Huset Elliot

Idefix har vattensvans. Trolig orsak är lite för mycket juckande i samband med parning. Det är bara att inse att gossen börjar bli äldre och inte kan försöka para brudar flera dagar i rad. Fortsättningsvis får vi be om ett litet progesteronprov innan så att vi vet att tiden är rätt, eftersom han själv gör väligt liten skillnad numera. Vid dagens återbesök lyckades han visa upp sina hypokondrikertalanger och fick hela ryggen röntgad. Men det visade ingenting utan killen har en envis muskelinflammation. Metacam och vila är vad som gäller. 

 

Doris är en frisk fläkt, springer runt som en vessla i skogen. Morris har veknat, de två leker numera tidvis ganska vilt i köket (och i resten av huset om de får chansen). Det går också tämligen ljudligt till, jag är glad att inte alla husets hundar leker på samma sätt. Hon är duktig, den lilla, kommer som ett skott på inkallning och börjar fatta vad matte vill när hon använder sig av order "kissa". Min kicka!

 

Hennes allra bästa egenskap är nog trots allt mysigheten. Husse är bortrest och då vet ju alla vad som händer... Doris har sovit med mig i sängen i två nätter nu och ligger så stilla, så stilla mellan huvudkuddarna med huvudet på min axel eller i min halsgrop. Oändligt mysigt är det. 

 

Morris beter sig fortfarande lite som en svartsjuk storebror, plockar ifrån henne alla tuggben, klämmer ner sig i hennes lilla hundsäng osv. Idag har prinsen fått lite egentid med matte, vi har tränat rallylydnad. Det känns inte helt hopplöst, tvärtom. Men jag måste få honom att fatta att man ska befinna sig på fyra ben när man är en hund. Jag har tolkat reglerna så att man som förare inte får vidröra hunden under tävling. Men vad gäller för det omvända? ;) Sjutton vet om vi kommer att ha några poäng kvar när vi är i mål...

 

Stina och jag var i London några dagar i förra veckan. Underbar stad! Ur ett hundperspektiv kan jag inte låta bli att fascineras över alla dessa hundar som springer lösa i parkerna utan minsta gruff eller olydnad, i alla fall inte vad vi har sett. De följer sin ägare, nära eller på avstånd, utan att visa minsta intresse för alla andra parkbesökare. En enda hund såg vi som hade löpt lite amok och det var en jaktspringer som ägnade sig åt fågeljakt och verkade ha hunnit ganska långt från matte/husse, i alla fall såg vi ingen som aspirerade på den titeln...