Spårträning

Jag är så galet tävlingssugen. Jag gick igenom sommarens olika prov och gjorde en storstilad plan men insåg sedan att den inte håller. Eller, planen håller. Benen håller däremot inte. De duger inte ens till att springa vänstervarv. Jag provade att småspringa några varv men stumnade direkt. Surt men inte mycket att göra något åt. Jag får ställa ut Pajas, då kan man gå runt. Och Stina ska hjälpa mig.
 
Men. Jag måste ha mål, jag måste komma vidare. Satsningen blir appellklass. Jag tänker att 300 m spår klarar jag, i synnerhet om terrängen är snäll. Vi jobbar hårt på apporterna nu, med pinnstigar och tappade pinnar längs rastningstundan. Och Ila verkar ha fattat galoppen, hon tar glädjeskutt när hon hittar en pinne som luktar matte.
 
Igår lade vi ihop det, spår med pinnar i. Snäll terräng, 200 m, 3 pinnar plus slut. Alla pinnar med hem. Däremot vill hon gärna spåra vidare med pinne i munnen, vi jobbar vidare på det. Men spåret var bra. Ila är duktig. Och väldigt taggad. Liksom matte. Förhoppningsvis får vi till en start också i år, mot alla odds.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0