Huset Elliot

 

Passade på att fota hundarna efter förmiddagens snöpulsarpromenad, tillsammans med den underbara tomte jag fått av vännen Britt-Marie (hon har gjort den själv). Jag är ingen mästerfotograf men ni ska veta att jag jobbade på för att få Visa att se glad ut. Ju mer jag tjoar, destom olyckligare blir hon. Hon är som sin matte, hon vill inte vara med på bild... Melvin ser däremot alltid positiv ut med öronen framåt, precis som han är. Jag är väldigt nöjd med kastreringen, han verkar ha fått en annan harmoni i kroppen och det behövde både han och jag. Det kan bli för mycket av hormoner, helt klart. Någon brist på energi lider han inte men han kan tygla den lite bättre och har inte samma behov av att hålla koll på alla byns övriga hundar under våra promenader.

 

I djupsnön göms både sorkar och tallkottar. Det innebar att även Idefix fick springa lös. På några ställen fick vi pulsa upp en helt egen stig men det bekom inte honom, han plöjer fram likt en torped. Gossen fyller åtta om lite drygt en vecka men verkar inte ha några som helst planer på att slå av på takten. Man måste imponeras av hans styrka och ork! Den enda som var lite skeptisk till att kasta sig ut på obanad mark var Morris, han har inte riktigt insett tjusningen av att försvinna i lössnö.

 

Nu ska jag göra klart årets sista jobb, både för egen och för tomtens räkning. Sedan återstår för oss att fira jul tillsammans med släkten. Tack till er som hjälper oss, ni vet vilka ni är och ni vet hur mycket jag uppskattar er hjälp.