Huset Elliot

Funderade lite över detta med belöningar under morgonpromenaden. På de flesta kurser jag har gått, har vi fått lära oss att lek är bästa belöningen. Det har närmast varit lite "fult" att belöna med godis, då blir man en godisautomat, ett rundningsmärke, en som tappar allt värde när något intressantare dyker upp. En hund anstränger sig gärna för lek men mindre för godis har det sagts. Och jag har hållit med och predikat detsamma. På labbarna har det fungerat, nästan undantagslöst. Visserligen var min första labbe inte mycket för föremål men å andra sidan var han ännu mindre för godis. Bästa belöningen för honom var lek med matte, inte nödvändigtvis med föremål. Efter honom har det varit Bollen. Maxi kunde gå genom eld för Bollen, med henne fick jag byta bollficka för att få ett bättre fotgående, hon släppte den inte med blicken och då gick det inte att ha den i högerfickan. En gång var Bollen glömd hemma och jag belönade med en bit Frolic. Hon spottade förnärmat ut den och tittade på mig med en blick som sa "Hallå, vad är det där? Bollen, tack".

 

Med Visa och Melvin är det en fylld brandslang som gäller. Den kan man kasta men också kampa med. Den är lätt att knöla ihop och stoppa i fickan eller i armhålan. Vi hade en juteklädd bitstock först men den höll inte länge för Melvins käftar. Men brandslangsleksaken håller. Och älskas. Ibland nästan väl mycket av prins Långben, så då varvar vi ner med lite godisbelöning. Visas mörka ögon går nästan ihop när leksaken kommer fram, hon blir som en liten vindögd, krum labradorstudsboll. De älskar den.

 

Så kom Morris och alla mina teorier om lekbelöning blev ikullkastade. Morris gillar lek, visst. Han apporterar leksaken och har gärna dragkamp. Det är skoj, säger han. Men inget, INGET går upp mot godis och då helst Frolic. Det måste finnas cavalierknark i Frolic, han blir som besatt. Hela hans lilla hjärnkontor går igång, han gör allt han kan och lite till för att få en pytteliten bit av en frolicring. Jag skulle aldrig någonsin få samma resultat eller samma engagemang med leksaken. 

 

Det här är charmen med hundträning, tycker jag. Det finns inga regler för vad som är rätt och fel, så länge du och din hund har roligt tillsammans. Det går inte att generalisera och säga att "alla" hundar ska belönas med godis. Alla hundar är individer, framavlade för olika syfte och med olika beteenden. Det är upp till mig som förare att hitta ett sätt att träna som passar just mig och min hund. Och ett sätt att belöna, inte minst. För Morris är Frolic det bästa som finns, även om den serveras i en aldrig så liten smula. Då kör vi med det och struntar faktiskt i bollen eller den skojiga kongleksaken som matten köpt för dyra pengar. Med den i fickan löper jag fort risk att bli ett rundningsmärke.