När man är sjukskriven

Jag har blivit sjukskriven. Har varit hemma i nästan sex veckor nu med värk i muskler och leder, en ruggig trötthet samt feber och svettningar av minsta aktivitet. Jag tänkte klimakteriet och lite dunderpiller i form av hormoner. Men några knepiga provsvar gör att man först har gjort en ct och sedan ska skicka mig till hematologen. Jag tror och hoppas att det inte är tt ställe, men är tacksam över att de kollar upp mig ordentligt. 
 
När man inte mår bra, är hundarna ett glädjeämne men också ett ständigt gnagande samvete. Jag klarar inte av att gå som förut. Benen stumnar och svetten rinner. Jag har inte samma ork att träna dem. Alltså behöver jag hitta nya vägar, det är viktigt för mig att de här ett bra liv, en skruttig matte till trots. En sådan ny väg är dog parkour. De får balansera i skogen, på stubbar och fallna stockar. Grabbarna är superduktiga, det är lätt när man är liten. Lite knepigare för en labrador men det går bättre och bättre. Jag tänker mig att detta ger muskelträning och tröttar huvudknoppen.
 
Ibland vill katten Chippen vara med. Han är en naturlig balanskonstnär!
 
 
Jag har också börjat ta med dummies på några promenader, till Ilas stora lycka. Enkla markerings- och dirigeringsövningar blir det ibland. Godissök är uppskattat av alla. Hemma tränar vi på att gå i stegen, lite lydnad och så balanskudde. Mesta möjliga aktivering till minsta möjliga ansträngning för matte är målet just nu.
Pajas nos är nog den sötaste jag vet. Kolla in vecken vid nostryffeln!
 
När jag håller på och slår knut på mig själv för att aktivera mina hundar, kan jag inte låta bli att fundera på andra hundar och hundägare jag har träffat genom åren. Hundägare som haft betydligt fler hundar än jag och kanske varit lika orörliga, eller värre. Hur har man löst problemet? Har man löst det, eller tycker man att hundarna har det bra ändå? När slutar man vara en bra hundägare och låter hundägandet bli mer av ett självändamål?
 
Över till lite rapporter om vad som har hänt i höst.
 
Pajas har debuterat i tävlingssammanhang i höst. Jag anmälde till nybörjarklass i rallylydnad, mest på kul. Vi gjorde väl ingen bländande insats men det räckte till två kvalificerande resultat. Nästa tävling hjälpte Stina mig, eftersom jag inte orkade. Där kom det tredje resultatet. Numera får han således kalla sig RLD N Chadyline Spring Fling. 
 
Ila och jag har tävlat startklass i vanlig lydnad. Två starter, två uppflytt. Eftersom hon fick ett ifjol så är diplomet i hamn. I Överkalix klämde hon i med klassvinst. Extra kul var att halvsyrran Cera kom tvåa.
 
 
 Stina och Bus har tävlat avancerad klass i rallylydnad. På en start fick de full pott, 100 poäng. Jag är så sjukt imponerad över de där båda! Nu tränar de för mästarklassen, championatet hägrar! Busets valpar växer och är inne i slyngelåldern nu. Riktigt trevliga och duktiga gossar är det, även om de just nu kanske ger ägarna ett och annat grått hår. Det ska bli spännande att följa dem i framtiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0