Huset Elliot

Igår ropade husets minsting att "uuuh, det ser äckligt och rött ut på Melvin". Mamman satt och jobbade och svarade ett lite oengagerat "uhum". Senare på kvällen tänkte jag att det var bäst att kolla vad han menat, dagen innan såg ju såret jättefint ut. Men igår kväll var det verkligen rött, alldeles hallonrött och väldigt svullet. Inte själva såret men huden runt omkring. Matten har därför inte sovit särdeles gott i natt utan sett den ena otrevliga synen efter den andra för sitt inre och förbannade beslutet att kastrera gossen. Så på morgonen fick jag en snilleblixt, kanske det var en allergisk reaktion? Förmiddagens veterinärbesök besannade mina teorier, ingen infektion i såret men förmodligen en stygnreaktion. Nu får gossen knapra lite extra piller en tid så hoppas vi att det ger med sig. Själv är han inte ett dugg bekymrad över tillvaron, hans största bekymmer är den där eländiga parabolen som ständigt är i vägen (och som gör så j-a ont att få intryckt i benet när han kommer och ska vara nära) och som bromsar framfarten en smula. Och så detta med promenaderna, varför får man plötsligt inte gå löse..?