Morgonbestyr och helgträning

Sjuk liten matte betyder att hundarnas morgonbestyr helt föll på mig. Efter att ha tagit sex hundar på 3,5 km promenad igår, mestadels i koppel, kände jag mig inte riktigt manad för uppgiften idag utan valde att dela upp gänget och gå 1,5 km med respektive gruppering. Inledde med mina egna fyra. Fascinerande att studera deras morgonbestyr. Doris kan ju ännu inte knipa utan fixar undan det hela allt eftersom behov uppstår vilket kan vara nästan var som helst och när som helst. Morris är ju den lägste gossen i rang och det märks på manligheten, eller bristen på sådan. Han kissar länge och väl på ett och samma (alltid samma, inte helt väldoftande) träd, ibland händer det att han inte ens lyfter på benet. Melvin har återgått till sina vanor innan kastreringen och skvätter runt ungefär som vanligt. Han dundrar också långt in i skogen för att uträtta nr två, något som de fläckiga gör alldeles vid stigen. De hinner istället sällan avsluta det de påbörjat utan gör det sista i steget, varpå matte så gott som alltid får använda påsen. 
 
Visa förtjänar ett eget avsnitt. Hela sitt liv har hon avskytt motion för motionens skull samt att uträtta behov i koppel. Konditionsträning av Visa har alltid varit ett bekymmer och har fått ske meddelst jaktträning i stor utsträckning. Att jogga eller springa bredvid cykeln anser hon vara larv. Numera lullar hon på någonstans i mattes bakhasor, nöjd med att ingen längre kommer på att släpa ut henne på springturer. Och behoven uträttas löst och ledigt. Sista kvällsturen tycker hon att vi kan rationalisera bort, motvilligt släpar hon sig ur hundsängen och vägrar sedan envist att lämna mattes sida med den påföljd att vi ofta kommer in utan att Visa har gjort just något. Det bekymrar henne föga, hon måste ha en blåsa som är smått enorm!
 
Stinas lilla Maya har egna idéer. Innan vi har hunnit gå femtio meter har hon hunnit uträtta allt, ibland gånger två dessutom. Resten av rundan ägnar hon åt det som är viktigt, nämligen födosökande. Kottar och pinnar är fibrer, gräs är sallad och de verkliga delikatesserna, dem vill jag inte ens skriva om. Det betyder att Maya sällan går lös i mitt sällskap, hon leder hela gänget på dåligheter. Idefix har en helt annan approach, han måste hitta Stället för att kunna uträtta nummer två. Och Stället ligger som regel minst en kilometer från hemmet och är helst också beläget på en något upphöjd plats. En gång satte han sig tvärs över en liten granplanta, med den påföljd att när han var klar och lämnade granen, reste den sig och hade fått ett litet brunt pynt hängande på en av de översta grenarna. Mer upphöjt än så kan det knappast bli :)
 
Åter till helgen. Igår hade vi cavalierträff i Luleå. Klubbens lokal Pluto var bokad och vi var sex hundar som träffades för att träna lydnad, fika och prata. Det är mysigt att träna med andra cavalierer, inget skällande och inga morrningar även om någon hade lite svårt för att låta bli att hälsa på kompisarna om de kom för nära. Morris var duktig men på slutet märktes det att hjärncellen därinne gick i spinn och han orkade inte riktigt hålla ihop huvudet. Men jag är väldigt nöjd med den lille killen, han har en fantastisk vilja att vara till lags och jobbar på i fint tempo. Det enda är hans skutt mot mitt ben, jag måste jobba hårdare på att få bort dem. Igår var det värre än någonsin, hemma tycker jag att han håller sig bättre på backen. Jag måste göra upp en plan för det där om vi ska kunna ta oss ut och tävla. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0