Hur mäter man framgång?

Hur mäter man framgång som hunduppfödare? Är det enbart cert och titlar i utställningsringen som räknas? För en och annan tror jag faktiskt att det är så. När hörde ni någon framhålla hälsa som en framgångsfaktor? Inte så ofta, tyvärr. Personligen tycker jag att det är lite ledsamt. Jag tycker också att det är ledsamt när man ifrågasätter hälsa, forskning och studier för att de går stick i stäv med egna intressen. Som uppfödare har vi ingen rätt att enbart ha våra egna intressen som mål, vi har valt att förvalta en ras och ska agera därefter, med rasens bästa för ögonen och då sett till helheten där hälsan är en del. Inte den enda men väl en del.
 
Debatten går ofta i vågor. I min ena ras känns det ganska lugnt just nu medan vågorna tidvis går höga i den andra. Man sitter och bloggar, som jag gör nu, och kastar skit på omvärlden från sin egen lilla pidestal. Ibland fascineras jag av resonemanget runt detta med sjuka hundar inom den egna uppfödningen, hur man hittar ursäkter som otur, naturens gång och liknande. Är det ett resonemang som för rasen framåt, som för hälsan framåt? Om jag får hög valpdödlighet, om jag får hundar som drabbas av sjukdom i tidig ålder eller i hög andel, om jag upprepade gånger drabbas av hälsoproblem bland mina hundar, bör jag då inte tänka en tanke till? Vad gick fel, vad kunde jag gjort annorlunda? Det är ju också det enda sättet att komma vidare och komma längre, att analysera det egna avelsarbetet. Visst kan man ha otur i viss mån och visst är det så att inte allt går att förklara. Men jag vill påstå att vi ändå har en hel del i vår egen hand. Vi har öppna databaser där mycket går att läsa, vi kan välja föräldradjur och avelsdjur med omsorg. 
 
Jag vill hävda att de allra, allra flesta som skaffar hund vill ha en frisk hund, en hund som de kan leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med utan otaliga veterinärbesök. Olyckan (och därmed oturen) kan absolut vara framme och lägga krokben för hundarna såväl som för oss människor men om vi redan från början har lagt en grund med sjuka föräldradjur, med hög inavelskoefficient osv, då är förutsättningarna sämre. 
 
Jag vill också hävda att köparna kan reglera marknaden till viss del. På Facebook cirkulerar just nu en tragisk historia om någon som köpt en valp för dyra pengar från en oseriös uppfödare, där valpen visade sig vara sjuk och har kostat köparen stora summor och där man nu beskriver den ena oegentligheten efter den andra. Missförstå mig inte, jag tycker att det är ledsamt att läsa och försvarar inte uppfödaren. Men varför köper man alls valpen om man tycker att säljaren verkar oseriös? Varför vänder man inte när man ser hur hundarna förvaras i burar i en bil? Och vad hade hänt om valpen hade varit frisk, hade man tyckt att det hela var OK då? Nej, ställ krav på uppfödaren, förvänta er kunskap om rasen och naturligtvis en god hundhållning där hundarna lever i harmoni inom flocken och med sin förare. Ta bort skygglapparna från ögonen, valpar är söta men det finns gott om valpar därute. Köp din valp av någon som gjort sin läxa och är mån om rasen, någon som du får förtroende för och kan vända dig till i framtiden när det dyker upp frågor. Välj inte den billiga valpen på Blocket, den utan registreringspapper och hälsokollade föräldrar. Det är en besparing som kan stå dig dyrt i framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0