Årets vinnare

Kan officiellt meddela att årets vinnare av poängligan blev Linnea och Chili som tog en jordskredsseger. Vandringsalbumet och en liten julklapp är nu skickat till dem. Vi andra får komma igen nästa år. Det känns som om jag säger så varje år men till nästa år hoppas jag få lite mer tid till eget tävlande också. Just nu är planerna stora - lydnad med båda gossarna och rallylydnad med den lille trefärgade, eventuellt tillsammans med lite viltspår för honom också. Vi får väl se vad jag får till. Stina planerar så klart för agility, den sista pinnen för Maya hägrar så att de får ge sig upp i klass 3. Förhoppningarna på pinnar med Morris i klass 1 är också ganska stora med tanke på hur bra han har inlett sin karriär, nollat lopp i sitt livs första agilitylopp är inte fy skam. Planer finns också på att ställa Idefix som veteran och så tycker jag att hon ska låta honom springa något hopplopp bara på skoj, han är så vansinnigt pigg och alert nu, gammelgubben. Nio år snart, vem kan tro det?
 
I fredags var det inte bara luciafirande utan även firande av min T-kull, de som är kvar i den. Buster och Tindra fyllde hela tolv år, en inte oansenlig ålder för en labrador. Egentligen fyller de på olika dagar, Buster hann kika ut redan innan midnatt och delar således egentligen födelsedag med matte Ellinor, även om registreringsbeviset säger något annat. Hurra för de båda tolvåringarna säger vi här i Bälinge! Må de få vara pigga och hänga med ett bra tag till.
 
Apropå registreringsbevis så håller jag på med storstädning. Fram ur gömmorna kommer lite allt möjligt, som tex registreringspappren för min allra första hund, cavalieren Tusse, samt även ett fotokollage på densamme. Så här såg han ut:
 
En alldeles underbar kompis för en tonårstjej. Född 1979 och blev nästan elva år gammal.
 
Det pågår diskussioner om utvecklingen av cavalierens huvudform på Facebook. Personligen tycker jag att utvecklingen är ledsam. Jag tycker att man som uppfödare bär ett ansvar för rasen och ska följa angiven standard samt ta ansvar för hälsan. Detta är en bild på Pargeter Bob Up ur min sönderlästa cavalierbok med tryckår 1978. Jag älskade det huvudet och skulle säga ja tack om en sådan hund erbjöds mig idag också. Vilket uttryck! Så ska en cavalier se ut! 
 
 
Lördagen bjöd på underbart promenadväder i ett vackert ljus, om man nu kan säga att vi har så mycket ljus häruppe så här års. Jag kommer ideligen på mig själv med att vänta på dagen, bara för att inse att den redan har passerat. Det är tungt att vara sörlänning häruppe så här års.
 
Mitt promenadgäng var i alla fall vid gott mod, även om Visa alltod måste se ut som om hon ska få stryk när man ska fotografera dem. Kan någon begripa varför hon ska vara sådan???
 
Försökte fota det vackert rosafärgade på himlen också men vet inte om jag lyckades så bra.
 
Här hemma jobbar Doris hårt på att bevisa att hon är en hund att lita på inför kommande höstjakt. En riktig apportör!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Hejsan Marie!
Hittat din blogg och läser lite ;)
Jag har också ett sönderläst ex. av denna Cavalierbok så rolig att läsa och titta i.
Håller med om huvudformen...
Jag var "Cavalierlös" i nästan 10 år och jag märkte direkt skillnaden när jag hittade tillbaka.
Mer kupolformade, mindre huvuden....mer hos vissa uppfödare mindre hos andra!
Nästan så att jag kan tycka att Cavaliererna mer och mer dras till King Charles spaniels huvudform, väldigt onödigt då ju det utseendet redan finns ;)
Förhoppningsvis är det uppmärksammat, fler verkar ju tala om detta hos er uppfödare :-)
Ha det bra så kanske vi (Max och jag) återkommer någon gång!


Svar: Vad roligt att du hittat till min sida! Roligt också att du noterat detsamma som jag, även om det i sig är allt annat än roligt. Hoppas att vi ses på någon cavalieraktivitet under våren eller kanske bara på en gemensam promenad.
Marie

2014-01-05 @ 15:56:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0