Jag tror att vi väntar valpar!

Fick en bild på Jotas mage för ungefär en vecka sedan. Det ser lovande ut:
 
 
Matte Katarina låter meddela att hon inte brukar ha så här stora spenar när hon löper annars. Notera också den rosa färgen. Förhoppningsvis ligger där en liten valp till mig - och till er andra som väntar på valp också! Fyra veckor kvar nu, det är nu det ska börja hända grejer! Om någon är intresserad av valp så kan det fortfarande finnas en liten chans, hör av dig snarast i så fall.
 
Däremot kan jag meddela att det var falskt alarm med Doris, det var bara en skendräktighet. Vi gör förmodligen ett nytt, lite mer allvarligt försök att para henne och Idefix till våren.
 
Min fina pärla, Jotas mamma Visa, har varit på veterinärkontroll. Såväl hundar som människor får inte sällan lite skavanker på sin ålders höst och Visa fyller trots allt elva om ganska precis två veckor. Hon fick ju struma för två år sedan och jag ville kolla att medicinen fortfarande är rätt doserad. Så står hon numera på Rimadyl för sin lilla spondylos i ryggen och för misstänkt artros i tassarna. Rimadyl kan ge leverpåverkan så jag ville kolla det också. Dessutom behövde alla hundar utom Bus vaccineras så vi fyllde bilen och åkte till den nyöppnade kliniken i Piteå. Det var ett trevligt besök, betydligt mer personligt än de stora klinikerna vi har häruppe annars. Jag gillar ju fortfarande kliniken i Skellefteå skarpt men det är onekligen lite långt att åka 13 mil enkel väg för ett blodprov och vaccination. I alla fall, alla värden var bra och de tyckte att Visa var en fräsch dam för sin ålder. Visa själv var som vanligt överförtjust över att vara hos veterinären. Tror aldrig att jag har ägt en hund som gillar det så mycket som hon, hennes mor var raka motsatsen.
 
 
Notera det rosa bandaget med små hjärtan på, så passande till mitt lilla hjärta!
 
Idag har jag mailat ägarna till Visas syskon. Jag tror att alla utom en fortfarande är i livet, dvs sju stycken. Inte illa med tanke på åldern, jag tror faktiskt att det är rekord. Den åttonde dog av en skada för några år sedan, annars tror jag banne mig att kullen varit intakt. De har varit riktigt friska och roliga, så där som alla labbar borde vara. Nu har Visa nyss löpt och jag håller som alltid andan lite grann, jag vill inte att det ska dyka upp någon livmoderinflammation nu. Det är min största fasa just nu med tanke på åldern.
 
Katten Pysen har börjat sin inneperiod nu. Han är lite som björnen, han går i ide och sover mest hela vintern. Maya och han delar gärna på hundfåtöljen, de andra hundarna är mer försiktiga.
 
 
Bus och Stina kämpar på men är lite i motvind just nu. För ett par veckor sedan var vi i Nordmaling på BPH. Där fick Buset för sig att testledaren var en skum prick och det påverkade naturligtvis utfallet. All miljöpåverkan klarade hon däremot med glans och var väldigt miljöstark. Lite konfunderade var vi ändå eftersom vi upplever Bus som en väldigt social fröken. När Stina senare provade på viltspårprov så visade hon sig från sin rätta sida och försökte närmast hångla upp domaren där i skogen. Inga besvär med att ha en främmande karl med sig i skogen, däremot roade sig fröken med en hel del dumheter under de första hundra metrarna, som att äta skit tex. Då hjälpte det inte att de sista femhundra var klockrena. Lite hormoner tror jag far runt i lilla frökens skalle, kanske i kombo med att träningen inte har varit helt optimal. Men hon är en väldigt rolig och väldigt mysig liten hund. Och så här långt en stark apportör som är tyst när andra hundar jobbar och fast i skott. Det känns värdefullt eftersom Stina håller på med sin jägarexamen just nu. Kanske kan de komma ut och jaga praktiskt nästa år..?
 
Till sist en bild på Doris. Om någon händelsevis undrar varför hon är rätt ordentligt bortskämd så kan jag meddela att den här blicken är väldigt svår att motstå...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0