Blött och geggigt

Det är lite ironiskt, medan jag var sjuk så sken solen från en klarblå himmel men när jag nu börjar ta mig ut på darriga ben igen så är det mest blött och geggigt (och idag ganska dimmigt). Lagen om alltings jävlighet, kallas det visst. Nåja, det kunde vara värre. Fast det kunde vara bättre också, jag är lite less på att inte må bra. 
 
Arbetet med att leta hane fortskrider. Två huvudkandidater har väl egentligen utkristaliserat sig, en gosse med en hejdundrande meritlista och så en gosse utan en endaste arbetsmerit men som jag spanat på länge för att jag tycker så mycket om hans modell och hans stamtavla. Både mor och moster är välbekanta hundar med en underbar arbetslust och balans så det känns inte så där vansinnigt riskabelt att killen själv är utan merit. Tyvärr är det priset vi betalar när de kopplade championaten försvann, de dubbelmeriterade hanarna är allt färre. Eller de arbetsmeriterade överhuvudtaget. :(
 
Snön smälter undan med rekordfart, jag törs inte längre ge mig ner på isen utan hundarna och jag harvar samma rundor på vägarna varenda dag. Lite ledsamt men vad gör man? Hönorna är lösa idag och njuter av våren och av att kunna hjälpa till med trädgårdsarbetet igen.
 
 
Labbarns kyla med hönsen fascinerar mig, de bryr sig inte alls. Melvin är mer bekymrad över att han måste torka tassarna efter promenaderna än vad han är över att ha ett gäng hönor runt svansen. Av någon anledning finns tog jag ingen bild med en cavalier och hönorna, ni kan ju fundera på varför... ;o)
 
 
När tasstorkningen var avklarad så såg det ut så här... Hur är det reklamen lyder - när du får oväntat besök...
 
 
Imorgon väntar lydndasträning i Avans hundsektion. Jag ska hålla i trådarna, tema för kvällen är inkallningar och Morris ska få följa med som demohund. Mycket för att inkallningar är lite av hans paradgren (låt mig inte ångra att jag sagt det högt nu, Morris!) men också för att det är lite kul att visa upp att även en liten hund kan vara lydig och tycka om att jobba. Med labbarna tar många det för givet, jag hoppas att åsynen av Morris arbetsglädje ska kunna inspirera. Förutsatt att han sköter sig, förstås. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0