lite mindre av den varan på sistone. Har försökt lära sig av syrran hur man tar sig upp i kökssoffan men inte heller hon lyckades (tack och lov!). En riktig racerråtta som ännu inte är helt tillfreds med att mysa i famnen men vi jobbar på den biten.
Idag har småttingarna ätit bra båda målen. Tror att lösningen kan vara att dra ut lite på tiden mellan målen, nu gick det nästan fem timmar mellan frukost och lunch och då åt de bra, även om man får lyfta tillbaka dem några varv. Låter två av de större äta ensamma så att de inte kan sko sig på de andras bekostnad, det fungerar himla bra. Visa visar inga tecken på att vilja avvisa dem från tutteriet så nu har matte börjat hålla dem åtskilda så smått. Annars skulle någon gärna leva på enbart tuttemat och det känns inte så lysande.
Man märker nu att köket är blahablaha. De sitter gärna framför grinden och piper eller biter i spjälorna och försöker komma ut. De båda stora tikarna har insett att det finns saker ovanför deras huvuden och har försökt hoppa upp på kökssoffan m.fl. ställen. Det ser lite kul ut när de står där på två ben, med framtassarna i soffan, små och bastanta och så studsar de lite lätt på bakbenen. Men det går inget vidare, än...
Fröken Trollhättan är duktig på att formulera sig muntligt. Ett litet voff förklarar att hon tycker att maten ska serveras, att det är dags att sitta i knäet eller något annat. Gissar att det inte bör bli alltför svårt att lära henne momentet skall om hon ska träna bruks, men hoppas att hon inte ska gaffla om det blir jaktträning.
De slåss lite mindre nu, tack och lov, även om Kommandoran och storkillen fortfarande kan ha sina duster. Annars är det mer vanliga småbråk nu, om någon leksak eller för att någon "råkat" få någon annans svans mellan tänderna eller liknande. Shit happens, you know. ;)
Tycker allmänt att de sover för lite och funderar över om de gjort upp någon form av jourschema. Det känns som att det är någon som är mer uthållig än de andra varje vakenpass...
Vi har också börjat uträtta behoven ute. Jag är van vid att någon tycker att det är lite läskigt i början att gå på den kalla snön men här var det nemas problemas, alla knatade på i det vita direkt och verkade tycka att ÄNTLIGEN fick vi en annan värld att tillgå! Däremot går det väl lite si och så med behoven... Ett par är jätteduktiga på att uträtta både det ena och det andra medan någon annan nästan konstant kommer in och, just det ja... Det är för mycket spännande att lukta på ute för att man ska komma ihåg att kissa också!
Som ni märker så lever vi i Bälinge! Vi lever så mycket just nu att vi inte hinner med hemsidan. ;o) Den tar vi lite senare!
Kommentarer
Trackback
