Solsken igen
Vilket ökenväder vi har haft i helgen! Veckan som gick var helt OK, solsken och torra gator. Jag var ute och tränade lydnad på gatan på fredagen, måste få Morris att fatta att man faktiskt kan passera bilarna utan att det är någon fara. Med muta gick det hyggligt, förhoppningsvis ska han glömma bilarna efter ett tag och fokusera mer på fotgåendet. Körde lite läggande också, han är snabbt ner men ganska snabb upp igen. Men så kom blötsnön... På lördagen och söndagsmorgonen var hela världen vit och jag ville bara sätta mig ner och gråta åt eländet. Vem vill ha snö i maj??? Jag tappar liksom all styrfart när det blir så där och vill bara dra täcket över öronen och sova. Ägnade lördagen åt att jobba istället. Men idag skiner solen igen och livsandarna kommer åter. En och en halv timmes promenad på morgonen med fem hundar, nu är den mesta motionen avklarad. Visserligen blev en stor del längs vägar vilket innebär koppel för de fläckiga men jag tror nog att de små benen är rätt nöjda i alla fall.
I fredags hade vi besök av Anita och Vira. Fortfarande samma söta uttryck men nu hade det blivit väldigt mycket ben på den lilla damen. Särskilt ängslig av sig verkade hon inte, hon attackerade morsan med liv och lust. Mamma Visa fann sig snällt i att bli attackerad och såg det också som sin moderliga plikt att lära den lilla vikten av att hitta en riktigt god pinne. Morris fick också vara med på ett hörn, han var duktigt skeptisk till det svarta vidundret först men fann sig efter ett tag och släppte loss.
Just nu är Morris inne i en period av hormonsvall - allt ska luktas på, kanske juckas på och garanterat pinkas på (undantaget folk och andra hundar). Matten blir ibland lite less. Igår lyckades han svischa upp sitt lilla bakben i tvättstugan medan han väntade på att matten tog på sig skorna. Kan säga att han var billig då och faktiskt fick sig en rejäl åthutning. Förhoppningsvis gör han inte om det... Lite allmänt testande är det också, måste man verkligen sätta sig ner när matte säger sitt??? Vi har våra duster, lilleman och jag. Lustigt nog kommer han som ett skott när jag ropar, inkallningen har han tack och lov inte kommit på att man kan tjafsa med. Däremot har skällandet vid grinden tilltagit, gossen kan omöjligt vara kissnödig stup i kvarten. Efter gårdagens tvättstugefadäs är jag heller inte så begiven på att låta honom vara okontrollerat lös i hela huset utan det är köket som gäller. Vi får jobba på aktiveringen istället, motion och hjärngympa är vad som gäller för gossen nu. Och en hel del ledarskapsövningar.
Han är lite rolig med sitt ätande, den lille. Han är ju helt galen i mat, hoppar och studsar när maten är på g och är alldeles till sig. Men - sätter jag ner hans skål före labbarnas så äter han inte utan sitter bara och väntar. När labbarna har fått sina och börjar äta, då äter också liten kille. Inte förr. All stadgeträning vid matskålen har gett resultat. Dess värre har han just nu lite svårt att omsätta den träningen till andra situationer, där kan han inte sitta många sekunder. Men vi jobbar på det också, det är helt enkelt en sådan period just nu. Och jo, han kan vara alldeles ljuvlig också. Speciellt på morgnarna när han vill upp och ligga på rygg i mattes knä. Då myser vi!
Det är också kul att se hur de svarta har tagit till sig den lille fläckige. De köper honom rakt av och räknar honom som en i gänget. Så var det inte när vår förste fläckige kom, ingen tog honom riktigt på allvar då. Men de labbar jag har nu är ju uppvuxna med cavalier och verkar mindre "rasistiska".
Nu när våren är på gång på allvar så får hönorna gå lösa på tomten. Morris har väldigt bry i detta, dels lämnar de en hel del "pluppar" efter sig som man tydligen kan äta :( och dels är jakt på liten höna en helfestlig lek enligt honom. Matte är som vanligt av en lite annan uppfattning... Igår när vi kom från promenaden så gick labbarna lösa och Morris i koppel. Vi rundar huset och står öga mot öga med de lösa hönorna som spatserade på trädgårdsgången. Jag trodde ju att apportörerna skulle studsa till men de brydde sig överhuvudtaget inte. Skönt! Så här såg det ut när de väntade på tasstorkning. Notera katten i bakgrunden, hönorna nedanför bron och att inga fläckiga hundar är med på bilden. ;)
Fick en bild på lille Loke uppe i Haparanda också, visserligen lite suddig men jag lägger ut den ändå. Som synes är det inget fel på viltintresset!
Läser i tidningen idag att en undersökning visar att vi i snitt motionerar våra hundar 63 minuter på dag, något som SKK:s presstalesman kommenterar med att det "inte är så dåligt". Sorgligt att läsa är också att 17 % av de tillfrågade motionerar hunden mindre än 30 minuter per dag. Varför har man då hund??? Samtidigt tycker jag att detta med att mäta motion i tid är lite vanskligt. Om jag går två timmar med min kopplade hund i sakta promenadtakt i centrum varje dag eller motionerar hunden lös i skogen, på joggingturer etc halva tiden, vilken hund har i grunden fått mest motion? Igårkväll gick jag en timme ostigat med hundarna lösa i skogen och jag tror att den timmen gav mer än morgonens en och en halvtimmesrunda för både matten och hundarna. Men ombyte förnöjer!
Kommentarer
Trackback
