Huset Elliot

Jag tillhör ju kategorin oroliga hundägare så i min sinnevärld hann allt från livmoderinflammation till utslagna njurar passera revy. Därför var jag helt slut när jag kom tillbaka hem, kände mig ungefär som ett urblåst ägg. Men hundarna hemma var ju pigga som små mörtar så vi fick ta en promenad på isen. Melvin leker ibland välan hårt med morsan och hon säger förstås inte ifrån utan piper till när det gör lite ont. Hon skulle behöva gå kurs hos syster Vimsa och lära sig säga till på skarpen när det behövs. Morris har börjat göra lite utsvävningar men kommer som en pil när man ropar. Lite lustigt det där, man har en valp med ett visst beteende och snabbt vänjer man sig och tror att så här är min hund. Och så går någon månad, de kommer in i en annan ålder och har plötsligt en helt annan personlighet. Morris har ju inte gått långt från min sida innan, när Melvin har dragit iväg för att kolla något så har Morris stannat och tittat på mig för att sedan komma skuttande. Jag har älskat det där, mina andra hundar har alltid hållit ett måttligt avstånd till mig medan Melvin har oerhört svårt för detta med avståndsregleringen. Nu börjar plötsligt den lille trefärgade ta upp spår på isen som han följer långt in i skogen, helt för egen maskin. Jag tackar min lyckliga stjärna för att vi har lagt en god grund med inkallningen, dels genom att förstärka det positiva men också genom att någon gång vara lite "otäck" när han valt att inte lyssna. Morris gillar inte när matte morrar, mer "otäck" än så har jag inte varit. Men tänk på det, ni nya valpköpare, en valps personlighet förändras fort! Inkallningen ÄR viktig och det är nu ni har chansen att lägga grunden. Inkallning, kontakt, stadga och så passivitet, jobba med det. Det är viktiga grunder i all hundträning. Aktivitet brukar mina labbar vara så bra på ändå, det behöver ni inte förstärka.

Igår kom jag mig också äntligen iväg och blev klippt. Har världens bästa frisör som nu är barnledig men igår jobbade hon lite så att jag kunde få huvudet ansat. Nu ser jag ut nästan ut som en pudel baktill i nacken, alla mina lockar fick ett nytt liv. Lite färgade slingor gör håret mindre grått också och jag är så nöjd, så nöjd. Skönt också med någon som klipper ur rufset lite ordentligt, jag har en fruktansvärd massa hårstrån och det blir varmt som en liten yllemössa. Men nu känns det kalasbra!

Ikväll blir det basket, vi ska se LF möta Sundsvall Dragons i den fjärde och förhoppningsvis sista kvartsfinalen. LF leder med 2-1 i matcher efter en riktig rysare i Sundsvall i tisdags (vi såg den matchen på tv). Äldste sonen ska sitta med klacken och skrika, vi andra känner oss lite mer civiliserade och ska sitta på långsidan (och skrika..?). Jag älskar verkligen basket, trots att jag egentligen just inget kan. Vem kunde tro att det skulle bli så? Tur att ungarna har lärt morsan lite om vad som är kul i livet. ;o)

Minusgrader idag, det innebär att jag kan gå på isen med hundarna och det innebär i sin tur att Morris slipper badkaret när vi kommer hem. Snösmältningen är lite problematisk, dels nu då med en egen cavalier som måste duschas av men också för mina stackars benhinnor och knän. De fixar inte riktigt allt knallande på hårda asfalterade vägar utan ställer till lite bekymmer. Och jag vet ju sedan gammalt att de där benhinnorna skulle behöva möta kniven men det vägrar jag i sten, livrädd för sjukhus och läkare som jag är. Förhoppningsvis går snösmältningen med raketfart när den väl sätter igång och till dess får jag försöka stå ut med grusvägen mot Bälingeberget och en och annan vända runt byn.

Mitt insamlingsprojekt rullar på och jag ligger just nu hopplöst efter med mössorna men det är ju ett angenämt bekymmer. Tack till alla er som stöttat, nu har också Maria och Mattias hakat på!