Huset Elliot

Jag har nu inlett letandet efter hane till sommarens labradorkull. Inte helt enkelt, kan meddelas. Antingen så är indexvärdena för leder lite knackiga, eller så har de avkommor med tveksamma MH-resultat, eller så är de inte gentestade för vare sig PRA eller EIC eller så... Ja, listan kan göras ganska lång. Jag tycker själv att min kravspec är ganska modest, jag söker efter en hane med för mig kända dp-linjer, gärna av äldre modell (vill försöka ha kvar äldre hundar i stamtavlan så länge det går, det känns bra på något vis). Måste inte ha så där vansinnigt många arbetsmeriter själv egentligen, hellre då kanske avkommor som har visat upp några egenskaper. Det säger ju mer om avelsvärdet hos föräldradjuret, enligt mitt tänkesätt. Ska förstås komma ur en kull med bra ledstatistik och gärna ha avkommor med bra ledstatistik. Här kommer ju indexvärdet in, det ger en hygglig fingervisning om hur det ser ut (men man får vara alert på ev. utländska föräldradjur som inte bidrar till något). Och så då allt det där man inte kan se i statistiken utan som måste kollas upp bakvägen... Nåväl, jag försöker jobba på, nystar tankar, kollar killar jag har haft i bakhuvudet och funderar. Har länge haft en finsk hane på span till någon av flickorna men han föll bort igår när några yngre avkommor nu har röntgats. Det såg inte för kul ut. :( 

 

Vet nu också att jag har en liten bakterie i kroppen som måste läka ut av sig självt och det kan ta ett litet tag. Bara att gilla läget.

 

Två och en halv vecka sedan Maya parades nu i alla fall och vi hoppas men kan förstås fortfarande inget veta. Hon själv är som sagt säker, beteendet är helt förändrat och hon rör sig med saktmodig värdighet (ibland aningen irriterande). Hon visar också tydligt vilka som är värda att lyssna på och vilka man kan dissa helt. Stackars husse hör till de senare. Matfixeringen antar nya former och hon har total koll på vad kisse har för sig på kattoan. Urrk! Tur att matte sitter utanför den dörren och jobbar på dagarna.

 

En som är fascinerande pigg är Idefix. Vilken energi och sprutt det är i den hunden, trots att han passerat åtta år! Han är ett fysiskt mirakel, den lille killen. Lustigt nog blir han mer social med åren också, nu händer det att han vill sitta i knäet på utvalda besökare och där slår han världen, eller i alla fall oss, med total häpnad. Lill-hjärtat!

 

Mitt eget trefärgade lillhjärta fick bada igår, han hade i sin iver att vara manlig lyckats kissa ner hela magen. Han är ju också en festlig kille, han låter sig gärna lyftas i badkaret och duschas men baktassarna är nog lite kittliga för dem vill han inte gärna ha schamponerade. Så vad gör han, rycker lite med tassen? Nej, han ställer sig på framtassarna och viftar med BÅDA baktassarna i luften! Det gör ingen labbe om, det kan jag lova. I alla fall ingen av mina.

 

Ljuvliga dagar har det varit, synd att jag inte riktigt kunnat njuta av dem fullt ut då tack vare den där läskiga lilla baskilusken. Idag kom det snö som sockrade skoterspåren så nu dröjer det väl inte länge förrän de är ett minne blott. Men se vilket underbart väder det har varit!