Vilken underbar dag!

Idag fick jag verkligen till det! Första arbetsdagen efter ledigheten, även hunderiet räknas som arbete av mig eftersom det ingår i företaget. Hade förberett morgonens veterinärbesök minutiöst - pengar fanns överförda på Visa-kortet (av rädsla för att få det kapat igen så har jag aldrig stora summor där, jag vet, jag är ruskigt omodern av mig!), Idefix papper var framtagna, motorvärmaren i bilen och klockradion ställd på (för mig) tidig väckning, 06.45. Allt fungerade också klanderfritt - dusch och hårtvätt, frukost, hundrastning var gjort och avfärd skedde kl. 8.00. Så långt allt väl. Idefix hjärta var också felfritt trots sju år fyllda, vi jublade hela vägen till bilen! Så skulle jag uträtta några ärenden på Storheden innan vi styrde kosan hemåt. Då började eländet!

Inne på Coop for jag fram med min scanner, Stina och hundarna väntade ju i bilen (Morris var med för att bil- och miljöträna). Vid självutskanningen drar jag mina kort i rask takt varpå apparaten meddelar att köpet ej godkänns. Datumet på mitt Visa-kort har gått ut!!! Snabb koll i plånboken, jodå, där gömde sig fortfarande ett par hundralappar men inte tillräckligt många för varorna jag hade scannat. Snabbt lopp tillbaka längs gondolerna nu för att lägga tillbaka dyrare varor, till dess att summan verkade stämma. Det hela avlöpte bra och jag tog mig till bilen men några fler inköp blev det inte.

Väl hemma inser jag att jag inte verkar ha fått något nytt Visa-kort med posten. Fick ringa banken och ordna nytt kort men det blir ju lite knepigt att få ut pengar tills det har kommit. Då fick jag snilleblixten att föra över pengar på dotterns kort och låna med mig det för att ta ut kontanter. Sagt och gjort, iväg med bilen igen. Lille sonen skulle till kompis så jag körde honom också. Tog gamla byavägen och upptäckte att det visst blåste lite... eller... ganska mycket faktiskt. Det hade blidats drivor men säg den driva som inte en Volvo kan passera? Den fanns just på gamla byavägen, visade det sig. Det blev tvärstopp! Ludde prövade att knuffa på men vad hjälpte det? Vi öste snö med händerna och prövade igen, fortfarande satt vi fast mitt på vägen. Ringde hem till tonårsbarnen som kom så fort de kunde i blåsten. De knuffade, jag gasade, inget hände. Vi prövade att backa, vi prövade att någon stod på kofångaren, ja, vi prövade kort sagt det mesta men satt ohjälpligt fast. Till slut fanns bara ett alternativ kvar, nämligen att kalla på hjälp. Byns f.d. bonde ryckte ut med traktor och drog loss mig samt plogade vägen så att sonen kunde ta sig till kompisen. Därefter åkte jag hem. Det var inte meningen att jag skulle vara ute på vägarna idag, den saken var klar. Men Idefix har i alla fall fått sitt sjuårsintyg, vi gottar oss omåttligt åt det. :)


LP1 Gråsidingens Idefix, nu med nytt hjärtintyg =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0