Huset Elliot

Så var julen över. Här i norr har vi haft någa sköna dagar tillsammans med mina föräldrar, med god mat och annat gott. Tyvärr har inte vädret varit det allra roligaste och är fortfarande ganska bedrövligt, med ishalka både på gator och skogsstigar. Det har kraftigt reducerat våra promenader, tyvärr. Inte blev det bättre av att jag lyckades göra en jättevurpa ute på gården och slå i handen, armbågen och ena höften så att jag vrålade. Men jag höll! Armbågen fick nog värsta smällen och ömmar rätt rejält men inget är brutet, tack och lov.

 

Idag ledsnade vi på halkan och åkte in till sta'n. Promenerade Hälsans stig tillsammans med Pigge, Ludde och mina hundar. Visa var ju överlycklig - not... Koppelpromenader är inte hennes grej så hon surade hela varvet. Och på sedvanligt manér så vägrade hon uträtta några som helst behov i koppel, med påföljden att det ramlade ut där bak när hon inte kunde knipa längre. Vi ska åka in och gå fler gånger men Visa kommer inte med alla turer, dels för att man märker att hon inte gillar att gå i halkan men också för att hon verkligen hatar att "fingå".

 

Visa har, liksom mamma Maxi, alltid haft en sorts vårta på ena armbågen, en skinnflik som sitter där och påminner lite om en fästing. De senaste dagarna har speciellt Idefix visat ett väldigt intresse för den och när jag kollade den lite närmare så ser den mer rosafärgad ut. Efter helgerna ska jag ringa veterinär, tänker mig att vi ska knipsa bort den och skicka den på analys. Är lite rädd att det blivit något med den eftersom de andra så gärna vill slicka och nosa. Nu är hon hur som helst isolerad från de andra eftersom hon löper, så får även armbågen slippa lite uppvaktning.