De trefärgades träningsdag

Idag var det de trefärgades tur. Ja, Morris fick en dos igår också, inte av lydnad som jag hade tänkt utan agility med Stina. De har börjat träna så smått på slalom, tror inte han fattar det riktigt än men han får ju godis. ;) Och så har han hoppat lite över väldigt låg hinderhöjd. Tekniken är urusel, han hoppar skyhögt och ibland med raka ben, liksom studsar rakt upp. Han är så ivrig och kastar sig fram så några stilpoäng får han inte. Men killen gillar det och ger järnet, det bådar gott. Han är överlag en fantastiskt träningsvillig liten kille.
 
Idag åkte vi då ut till klubben. Stina ville köra igenom Maya innan helgens tävlingar och jag behöver ju miljöträna Morris och träna på annan plats än hemma. Vi träffade någon ur syster Majkens fan club, Morris hälsade om än försiktigt. Hemma hälsar han ju med stor iver på de flesta besökare men än är han lite osäker på bortaplan. Det tror jag ger sig i takt med att vi kommer ut mer, nu är ju åksjukan tack och lov helt borta. Ska kanske dela ut frolicbitar till alla vi möter, han är ju klart mutbar, gossen.
 
Knorrbert och jag tränade lydnad medan Stina körde Maya. Han var som ett tänt ljus, hyfsad startposition och fin kontakt de få steg vi går. Tempot i inkallningen kan ingen klaga på, ingångarna jobbar vi vidade med. Körde platsliggning och sitt-stanna också, jobbiga moment för Morris, speciellt sittande. Varför ska man sitta ibland och komma ibland, varför kan man inte alltid få komma skuttande när man själv vill och få godis ur mattes ficka? Och varför måste man ligga kvar på platsliggningen när matte kommer tillbaka? Som sagt, vi jobbar vidare...
 
Mitt i alltihop kom en överspeedad Maya farande på ett ärevarv, trots att vi var långt från agilitybanan. Jag tror hon blev alldeles glädjerusig av att få träna, hon älskar verkligen agility, den lilla hunden. Grymt snabb är hon, det gäller för Stina att hänga med i svängarna.
 
När Maya var klar körde vi lite bomträning med Morris. Första vändan var den lite läskig men så fick man ju Frolic och då glömde han raskt det läskiga. Efter andra vändan tog vi bort godisen framför näsan, han såg överhuvudtaget inte vad han gjorde och tenderade att trampa bredvid med baktassarna stup i ett. Då gick det bättre. Lite tunnelträning fick han också. Måste säga att han visar klara agilitytalanger så här långt, tror att jag får passa mig så att han inte blir Stinas hund. ;)
 
Idag blev det vilodag för labbarna rent träningsmässigt men i morgon är det nya tag igen. Tror vi fortsätter att nöta lite på rutan då, åtminstone är det planen just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0