Huset Elliot

I brist på filmkamera fick den vanliga kameran komma fram. Öppnade luckan och fotade de små, varpå lilla tiken genast larvade fram mot öppningen och kikade ut. Det finns alltså en värld utanför lådan...

Det roliga med syskon är att man kan busa med dem.

Men ibland måste man ta sig tid och fundera lite också.

Idag har de fått smaka på lite valpmat i gemensamt fat, RC Starter mousse. Det var inte svårt att förstå varför den ena tiken plötsligt är störst i gänget, jag fick lyfta bort henne från fatet till sist. Jag vill ju inte att de äter så att de får magknip. Ena killen var lite fundersam till denna nymodighet och tyckte att maten gjorde sig betydligt bättre om man åt den från mattes fingrar.

Tog en skogspromenad med mina båda grabbar i eftermiddag när en Irish Soft Coated Wheaten terrier plötsligt kom springande lös. Det är inte första gången den hunden dyker upp i skogen och nu börjar jag vara ganska less. Kan man inte hålla koll på sin hund så ska man inte ha den lös. Min hundhållning kan aldrig bygga enbart på att andras hundar är lydiga, en olydig hund ska inte vara lös. I synnerhet inte på sådana ställen där jag inte har möjlighet att hålla koll. Nästa gång kommer jag att sparka, jag försvarar min flock och mina hundar, så är det bara. Nu har de haft chansen. Morr!

Morris har fått träna på att gå i trappan, han har varit lite fundersam till det och vår trappa är dessutom ganska halkig. Men med lite godis löste det sig galant, nemas problemas hälsar Morre-knorr. För säkerhets skull gjorde han om övningen några gånger på egen hand efteråt, i hopp om att det skulle ramla ner mer godis. Han är en filur, den gossen, och han lär sig snabbt. Mammas lill-hjärta!

Däremot är lill-hjärtat åksjukt, det är mindre kul. Han och Melvin fick åka bil in till sta'n igår och det var en ganska spak liten kille som lastades ur bilen. Han spottade upp sig efter en stund men väl hemma på garageinfarten så kom frukosten upp trots att det gått flera timmar. Även matten lider ju av åksjuka och kan inte ens åka tåg utan att medicinera först så jag lider verkligen med honom. Men bästa boten lär vara att åka och åka, så vi siktar in oss på många små trevliga bilturer framöver. Har också fått tips om bomull i öronen, ingefäratabletter, Postafen mm. Jag ska pröva mig fram och är oändligt tacksam för alla tips. Första gången vi har en åksjuk hund, det är en nyttig erfarenhet det också.