Huset Elliot

Minstingen är förkyld. Riktigt förkyld. Så där täppt i näsan så att det hörs när han pratar och som ger honom en dundrande huvudvärk, speciellt nattetid. Lite feber har han också, stackaren. Vi sover med honom varannan natt, servar med Alvedon och uppmuntrande tillrop. Men man blir lite sliten av avbruten nattsömn, det blir inte riktigt full fart på dagarna. Hade hoppats att den här dagen skulle vara bättre men nej, samma feberläge och samma nästäppa. Tror att det blir en hel vecka hemma för gossen, tyvärr. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av saken.

 

Om drygt en vecka kommer det nya köket från Ikea. Det blir bråda, röriga tider ett tag framöver. Hade tänkt tävla lydnad med Visa men nu äter hon ju antibiotika för sina flytningar och sedan lär jag ha fullt upp i ett par veckor - golvet ska läggas om, köket monteras osv. Visserligen lejer vi bort både golv och uppsättning av kök men det lär ändå bli jobb för oss. Vickes gamla rum ska tapetseras om och bli arbetsrum för mig. Det ska bli underbart med en egen vrå! Men det är lite pill kvar innan vi är där.

 

Ute på rundorna äter hundarna blåbär likt dammsugare. Den lille fläckige var tveksam först men har låtit sig övertalas av de svarta. Häromdagen hade någon av dem (Melvin är starkt misstänkt) käkat både blåbär och något annat odefinierbart, vilket resulterade i en pizza på köksgolvet när vi kom hem. Sådana gånger älskar jag dem verkligen... Tur att nya golvet inte var på plats, även om det tack och lov inte blev några fläckar. 

 

Melvin har varit lite billig. Han spände ju sig mot colliegossen i skogen för ett tag sedan, något som faktiskt kändes helt OK. Men det gav honom välan mycket luft under vingarna för sedan har han mopsat mot en dvärghund (på besök i området) och varit lite allmänt ohörsam. Ni vet, "ska bara..." när matte ropar. Igår fick matte nog och läxade upp farbror och lät honom sedan gå kopplad större delen av rundan, tillsammans med en hel del fotgående utan koppel. Sköter man sig inte får man heller inte flänga omkring lös, det senare bygger på lydnad. Ovillkorlig sådan. Få se om mattes styrkedemonstration igår fått gossen på andra tankar...

 

Maya har börjat löpa. Efterlängtat i och för sig, hon har varit skum ett tag nu. Nu går hon runt och ser allmänt olycklig ut, vill mest sitta i knät och bli pussad på. Agilitytävlingar till helgen, ska bli spännande att se hur hon fungerar då. Den svarte gossen är redan knäpp, han som annars brukar vara lugnet själv. Igår stod han och luftjuckade ovanför Maya, två dagar in på löpet. Morr!!! Morris är också väldigt på, men vill mest bara nosa och kolla (hela tiden!!!). Idefix tar det hela med ro, han har varit med förr och vet att det inte är läge att hetsa upp sig än. Men varför de andra två är så ovanligt uppspelta, det vet jag inte. De får vara åtskilda från Maya, för husfridens skull.

 

Kycklingarna har flyttat ut i hönsgården, mer eller mindre mot sin vilja. Tror aldrig vi haft sällskapligare fjäderbuskar, de verkar fullt och fast övertygade om att de hör till familjen och inte till hönsflocken. Varje kväll får jag bära in dem i hönshuset och när jag kommer ut, hoppar de upp och sitter i mitt knä. Knäppgökar! Hoppas nu att några av dem är hönor, det kommer att bli galet svårt att göra sig av med tupparna i det här lilla gänget. Får väl hoppas att de blir osedvanligt snygga så att någon kan förbarma sig... Ser redan att ena isbar/dvärgkochinen verkar vara en tupp. Han ser så här långt välditg snygg ut (ljusgrå) och är vansinnigt lugn och trevlig. Pappa till dem är jättesnäll och gal i princip aldrig när de är ute. Så om någon känner för en tupp av grönvärparblandning om ett par månader eller så - hör av er!