Huset Elliot

Eller ja, det var kanske att ta i. Men Idefix har dambesök på gång och jag hoppas innerligt att de ska få till det och att det ska bli valpar. Det roligaste med att ha en hane som går lite i avel är ju att få åka till andra och pussa på småvalpar men slippa allt jobbet med dem! Idefix är en trolös liten rackare, normalt följer han ju sin matte i hasorna men nu är han min kille. Det är med mig det roliga händer!

 

Cavalierer är fascinerande små hundar, smarta till tusen. Ibland funderar jag över vem som tränar vem... Morris senaste är att plötsligt vara "borta" på promenaderna. Vänder jag mig om så står han ofta långt bak på stigen och stirrar stint på mig. Då ska jag kalla in honom, varpå han kommer som skjuten ur en kanon och sätter sig fot vid sidan, bara för att på nytt titta uppfordrande på mig och kräva en godis. Vad säger man??? Samma sak med detta j-a kottätande. Jag avskyr att de ständigt ska plocka upp kottar och tugga på, eftersom de där kottarna är svåra att bryta ner och ibland gör ont att få ut (och lämnar skrapsår efter sig). "Nej, loss" hörs inte sällan under våra promenader och ibland belönas då släppandet med en godis. Men ibland undrar jag, plockar han upp kottar för att tugga eller för att få en godis när han släpper..? Han är en filur, lille Morris, och alldeles för söt för mattens bästa.

 

Visa var olydig igår, så pass att matten blev riktigt arg. Jag var ute med alla fem i skogen och har ju som regel bara jaktkoppel till de svarta eftersom de är så skötsamma. Ha! Vi mötte ett par på promenad som stannade och pratade och då slet Visa till - och matten tappade taget! Att jag ropade åt henne struntade hon blankt i, här skulle hälsas! De andra fyra blev ju helt i gasen, varför fick hon hälsa och inte de!?!? Då har man att välja på att släppa dem och hämta henne, varpå kaoset är ett ännu större faktum, eller att vänta tills damen behagar komma. Jag valde motvilligt det senare men var så arg att jag nästan kokade över. Det kände ju hon så när jag lite senare under promenaden skulle kalla in henne, satte hon sig bara ner och tittade på mig med bakåtlagda öron. "Du har varit dum så jag kommer inte". DÅ brast det för matte och jag gick och sa till den lilla damen på skarpen! Det lustiga sådana gånger är att alla hundar verkligen känner att nu, nu är det allvar. Sista biten av rundan gick jag med fem kopplade hundar som alla gick vid min sida utan att dra det minsta i kopplet. "Nu är hon arg på riktigt, bäst att passa sig..."

 

Store sonen är hemma över helgen. Underbart att ha hela familjen under ett och samma tak! Ikväll väntar basket i Boden, när LF förhoppningsvis ska piska upp stockholmarna 08. Härliga tider!