Inte lätt med djurmedicin... :(

Katten är biten. Igen. Ännu en gång i huvudet dessutom, inte alls kul. Veterinären konstaterade att "din katt verkar inte alls kunna slåss och försvara sig". Bara att instämma. Han är snäll, Pysen. Genomsnäll, på gränsen mot dumsnäll faktiskt. Nu får han nog vara innekatt resten av året. Mattens plånbok har inte råd att släppa ut honom. Inte mattens hjärta heller. 
 
Men så kommer vi till kärnan. Såret blev så klart varigt och infekterat, vi har varit inne och rengjort och fått recept på antibiotika. Vet sedan innan att det inte är någon lek att få tag på antibiotika längre, tror nästan att det är lättare att få tag på knark. Knallar in på apoteket och slår nästan frivolter av lycka när tjejen bakom disken meddelar att jodå, de har denna antibiotika. Men (varför finns det alltid ett men???), de har bara en förpackning kvar och den är på 20 tabletter, jag behöver ju bara tio. Nu har min veterinär varit förutseende och skrivit ut en annan sort som alternativ. Men - igen. Här har man bara tjugo tabletter inne, jag behöver ju 30. Vill jag kanske ta deras 20 och hoppas på att det finns 10 någon annanstans? Det vill jag så klart INTE, tänk om det INTE finns, då måste jag köra en ny behandling med ny antibiotika och DET kan väl inte vara bra med tanke på de resistenta bakterierna??? Nähä, nej då får jag nog leta vidare, tycker tjejen. Färskt i minnet finns senaste gången jag behövde antibiotika, då det bara gick att hitta en enda förpackning i hela sta'n. Nu kunde den här tjejen inte kolla om det fanns någon annanstans, eftersom hon ju tillhörde sitt bolag och inte kan kolla de andras. Så klart. Lätt panikslagen frågar jag om jag inte kan få köpa hennes tjugopack men det vill hon inte, då kan jag ju (hemska tanke!) få för mig att kanske hemmabehandla djur med den överblivna mängden (förmodar jag att hon tänker) så det går inte för sig. Dessutom blir det dyrare för mig, förklarar hon snusförnuftigt. Jag tänker på min stackars katt som fått såret rengjort med ett extra snitt för att allt ska komma ut och som verkligen behöver antibiotikan. Lätt desperat köpslår jag med henne, föreslår att jag tar smällen och betalar för de tjugo tabletterna men att hon tar ur och behåller tio, så att jag bara får de tio jag så att säga har rätt till. Det går hon med på. 
 
Kontentan av detta blir att det alltså är viktigare att djurägaren inte får för mycket antibiotika än att hon får någon alls. Kontentan är också att det kan bli ruskigt dyrt att vara djurägare i och med avregleringen, apoteken sitter med yttepyttesmå lager och antibiotika för djur är ingen storsäljare. Inte kan man kolla vad konkurrenten har i lager heller utan djurägaren får vackert sätta sig i bilen och åka runt till de olika apoteken. Vill det sig illa finns det inget alls och då får djurägaren vackert stå där med sitt sjuka djur. Vill vi verkligen ha det så här? Är det inte en fara för patientsäkerheten? Eller är det "bara" inom djurvården det ser ut så här?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0