Ibland är de billiga

 I helgen var det agilitytävlingar i Kalix. Förhoppningarna var ganska höga, kanske skulle Maya greja att ta ytterligare en pinne? Maya själv drabbades måhända av någon sorts storhetsvansinne under lördagen: valde fel hinder, ställde sig högst upp på A-hindret och spanade in publiken, hälsade på folk osv. Matte var inte helt nöjd när de kom hem. Maya själv var uppenbarligen helnöjd och firade med att klämma i sig något oidentifierbart (kanske ett UDO - Unidentified Dead Object...) i smyg. Detta storsinta firande resulterade i att hon fick gå upp och spy under natten och faktiskt mådde så tjyvens att hon inte ville ha frukost i morse. Därmed lämnades hon hemma när vi åkte iväg, vilket i sin tur resulterade i att hon ljudligen uttryckte sitt missnöje och väckte resten av huset här hemma. Vissa dagar älskar man dem lite mer än andra...
 
Morris fick alltså åka utan morsan till Kalix, tillsammans med lite andra hundar i bilen. Det tyckte han var lite jobbigt, kanske var det därför han tappade fokus efter en tunnel, blev låg och lyckades diska sig. Igår var han nämligen dagens stjärna med en vägran, ett litet tidsfel och en sjunde plats av 24 hundar. Nåväl, med tanke på hans lilla träning och rutin tycker jag att han är otrolig. Min lille prins!
 
Den store svarte prinsen har också varit på äventyr. Husse har ju lyckats göra sig jaktoduglig den här hösten så hemma blir det inget jagat. Därför blir jag oändligt glad när goda vänner vill ta med gossen på sjöfågeljakt. Igår fick han åka med Maria och Mattias hem för att gå med Mattias ut och jaga på morgonen. Lite het hade han varit, förstås, men i övrigt verkar han ha skött sig hyfsat och hämtat det som sköts (och en näckros under en paus - apportera ska man, hälsar Melvin). Nu är det en trött och nöjd gosse som sover därnere.
 
Foto: Mattias Eriksson
 
Från Byske rapporterar Ebba om ett andra pris i öppen klass viltspår trots minimal träning. Syftet var främst att kolla vad de behöver träna på. De är otroligt duktiga, de där två, liksom alla brudarna i bokstavskullen. Nysan jagar för fullt med husse i Mörön och är nog lycklig som bara den då. Och uppe i Haparanda får lillebror Loke jaga varje helg också. Vilket underbart liv för en labrador!
 
Visa är seg och jag kan inte låta bli att oroa mig. Kollade upp henne tidigare i sommar men då fanns hon vara i fint skick. Men vi tycker att hon har åldrats och det fort, det känns inte alls särskilt kul. Lite sprutt blir det när matte tar med dummies ut men annars går det väldigt makligt. Hoppas det vänder och det snart.
 
Till sist kan jag berätta att vi numera har en gäststuga på tomten. Det återstår en del pyssel innan den är klar för nattgäster dock. Bland annat vill vi få bort intrycket av knarkarkvart à la 70-tal en smula...
 
 

Kommentarer
Postat av: Jenni

Ha! Peacemärket är en keeper :))

2013-09-02 @ 18:32:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0