Long time no see

...som man säger. Det betyder inte att här ingenting händer, snarare tvärtom. Det händer så mycket så jag hinner inte med att blogga!
 
Maya har börjat löpa. Det är inte som när labbarna löper direkt, det missar man inte. Trots att Maya sover med Stina i sängen har vi fått leta tecken, Maysan är en renlig själ till skillnad från sina svarta kompisar. Därför kör vi med progesteronprov för att vara på den säkra sidan, första progesteronprovet togs i fredags och visade ingenting. Nästa togs igår och visade att vi närmar oss ägglossning. Planerad resa till den väntande gossen är därför på onsdag, dvs i morgon. Förhoppningsvis och naturligtvis ska det gå bra. Därefter körs Maysan till sin dotter Majken för säker förvaring under påskhelgen när vi är i Paris - och för att vår hus- och djurvakt kanske ska få det liiite lugnare och slippa ha en höglöpande tik i huset. Tåget går på torsdag så nu är det bråda tider.
 
Lilla Muffins (H. E Dam) har varit hos oss några dagar. Lite välan uppskruvad kanske i början men när hon väl landat så är hon en jättemysig liten tjej. Tyvärr får vi avsluta vistelsen här med en riktigt dålig mage, risavkok är vad huset bjuder på just nu och det tror jag inte hon klassar som gourmetmat. :o(
 
Melvin har blivit lite rund. Vips sa det! Matte är ju van vid att gossen alltid är en gänglig gosse som kan äta obegränsat med mat utan att något fastnar. Ska kanske tillägga att han är den första kastrerade hund jag äger så jag var helt enkelt inte snabb nog på att dra i handbromsen. Nu är den i alla fall dragen och förhoppningsvis ska den lilla trivselvikten försvinna nästan lika fort som den kom. 
 
Visa är pigg som en liten mört, busar med Melvin ute, rullar i snön och njuter verkligen av våren. Härligt att se henne så pigg, då inser man skillnaden mot i höstas när hon drogs med en seg urinvägsinfektion. Måtte hon tuffa på i många, många år till, min älskade lilla hund! Fast fotogenique är hon inte, där liknar hon sin matte. Flankerad av Melvin till vänster, Muffins till höger och Morris framför sig ser hon närmast döende ut...
 
Nu blir det nog inte mer bloggat före påsk. Ni får hålla tummarna för mig i Finland i morgon och så önskar jag alla som läser dessa rader en riktigt GLAD PÅSK!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0