Gentestat och gentester i allmänhet

De senaste dagarna har jag kastat mig på datorn i tid och otid för att se om jag fått något svar på de gentester jag lämnat in för olika hundar. Jag vill börja med att säga att jag känner mig tveksam till alla dessa gentester som nu finns på marknaden. Missförstå mig inte, jag vill inget hellre än att föda upp friska hundar (vilket alla som känner mig vet). Men ibland är jag rädd att vi flyttar fokus från det verkligen problemet till det numerärt lilla. Är det viktigare att veta att min labrador inte får anlag för torr näsa än att den är fri på lederna? Hur ska vi hantera ett gentest för EIC (labrador) där man tydligt sagt att något annat än den gen man hittat också måste till för att hunden ska bli sjuk? Tror att samma sak gäller för EF (cavalier). Tänk om vi sållar bort hundar på felaktiga grunder, vad gör det med det genetiska urvalet på sikt? Det är inte bara att rusa iväg och testa, hals över huvud. Dessutom är jag rädd att vi glömmer bort helheten, hunden, i denna djungel av tester.
 
Problemet kommer ju när man hittar en hane man vill para med som är testad anlagsbärare för någon sjukdom. Enligt SKK:s regler får jag då inte para min tik med honom om hon inte är testad fri. Alltså hamnar jag i ett läge där jag kanske måste testa oavsett vad jag tycker om själva testet. I det läget är jag nu med en labradortik, jag testar motvilligt.
 
I huset finns också en cavalierhane, MR-skannad med för åldern väldigt bra resultat (sm 1a vid 8,5 års ålder), fri från blåsljud vid 7 år och 9 månaders ålder och där alla hans övriga fem syskon dessutom också är fria från blåsljud vid 7 års ålder, där båda föräldradjuren uppnått hög ålder MEN - han är ju inte gentestad har jag fått höra. Så, nu är han det. Och till min glädje kan jag säga att han är normal clear, dvs fri från anlag, för både EF och curly coat dry eye syndrome, åtminstone enligt gentestet. Själv ser jag inte testsvaren gå omkring på fyra ben på golvet, jag ser en pigg och aktiv liten kille som har alla tänder i behåll och som ser ut att vilja hänga med i livet många, många år till. OK, ibland med en mat- och mattefixering som driver mig nära vansinnet men det kan nog inte några gentester råda bot på...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0