Dunderförkyld

Hes igen. Och dunderförkyld. Men den här gången kan jag inte skylla på Morris. Det är förkylningen som slagit till. Jag hatar att vara sjuk och plågar omgivningen med mitt gnäll. Morris har varit ljuvlig, kommit som ett skott när matte ropat och varit väldigt lyhörd. Fina killen!

När jag är sjuk så älskar jag Melvin mer än någonsin. Han ser det som sin uppgift att motionera flocken. Matte tog alla hundar och släpade sig ner på isen. Melvin och en leksak gjorde resten. Ingen toppendag men bättre än inget. Underbara hund, vilken hjälp du är!

Har tryckt i mig honung och ingefära hela dagen, hittills utan framgång men skam den som ger sig. Tänker att den dag vi inte har skolbarn i huset längre så kommer jag att vara frisk som en fisk. Men så tyst och trist det kommer att vara, jag som tycker att det är nog jobbigt att en har flyttat ut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0