Pustar ut

Varje år vid den här tiden så lovar jag mig själv att aldrig, aldrig mer, nästa gång ska jag sköta mig och ha alla papper framme och klara så att jag kan deklarera direkt. Hittills har jag inte lyckats... Men i år kom deklarationen i alla fall in under normal arbetstid och det blev inget nattskift i vild panik. Alltid något. Maken följer däremot sin egen tradition att slänga in den någon gång strax före midnatt, misstänker jag. Själv har jag slitit med bokföring i flera dagar nu utan uppehåll så jag är lite sliten. Men nu har det ramlat in en herrans massa jobb så det är bara att fortsätta ligga i. Nu njuter jag av att vara i hygglig fas med bokföringen igen och nu ska jag minsann hålla näsan över vattenytan framöver! 
 
Det intressanta med att bokföra sin hunduppfödning är att man ser var kronorna landar. Vi som sköter vår uppfödning "vitt" redovisar också moms. Det är något att tänka på när man överväger att köpa billig, oreggad valp på Blocket. Inte bara har en SKK-ansluten uppfödare krav i form av hälsokontroller och annat, många av oss deklarerar också våra inkomster och utgifter och förser staten med momspengar. Den stora förtjänsten landar i fickan på den uppfödare som inte meriterar, inte registrerar, inte hälsokollar och inte betalar moms. Tänk på det om du går i hundköpartankar. Vem vill DU gynna?
 
Maya är dräktig, därom råder inga tvivel nu. Magen sväller och hon är ganska loj om det inte gäller mat. Gav henne en bit av min macka igår och trodde att halva handen skulle ryka. Dess värre lyckades hon på något märkligt sätt trampa snett under gårdagens koppelrunda och var framhalt så nu råder total vila. Som alltid blir det stort pådrag, Maya är en drama queen av rang och jag, som är van vid labbarnas härdighet, går på det varenda gång. Idag är lilla fröken (som var nära döden igår om du frågar henne) påtagligt mycket bättre och kan inte fatta varför hon inte får gå med på promenad. 
 
Det där högtrycket som meteorologerna har pratat så mycket om, det lyser med sin frånvaro. Så här såg det ut här på förmiddagen idag:
 
Stora lappvantar singlade ner från skyn och gjorde marken alldeles vit igen. Man kan bli deprimerad för mindre...
 
Melvin är bättre, tror jag. Han är i alla fall mycket piggare och gladare ute och han dricker inte fullt så kopiöst. Fortfarande läcker han men det är inte samma panik som innan så kanske finns det hopp. Vi hoppas på det.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0