På g igen!

Magsjukan är bekämpad, även om det var en envis rackare. Några små bakslag (nej, man ska inte äta dotterns minisemlor med chokladtryffel om man haft magont dagen innan) men nu känns det ändå som om jag är en överlevare. Skönt! Ingen annan i familjen verkar drabbas, märkligt nog. Ibland är det underbart med två toaletter i huset!
 
Hane till Maya är klar nu, mer information kommer men jag kan i alla fall avslöja att det är tänkt att bli en finsk gosse. Nu hoppas vi att det sista går i lås också. Maya verkar närma sig löp och uppvaktar Visa för allt vad hon är värd. Det i sin tur får Morris känslor för mamma Maya att spira, det är rena orgier i hundsängen. Det i sin tur irriterar Idefix något alldeles väldigt som vill ha ordning och reda på torpet. Melvin tar sin tillflykt till den kökssoffa som blivit hundarnas, där ligger han dagarna i ända och spanar ut över köksdomänerna. Det tog "bara" tre månader innan någon mer än Morris fattade att soffan faktiskt är tillåten för hundar...
 
Jobbar som ett svin nu och har egentligen inte tid att vare sig sitta här eller (tyvärr) träna hund. Efter söndagen hoppas jag börja leva igen. Store sonen kommer hem om ett par dagar, det längtar vi alla efter. Och när han åker igen i mitten av nästa vecka är det bara några dagar kvar tills vi ses igen eftersom barnen och jag ska ta en minisemester till Riga. Hoppas att Östersjöns vågor håller sig någorlunda lugna. 
 
Fortsätter att gå in på SKK:s hunddata titt som tätt i jakten på Loovis röntgenresultat. Kan inte vara långt borta nu...
 
Igår var min syssling på tv, lite kul. Inte för att vi har någon som helst kontakt men ändå. Hon är tydligen filmare och har varit och levt med pygméfolk. Imponerad av hennes mod, hade bara velat höra mer av hennes berättelse (och mindre av den hemska Anna Wahlgren som var med i samma program). Hennes medverkan väckte också en massa barndomsminnen vid liv, jag minns alla gånger jag följde med farmor och farfar till farfars föräldrahem där hans bror med familj levde. Hans bror var stor stövarvän och hade alltid några stövare (schiller) och en tax. Var gång vi åkte dit tog han min lilla hand i sin stora och så gick vi ut till hundarna. Än idag är jag larvigt förtjust i stövare, otroligt trevliga familjehundar om de får jaga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0