Ögonlysning

I onsdags for grabbarna och jag till veterinären. Morris har problem med ögonen och fick medicin. Jag hoppas att den lille killen snart ska få må bättre, det skär i hjärtat att se honom så här. Men vi kämpar på, jag måste ju tro på det vi gör.
 
Pajas blev ögonlyst, tack och lov utan anmärkning.
 
Ila bor hos Stina den här veckan. Hon skulle egentligen bara vara där ett par dagar, men det här med att börja jobba har gått hårt åt min rygg så hon fick vara där lite längre. Jag tror att hon njuter, men jag och Pajas tycker nog att det är lite tomt.
 
Idag har jag äntligen fått börja medicinera min sjukdom. Nu blir det provtagning varannan vecka ett tag framöver och så dröjer det 3-4 månader innan den ger effekt. Hoppas innerligt att jag svarar bra på medicinen och får börja må bättre! Jobbstarten var ingen höjdare, fick en sådan ryggvärk så nattsömnen rök. Först tillkom en värktablett som jag tar varje kväll, därefter ännu en. Den senare törs jag dock inte äta efter att ha läst bipacksedeln. Nu provar jag alternativ, tns, värmedyna etc. Det har funkat hyfsat, även om den gångna natten var sisådär. Just att inte få sova är så jobbigt, jag tappar humöret och blir lätt gråtmild. Men jag intalar mig att det kunde vara värre och att det måste bli bättre.
 
Igår fick Pajas egentid med matte. Simträning hos Carniofysio stod på programmet. Det gick över förväntan, även om han kanske inte tyckte att det var mattes allra bästa idé. Målet är att bygga muskler och stärka kroppen. Att hunden motionerar medan matte tittar på är inte heller fel i nuläget.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0